En mer än hundraårig ek, om än från Stockholms skärgård får inleda denna episod.
Bland de material (sten av olika slag, kalk, sand, poppel och ek) som vårt hus konstruerats av är eken (Quercus Robur) kanske det mest fascinerande. Eken återfinner vi i stora delar av Europa från Mälardalen i Sverige till norra Spanien och den har alltid omgetts av mystik och värderats högt för sin skönhet, hållfasthet, tålighet mot röta och ohyra samt sin långa levnad och unika beständighet.
Druider under en helig ek. Bild: Wikipedia
Enligt vissa historiker kommer druidernas namn från drys, det grekiska ordet för ek och dessa lärda män och kvinnor lär enligt Plinius den äldre alltid ha haft med ett ekblad vid sina riter. Även i Norden var eken helig och bara åskguden Tor fick fälla eller splittra den.
Genomskärning av vår stålhårda ek från 1400-talet.
Frankrike är och har länge varit, en stor producent av ek och precis som i Sverige har kungamakten ofta reglerat ekens odling och användning. Med en stor del av den sydfranska bebyggelsen i sten är den starka eken ett viktigt komplement för bjälklag och överstycken. Vidare har den naturligtvis i många hundra år utgjort basmaterialet för skeppsbygge. Dessutom har ju ekollon alltid varit en bra föda för grisar och barken utmärkt till garvning. För den franska ekonomin specifikt har eken varit och är, en central produkt för den så viktiga vinproduktionens behov av tunnor.
Som byggnadsmaterial har den alltså varit eftersökt och säkerligen dyr över tiderna. Tittar man i vårt hus så är bärande konstruktionsdelar som takbjälkar (poutres) och fönsteröverstycken (linteaux) samt trappor tillverkade av ek medan golvplankor mest av poppel (som troligen importerades från norra Frankrike och Alperna).
Några av alla räddade ekbjälkar innan rengöring.
Vi har i flera episoder berättat om fascinationen inför den nu femhundraåriga ekens oerhörda hårdhet. Har jag förstått rätt beror ekens förmåga att bli nästintill stålhård efter lång torktid på att vattnet i veden lämnar plats för syre som får harts och oljor i veden att oxidera och hårdna. Vår ek som hårdnat i över 500 år är ibland nästan omöjlig att såga för hand. Till en början insåg vi inte värdet i all den ek som kunde räddas när hela det gamla taket revs men i sista stund påtalade vår vän och expertsnickare från Apex att allt bör räddas och det blev sedan vår terrass bland annat.
100 % av terrassens konstruktion kommer från det gamla takets återanvända ekbjälkar.
Inte bara virket är uråldrigt utan så även teknikerna och sammanfogningen gjord utan en endaste spik med de traditionella fogtyperna och träplugg.
Principskisser för klassiska snickerifogar från medeltid på en tavla från Carcassonne.
Kökstaket bikarbonatblästrat och lagat med lister från återvinna bjälkar.
Samma tak målat och klart!
Arbete med att forma dessa gigantiska takbjälkar skedde med yxa och krävde många arbetstimmar men i nedan video är det koncentrerat till tre minuter.
Efter väl genomfört värv signerade mästaren sin bjälke för att få betalt.
Vid reparationen av vår dörr till gården i höstas använde vi förstås – ek!
Vill du botanisera bland några av alla de många episoder under projektet som har ek som fokus finner du dem här nedan:
Terrassen byggd av återvunnen ek
En linteau från ovan till vår nya dörröppning
En alternativ teknik för rengöring av urgamla bjälkar
Gör som över 100 andra läsare av bloggen följ oss på WordPress eller via e-mail!
Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!
Charmig antik dörr inramad av vinrankor i Caunes.
Balkong i behov av lite TLC ovan floden i Caunes.
Påven Bonifacius VIII
Kor och absid i vår fina kyrka, ursprungligen från 1000-talet.
Hålet i väggen när det för första gången på hundratals år ser dagens ljus!
Vinrankor klara för skörd i september!
En nyplockad tryffel får representera det kulinariska!
”Jag är en kämpe, stark och stor, från Gulland (Gotland) jag till Skåne for.”
Fasaden mot borggården med de omtvistade små hålen som kanske fyllt nedan funktion.
Rekonstruktionsbild av möjliga balkonger från Fastighetsverkets fina utställning.
Den storslagna entrén visar på innehavarens makt och väl inne i huset skulle besökaren på 1500-talets tidiga år finna en inredning som präglades av de dyraste föremål som fanns att tillgå i Europa vid denna tid såsom venetianskt glas, motivglas från Rhenområdet och spansk keramik.
Den välbevarade interiören med bastanta takbjälkar precis som i vårt hus, men lite större!
Bottenvåning med välbevarade fönstervalv och vackra stenväggar.
Bygghyttan som återskapats utanför Glimmingehus
En fransk illustration från 1463 som visar högreståndsdam övervakandes en bygghytta.
Jens Holgersens berömda gravsvärd av vilka det möjligen kan finnas fler…
Knypplad spets unikt bevarad från Margareta Trolles gravsvepning
En En färgstark gycklare från utställningen får avrunda denna episod!

St Martin delar sin mantel med en tiggare
Frankrikes eget Ådalen-31, 
Listan på våra borgmästare.
Bild av några Peyriacois som samlas under Platanerna på tidigt 1900-tal
Kanten av Place de la Libération/du Bourguet där man ser dansbanan framför Foyern.
Kanske inte det mest typiska och billiga men
Restaurerad vägg med nyinfällda ”poutres” får illustrera vårt lilla historiska projekt!
Här kan man se avfolkningsbygder i Occitanie – ju blåare ju mer prisvärt ofta.
Snittpris – ju gulgrönare ju mer prisvärt!
Vindsvåningen mot väster med urgammal gavel och rökgångar samt skottglugg!
En aningen mindre karakteristisk bild med snötäckta klassiska takpannor
De två utstickande stenarna på visar på ursprunglig takvinkel.
Ett annat hus intressant då försett med modern variant av vinsch för varor till vinden.
Terrassen som
Fönstret mot söder som nu blivit dörröppning till terrassen.
Dörren vi hittade i grannbyn!
De medeltida golvplankorna vid vår vän
Östra gaveln med förstärkningsbalk
Samma gavel sedd från grannhusets vind varvid tydligt framgår behovet av balken.
Vi avrundar dagens episod med en episk bild från favoritstaden
Väggen med St. Andreaskorset som den ser ut idag, i väntan på fogning och målning.
Hans eget märke återfinner vi på en takbjälke i köket och även det består av två Andreaskors. Vi har antagit att det är snickarens märke, i detta fall ditsatt inte som för stenhuggarna att få betalt, utan mer för att signera.
Den södra väggen är troligen den näst äldsta i huset och alltså från sent 1400-tal. Mycket talar för att den i sitt första utförande var fylld med lera mellan stockarna men att detta byttes till mur av kalkbruk och sten på 1500-talet, för att göra huset mer inbrottssäkert och stadigare. Som vi tidigare berättat kan
Hustrun efter att just ha pickerat fram den ursprungliga väggen.
Avtäckt Andreaskors med 100 kg puts på golvet nedanför.
Hål i väggen efter byggnation av terrassen.
Sentida efterträdare till de urspungliga hantverkarna och nutida ägare lagar hål i väggen.
Väggen återställd i grunden.
Salstaket och överdelen av korset efter
Detalj av korsets efter sodablästringen med ekträ som nytt trots över 500 år på nacken.
St. Andreas med sina klassiska symboler korset och skriften.
Samtida hus i La Cité de Carcassonne med en annan lösning på sträva.
Medeltida hus i Albi med kreativt korsvirke.
Medeltida hus i Alet-les-Bains med bland annat Andreaskors.
Roger Raymonds slott som är del av
Raymond Rogers vapensköld med den klassiska 
Ett första tappert försök till augmented reality från
En vacker trapp från Montmartre som blir förebild för vår vindstrapp.
Originalentré.
Samma entré med nytt golv och större nivåsklillnad mot gatan.
Översvämningsbarriär mot innergården.
Bild inifrån vårt uråldriga dagvattensystem som har brunn på gården från 1300-tal.
Vårt tak med 40 m2 yta mot söder som tar emot många skyfall varje år.
Utsikt över granntak som bidrar med ytterligare regnvatten till kalkylen!
Betong och tegelkonstruktion från 50-talet.
Den idag målade betongtrappen som skall få nya ytskikt.
Trappa från
Platsen för det första steget som blir större (bilden tagen innan golvgjutning).
Entrén till vindstrappen.
Samma trapp sedd från vinden.
Idag en vägg men skulle kunna bli ett trapphus och skapa volym!
Riddare vid tiden för ordens övertagande av Peyriac. Bild: 