Redan på ett tidigt stadium bestämde vi oss att inte ha öppen eld i huset (eftersom vi kommer att hyra ut och det innebär en uppenbar brandrisk) så därför blir den gamla eldstaden med skorsten istället köksfläkt ovan spisen.

Ett av de första jobben denna gång blev att dra elen fram till spisen. När min svåger, elektrikern var här i höstas drog vi själva grundnätet för el och nu när vi skall börja rappa väggarna måste vi bestämma oss för hur det mer finmaskiga elnätet skall distribueras.

Första kablaget att angripa blev elen till spisen som ju här är extra kraftiga ledningar eftersom man inte har trefas utan istället högre strömstyrka.

Kabeln som vi dragit från huvudcentralen i hallen via golvbjälklaget en trappa upp kom ned i det nordvästra hörnet av köket och passligt nog fanns där en täckplatta i ekplywood avsedd att göra sista lilla bjälken till en lika stor bjälke som övriga.

Visst ser det enkelt ut att dra röret ovan denna bjälke…

Snabbt skruvade jag bort denna och drog det PVC-fria special röret ovan för att sedan jobba ungefär en och en halv timme med att få den förbi en tvärgående balk och in i spiskåpan.

Röret med dragkabel hängande

Men skam den som ger sig och nu har vi ordentligt med ampere framme till platsen där vår spis skall stå.

Hela röret innehållande alla ledare framme och färdigt att dra in i spiskåpan

Installationen klar!

Spis ja, vi letar på Le Bon Coin efter ett begagnat ”piano” men elektriskt och hoppas finna det som skall ge rätt gastronomkänsla till vårt fina franska kök.

Gamla spisen på ett äldre foto som skall bli ventilationskåpa (när hustrun och jag enats)

Exempel på ”piano” el (courtesy lyncrutorial.com )

Infästning av regel i vägg

Avslutningsvis passade jag på att ta bort två gamla infästningar av reglar gjorda med plastic padding eller något annat äckligt för att få en första köksvägg helt färdig att putsa nästa vecka.

Ja det känns faktiskt så och denna gång i ett grönskande (efter veckor av regn) men nu mycket hett Peyriac som dag efter dag ser en termometer som visar på över 35 grader.

Druvorna ser ut att må utmärkt efter allt regn

Nu bor vi in oss i vårt fina grannhus som vi hyrt för ett halvår framåt (ja, du som vill komma ner och hjälpa oss att bygga nu finns det sovplats när vi är här).

Första frukost serverad – men ännu inget bord

Annars är allt sig likt härnere och ganska snabbt kommer man in i den lite sydfranska lunken. Itsället för att jobba så startade vi idag med en utflykt till den fina konstgjorda insjön Lac de Jouarres och tog oss ett bad men snart så börjar allvaret!

Blomsterprakten är enorm!

Som vi berättat i tidigare episoder har vi lag ned ganska mycket tankeverksamhet och arbete för att återställa våra medeltida takbjälkar till sin forna glans.

Vi började med att riva det tråkiga innertaket av fransk gissningsvis 50-tals modell och fortsatte med att rengöra genom den unika tekniken sodablästring.

Därpå en impregnering med ekologisk skyddsvätska som är verksam mot såväl svamp och mögel som termiter (det finns sådana i vår by och bland annat har prästgården drabbats).

Sen var det då dags att laga större sprickor med hjälp av klassisk ”träfylla” som vi blandade av sågspån (som blev över när vi sågade upp lister till takkasetterna) med äkta benlim från Skansen.

Med listerna på plats var det så dags att sätta in snedställda plattor (closoirs) vid vägganslutningen som vi sett att man gjort i taket i salen en trappa upp.

Förebild från museet i Limoux där de snedställda closoirs syns.

Grundmålningen tog fart och efter två lager ser det ganska bra ut men vi kände ändå att en ytterligare förbättring som skulle ge optimalt slutresultat var om vi kunde hitta ett ekologiskt spackel för att fylla ut de mindre håligheterna i ytträet på ekbjälkarna. Dessa kan se ganska ankomna ut på vissa ställen men så fort man sågar i en gammal medeltida ekbjälke blir man påmind om att bara någon halv centimeter in i träet är det hårt som stål.

Alltså dags att leta efter ett bra ekologikst spackel och efter lite surfande dök vi på Färgriket och hittade deras gipsbaserade Fin- och strukturspackel som nu är inköpt och nu packas ned i bagaget när vi nästa vecka anträder färden till Sydfrankrike. Med en ytspackling på de mest heterogena delarna hoppas vi att helhetsintrycket av våra bjälkar när de är färdigmålade med ekkulör av äggoljetempera kommer att se som nya, förlåt gamla ut!

Obs! husifrankrike.com arbetar ej med produktplacering och allt vi rekommenderar gör vi för att vi själva funnit det vara bra produkter.

Inte minst för oss som hängivna renoverare. ”Då och nu” har för oss två spår, dels vår kontinuerliga jakt på husets historia från sekelskiftet 1500 till idag och dels en av husifrankrike.com huvudrubriker ”Om Huset” där vi sedan början haft ”då och nu” beskrivningar med bilder av var och ett av husets snart åtta rum och samt den nya terrassen och vår lilla gård.

Det är nu (juni 2018) hög tid att uppdatera dessa vilket kommer att ske i en serie episoder med början med denna.  Och visst har förändringen varit slående, efter nära två år av destruktionsfas är vi nu i konstruktionsfas med grundinfrastruktur i form av vatten, avlopp och el på plats.

Vi kommer i dessa episoder att ge en översikt av utvecklingen per rum och koppla till de relevanta tidigare inläggen där arbetet beskrivs i detalj.

Låt oss börja med köket där vi kommit längst. Golvet är nygjutet och är nu i samma nivå på hela bottenplanet, de första stegen med grundmålning av det återställda original kökstaket är klart och vatten och avlopp framdraget. El från tre olika säkringar är framdragen och skall nu fällas in i väggar.

Så kanske kan man säga att vi kommit mer än halvvägs i just detta rum.

DÅ – 2015:

NU – 2018:

Historiskt vet vi att detta är ett av husets äldsta rum dels för att det ligger i bottenplan men också för att våra en av två dendrokronoligidateringar av takbjälkarna visar (med viss osäkerhet) på ett troligt fällningsår precis före 1500.

Till Om Huset (scrolla sedan nedåt och kilcka på Köket)

Vid vårt senaste besök nere i Aude tog vi ledigt från byggarbetet en eftermiddag och svängde iväg mot Capestang och dess imponerande kyrka St Etienne.

Dåtida målning av detta Guds underverk mitt ute på landet

Capestang är en by ungefär dubbel så stor som vår men också denna med en händelserik historia från romartiden och framåt.  Capestang var sommarställe för ärkebiskopen i Narbonne som här byggde ett befäst palats men också byggde vidare på byns urgamla kyrka som har rötterna i en äldre kultplats men varit kristen kyrka sedan 900-talet.

Kyrkan är lika imponerande idag på 2000-talet

Inte för en sekund blir man förvånad att den lokale bonden som på medeltiden närmade sig denna enorma byggnad insåg att den inte kunde vara skapad av mänsklig hand alena, utan att Gud bör ha haft ett finger med i spelet. Det må vara hur det vill med det men väl därinne är det lätt att bli lika överväldigad som den medeltida bonden och bara tyst och andäktigt betrakta härligheten.

Återigen blir man påmind om den enorma mängd av unika och intressanta historiska platser vi har i vår närmaste omgivning.

Den historiska bakgrunden till biskopens sommarstuga

Ingången som den ser ut idag

Som vi tidigare berättat började planeringen för husets nya fönsterluckor redan för två år sedan med att leta upp fin svensk ek i Sörmland och sedan såga upp densamma i breda och 25 mm tjocka plank.

I julklapp fick jag av min gode vän och dotterns svärfar en finurlig mall för borrning av tapphål samt fina björktappar och smidd spik för att foga samman luckorna.

För några veckor sedan utökade min vän sin julgåva med att komma ut till ön i Roslagen och hjälpa mig att komma igång med de första luckorna.

De nuvarande luckornas ålder har jag ingen aning om men konstruktionen säger att det kan vara allt från original till tillverkade ”bara” för ett par hundra år sedan varav det senare nog är mer troligt.

Första plankan har fått sina exakta hål efter mallen och är redo för björktapparna!

Konstruktionsmässigt har vi valt att plugga ihop plankorna för att sedan spika tvärsgående stödlister med den smidda spiken. Vi kommer inte att använda något lim. Luckorna görs med 2 cm mån åt alla håll för att kunna sågas till exakt på plats nere i Frankrike.

Första paret luckor i grundutseende

Vi kommer att försöka att återanvända de smidda delar som är i gott skick och komplettera med liknande där det saknas. De olika dekorativa modellerna på avslut av gångjärnsdelarna är otaliga i vår del av Frankrike men vi kommer troligen att välja den enkla raka som huset har idag.

Exempel på mer förfinad smidesdetalj från ett grannhus!

Även i matens hemland kan man nu ganska lätt hitta ett bra utbud av ekologiska råvaror. Dels på de otaliga små butiker som säljer lokalproducerat och naturligtvis i specialbutiker men också glädjande nog hos giganten Carrefour som lite börjar ta COOPs roll i Sverige vad gäller bredd i utbudet.

På vårt stora Carrefour i Carcassonne finns i deras enorma matavdelning ett stort utbud av ekologiskt.

Fin ekologisk kyckling

Imponerande ekologisk fiskdisk!

Med sin nye miljöminister, den ganska välkände miljöaktivisten Nicolas Hulot och President Macron ser vi också hur hållbarhetsagendan fått en helt ny dimension och hur Frankrike börjat utmärka sig som ett föregångsland på Europas välbehövliga och oundvikliga resa mot en hållbar framtid.

Detta underlättar för vårt projekt när tillgången på hållbara varor ökar samtidigt som det gör upplevelsen ännu bättre!

Även på vinsidan kan vi se en explosion även om franska vinindustrins klassiska äktenskap med kemiindustrin gör att det går långsammare än nödvändigt.

 

Vårt hus är ännu inte slutligt daterat men mycket pekar på att det började byggas vid 1400-talets slut och det är svårt att inte redan nu börja fundera på vad som hände samtidigt vid denna tidsepok.

Jobbet har denna vecka fört mig till Lettland där jag har lyxen att besöka och rådgiva ett antal hotell med spännande kulturarv som del av ett EU projekt där vi utvecklar en hållbarhetsmärkning med kulturarvsdimension.

Ett av objekten är det magiska Jaunpils Pils, ett slott som byggdes av den Livoniska Riddarorden (vilka senare gick upp i Tyska Orden) vid 1300-talets början.

Brynjerustning som i Baltikum användes fram till sent 1400-tal

I deras fina museum lärde jag mig idag att just när vårt hus byggdes var det av det man uppfann den heltäckande rustningen som fick ersätta de brynjor som tidigare tillsammans med tjock vadmallstyg varit skyddet i strid. Så det var först på 1500-talet som rustningen som vi identifierar med Riddare blev vanlig i Europa.

Heltäckande rustning i plåt som successivt infördes här från 1500-talets början

Den avslutande bilden visar en gargoyle från Jaunpils Slott, som sägs representera en senare greves broder som var en suput och skulle påminnas om detta – ty när vatten rinner genom den utstöter den ljud av kräkningar. Samme greve som lär varit en elak djäkel var nära att döda svenske Carl IX i närkamp men kungen klarade sig precis.