Detalj av 1700-tals ”graffiti” som får sin förklaring nedan i denna episod.

En av de stora lärdomarna under vårt spännande projekt har varit, och är fortsatt, att utforska murarkonsten. Som vi berättat om i ett flertal episoder finns det en mycket djupgående kunskap i att bygga med sten här i södra Frankrike.

En kunskap som hos många i den unga generationen hantverkare urholkats till följd av den flodvåg av kemiska produkter som byggbranschen översvämmats av sedan 50-talet. Vi har haft lyckan att från början ha rådgivare som L’Atelier Pittoresque,  Apex och Atout Mur som har en djup kunskap i traditionellt murarhantverk med rötter i medeltiden.

Typexempel på felaktig cementputs på vår bottenvåning som gör att huset ej kan andas.

Otaliga är exemplen på där vi fått, eller kommer att få ta bort 1900-tals lösningar och ersatt dem med traditionellt kalkbruk och sten. Därutöver har vi ju i vårt badrum löst våtrumsfrågan med Tadelakt som är en 1000-årig teknik. I slutet av denna episod har vi listat några av de tidigare episoderna med tips om mureri.

Stenhuggeri är ju nära besläktat med mureri och i takt med att vi tar oss an fasaden framöver och inte minst återöppnar vårt medeltida fönster så kommer vi har behov av att lära mer om detta. Inspiration och mycket kunskap kan som vi tidigare nämnt hämtas från projektet i Guédeleon.

Häromsistens stannade jag till i en av alla dessa historietyngda byar i vår närhet och vandrade runt och inspierades. Alet-les-Bains är en kurort troligen redan sedan romartiden med sina unika källor och sitt vackra kloster. Här bodde också med stor sannolikhet Nostradamus den firade vetenskapsmanen och siaren som levde just vid tiden då vårt hus var nybyggt.

I byns kloster fann jag denna valvstötta som visar tydligt hur man slår ett valv.

Här kan man se tekniken beskriven på Medeltidsmuseet i Stockholm

För vårt medeltidsfönster behöver vi en stenhuggare som kan göra en sådan tvärpost.

Bilden med tvärpost innan från Alet-les-Bains och så här ser vårt idag stängda fönster ut.

Nyhuggen (möjligen putsad) gavelände också i Alet-lesBains.

Vår medeltida gavelände i behov av lite omtanke.

 

Ständigt påminns vi om regionens svindlande historia och var man än letar så träffar man på fascinerande berättelser. Jag var i våras och hälsade på hos frimurarbrodern Kai med hustru Sue som driver en liten uthyrningsverksamhet kombinerad med historieupplevelser i ett hus från 1500-talet i Rennes-les-Bains.

Otroligt nog hittade de vid restaureringen en lämning som tyder på att en frimurarloge haft möten i huset på 1700-talet.

Kai vid den bevarade vägginskriptionen (detalj i början av episoden)

Denna trevliga utflykt fortsatte med ett besök i den fascinerande lilla byn Rennes-le-Chateau som också är lite av anledningen att vi hamnade i just Aude då jag för 20 år sedan först upplevde departementet vid ett besök här.

Tour Magdala – en av prästen Saunières alla fascinerande byggnader från sent 1800-tal.

Denna gång fick jag en djuplodad visning av byns världsunika kyrka av Kai och Sue vilket gav nya dimensioner till legenderna och historien.

Till och med min favorit matjournalisten Julie Andrieu har stannat till i Rennes-le-Chateau!

---

Nedan följer några av alla de episoder där vi berättar mer om allt det vi lärt om mureri:

Medeltida mureri…

Fyra putslager senare…

Dag 5 – första egna konstruktionen efter många dagar av destruktion…

På jakt efter en stenhuggare…

Enduire – att putsa…

---

Dagens episod får avrundas med ett porträtt av Nostradamus som ju fortsatt fascinerar oss med alla de profetior vi tolkar in i hans texter.

 

I tidigare episoder har vi berättat om utmaningarna med att bygga ett badrum med hållbara tekniker och medeltida snitt. Efter noggrann efterforskning tipsades vi av den ypperliga svenska siten ekobyggportalen.se om tadelakt som ju blir lösningen för väggarna med vattentryck.

Tadelaktmästaren lägger sista handen vid badrumsväggen.

Övriga och nybyggda väggar i specialvåtrumsskiva av naturliga material, putsas med vanligt kalkbruk och dörren fick vi av vår vän som renoverar prästgården.

Badrummet klart för golvläggning och avslutande rörmokeriarbete.

Golvet är den största utmaningen. Vi behöver ett golv som kan fungera som badrumsgolv och leda vatten från duschen till duschavloppet. Valet föll på cement- klinker som vi kommer att mätta med linolja när de väl är på plats.

Och idag kom bilden på våra specialdesignade klinker med den stiliserade hermelinsvansen från Frans I tid då de var symbolen för hans hustrus Claude och hennes mor Anne av Bretagne. Frans I som regerade när vårt hus var nytt och tjusigt på 1520 talet. Nedan Anne av Bretagnes vapensköld med tydliga hermelinsvansar.

Om exakt en månad är det dags att åka ner och lägga badrumsgolv – jag längtar!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Textil med nygjord drake från Historiska Museet i Stockholm som inspirerande inledning.

I takt med att vi närmar oss en beboelig undervåning blir det allt mer aktuellt att börja titta på inredningsdetaljer som kan ge den känsla av tidsresa till den sena medeltiden som vi söker och samtidigt fungera rent praktiskt i ett modernt hem.

Vid en rundtur på Historiska museet i Stockholm häromdagen inspirerades vi till några inredningstankar såsom mattmönster skarpa färgställningar och vackra förvaringskistor.

Medeltida kista vackert snidad.

Detalj av altarskåp m. Heliga Birgitta,  bilden av den mörka medeltiden kommer på skam

Kanske något slitet men vackert och tidstypiskt mönster för matta.

Några veckor tidigare på Nationalmuseum i samma stad två tidstypiska fåtöljer.

Sgabello stol från Florens, Italien c:a 1500. Helt klart en förebild för en stol i salen.

Klassisk fällstol, också Italien 1500-tal.

Vi har i tidigare episoder gjort ett antal utflykter bakåt i historien för att bättre förstå och förnimma hur man levde då och hur vardagen såg ut. Här nedan har vi valt ut några av dessa episoder för den intresserade:

1498 var året – här berättar vi om dateringen av huset och lite om vad som hände för 520 år sedan!

De som var här före oss – om Occitanie och dess historia fram till idag.

En Drake kommer hem – en drake som visar sig vara nåt annat, nämligen Frans I:s favoritdjur.

Riddaridealen – om hur trubadurtraditionen och den romantiska riddarbilden uppstod i våra trakter

Dag 6 – om när vår medeltidsarkeolog var på besök!

Vill man botanisera vidare i detta är det enklaste att söka på t ex ordet ”medeltid” i sökrutan uppe till höger!

Som hängiven följare sedan några år av det fantastiska projektet med att bygga en 1200-tals borg i Guédelon 20 mil söder om Paris vill jag nedan visa senaste avsnittet av deras fantastiska tidsresa. Även om detta är ytterligare trehundra år tidigare är det också medeltid och dessutom extra intressant för mig som är både amatörmurare och dessutom frimurare.

 

Dagens episod får avslutas med en detalj från en målning från Nationalmuseum i Stockholm nämligen en olja av Picolet (1626-1679) föreställande Pontus Fredrik De la Gardie i en elegant fantasifull dräkt. Toligen buren vid en maskerad hos Drottning Kristina. Varför då detta? Jo Pontus Fredrik var sonson till Pons d’Escouperie som denne hette när han föddes och bodde i vår grannby Caune-Minervois innan han kom till Sverige 1565. Här gjorde han en kometkarriär och grundade den grevlig ätten De la Gardie!

Historiens vingslag från varje sekel finns runt hörnet i var by Languedoc!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

 

Golvplattor av terrakotta alltså ”bränd jord” är gjorda av gul, ockrafärgad eller röd lera. Mångfalden av kulörer som man ofta ser blandade i oregelbundna mönster här nere, från beigegult till mörkrött ljusröd, beror på den lokala lerans halt av järnoxid. Kulören kan även påverkas av var plattan låg i ugnen under det att den brändes vid ungefär 1000 grader ° C.

En En hög mödosamt rengjorda från salen!

Plattorna som förr gjordes för hand finns i ett otal olika storlekar vilka troligen inte standardiserades förrän på 1900-talet. Carreaux är som ordet avslöjar fyrkantiga medan tomettes mer syftar på de rombiska och ortogonala men terminologin är blandad.

Golvet i salen med hundratals plattor innan utrivning 2016.

De är dock alla ytterligt slitstarka, fukttåliga, lättstädade samt ger en viss känsla av värme på vintern och svalka på sommaren. En annan ytterligt stor fördel är att de precis som kalkbruk andas vilket bidrar till ett friskt hus utan mögel eller unken lukt.

Upplaget på gården när grovrengöringen inleddes.

Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi rengjort plattor och hur vi börjat lägga golvet i köket. Nu planerar vi att sälja våra resterande orengjorda och köpa rengjorda av en antikhandlare uppe i bergen. Huset börjar bli lite för känsligt för den mycket smutsiga rengöringsproceduren med diamantslipning.

Nästan i var lokal kyrka hittar man dessa golv med plattor i oregelbundna färgmönster

I vår bykyrka har vi dock golv av sten med anor från 900-talet vilket är mäktigt.

Vill man bli mer medeltida finns repliker på påvens plattor från Avignon att köpa!

Väl ladga på plats städas de bäst med bara vatten eller såpvatten och kan om man vill mättas med linolja för att bli en mer vatten och smutsavvisande. Därutöver finns naturligtvis en uppsjö av kemiska produkter som man skall hålla sig så långt bort från som någonsin möjligt!

Dagens episod avrundas med tre vackra alster från vår granne konstnärens hand, vilka händelsevis står på hans golv av carreaux de terre cuite och visst är tavlorna fina!

Vu uppskattar om du vill dela inlägg från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ett par av våra vänner i byn som bor här på heltid, flyttade hit några år innan vi kom och bor i ett stort vackert hus nära floden. Men för ett tag sedan förvärvade de en av byns välkända och klassiska fastigheter, det gamla kooperativa destilleriet. Detta med ambitionen att väcka denna gamla fina industribyggnad ur sin törnrosasömn.

Destilleriet med den klassiska skylten. Bild: Google

Destilleriets historia sträcker sig tillbaka till 30-talet då man bildade många av de kooperativ som finns i Languedoc idag. Detta för att effektivisera vinproduktionen. Som i alla länder har den statliga kontrollen av sprittillverkning varit noggrann och i Frankrike var det fram till 1512 apotekarna som hade ensamrätt att bränna brännvin (eau de vie) därefter reglerades det i olika lagar och på 1900-talet hade snart varje kooperativ ett eget destilleri.

Hisnande industriella volymer hittar man inne i huset!

Senast vi var i Peyriac fick vi en unik rundvandring i huset och en inblick i renoveringens planering och fortgång. Destilleriet ligger med en magnifik utsikt över Montagne Noir och har stora ytor och spännande rum att utveckla till en fantastik privatbostad.

Underbar vy från huset mot Montagne Noir.

Vem vill inte ha sitt eget vattentorn?

Charmig detalj; den gamla vågen där man vägde in druvresterna.

Historiska hus av alla epoker har en speciell charm och vi återkommer ständigt till medeltiden då vårt hus byggdes. När man är hemma i Sverige är det lätt att förlora sig i drömmar om medeltiden antingen det är undersköna vackra skrifter från denna tid…

eller fakta från den grymma verklighet som präglade vardagen för många och säkerligen för vårt hus ägare också.

Vi har vid två tillfällen i några av våra absolut mest läsa ainlägg, jämfört hur många hus man kan få i Peyriac för ett hus i Bromma i den här och denna episod men det är ju för svårt att motstå att konstatera att för detta medeltida hus (ett av få i Sverige) i Visby som är till salu nu får man 144 hus i Peyriac som vårt!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Med en flaska Crémant och två glas önskas Gott Nytt Renoveringsår! 

Ett nytt spännande renoveringsår har börjat, då vi hoppas kunna färdigställa hela bottenplanet med kök, badrum, sovrum och hall.  Det har nu gått fyra år sedan vi köpte och det börjar bli dags att flytta in i huset. Samtidigt kan vi konstatera att vi kommit rätt långt med tanke på att vi under dessa fyra år varit i Peyriac sammanlagt endast fem månader och arbetat.

Bloggen handlar om vår resa till ett unikt hus renoverat helt med hållbara metoder och med en tydlig prägel av sen medeltid i såväl byggnad som inredning.

Mycket har hänt och inte minst har vi lärt känna många nya vänner och mottagits på ett fantastiskt sätt av alla. Vi har låtit bygga ett helt nytt tak och en ny terrass med hjälp av skickliga hantverkare

Taket DÅ – genomruttet och läckande MEN alla ekbjälkar gick att rädda.

Taket NU – i Douglasgran som motstår röta och insekter utan impregnering.

Platsen för terrassen DÅ – ett risigt tak på husets lägre del.

Terrassen NU – med milsvidd utsikt och byggd av återvunnen medeltida ek.

Men framförallt har vi själva lagt ned runt 1800 timmar i eget arbete. Ofta då med det föredömliga systemet ”accompagnement” som man kan höra mer om tillsammans med mycket annat i detta radioprogram från förra året (på svenska).

 

Ni kan också läsa om allt detta arbete i våra 325 episoder i denna blogg som man kan söka i fritt via sökverktyget uppe till höger.

Många har läst, och nu efter fyra och ett halvt år av bloggande kan vi se tillbaka på över 23,000 individuella besökare från sammantaget 56 länder varav runt 12 % franska läsare (Google translate är fantastiskt; och här räknar vi bara länder med fler än 5 ”views”)

Våra mest lästa inlägg någonsin har varit ”Köket DÅ och NU” och ”En villa i Bromma eller 56 hus i södra Frankrike” båda från 2019.

Förr den som vill uppdatera sig på vad som finns till salu i våra trakter idag och kanske kasat sig in i ett sådant här projekt, finns här exempel på såväl slott som koja. Eller varför inte detta lilla läckra slott från tidig medeltid uppe i norra Frankrike?

Vi avrundar detta årets första inlägg med en bild av vårt hus som pepparkakshus ett pepparkakshus som även det kan komma att se stiligare ut åren framöver.

Så här i årets sista skälvande timmar så är det trevligt att dra sig till minnes det senaste arbetspasset i Peyriac. Den lilla kammarens väggar på bottenvåningen var ett av flera projekt.

Vy över kammaren med köket till vänster och dörren (numera renoverad) mot gården samt det lilla fönstret vi hittade vid den första rivningen av väggytor.

Trots att vi redan tidigare hackat bort de stora mängderna gipsputs från väggarna måste man ta de sista resterna för att få ett bra fäste för kalkputsen. Samtidigt tar man loss dåligt sittande stenar och lös fog.

Tittar man noga på bilden ovan ser man de stenar vi skall lämna synliga markerade med kryss.

Samma vägg omfogad och redo för slutputs.

Vi har valt att på hela undervåningen ha organiska former på väggarna för att få en medeltida men mjuk känsla.

Slutresultatet blir tydligt när slutputsen kommer på plats.

Slutputsen ”enduit de finition” som kan göras fullt ut på alla väggar först efter tre veckor då lagningarna torkat blir mitt stora jobb vid nästa besök i mars, vid sidan av att då koordinera de hantverkare som skall hjälpa till att slutföra arbetet med badrummet.

Samma arbete med väggen ovan dörren mot gården men här var väggen i betydligt sämre skick och en större del fick muras om.

Halvvägs färdigt och dags att vänta till nästa dag då det torkat.

Så klart att de organiska formerna framöver kan förses med slutputs. Fönstret skall återställas när vi hittat ett som passar.

En liten kaffepaus då och då med presskaffe och något gott från byns boulangerie sitter aldrig fel och dessutom framdukat på den lilla hyllan på vår gård.

Sista åtgärden denna gång blev att med cementbruk täta en spricka vid golvet som dessutom läckt fukt.

En tidig morgonbild med en vy över Peyriac-Minervois såsom det sett ut i sekler får avsluta denna episod och detta år!

Dela gärna inlägg från husifrankrike.com via dina sociala medier!

I ett vintrigt Stockholm känns det fint att tänka tillbaka på den varma fina hösten i Aude och min debut som vinplockare vilket jag beskrivit i denna tidigare episod. Ibland måste man ta ledigt från det kontinuerliga byggnadsvårdsarbetet och vad kan passa bättre än att praktisera den konst man utövat lika länge som husbyggande i detta land, nämligen vintillverkning.

När druvorna var hemtransporterade var det nu dags att sätta sig in i vinpressningens uråldriga konst.

Min vän vinbonden tog fram delarna till den gamla klassiska pressen som ersätter såväl trampandet (som inte praktiserats på många år) och slutpressningen till vinmust.

Med en slags ”stomp” packar man vindruvorna i lager på kanske 10 cm.

Mellan varje lager läggs ett slags filter i bast.

Och lager efter lager läggs på tills pressen är full.

Dags att lägga på locket

och sätta dit den finurliga mekaniken för pressen.

Sen är det bara att pressa. Att jag ser så otydligt ut på bilden beror på att den söta vinjuicen kommit på kamerans objektiv.

Så rinner då den ädla juicen från muscatdruvorna som skall bli till gott dessertvin.

Resterna kan destilleras till sprit och kallas då Marc (samma typ av produkt som italiensk grappa) detta kräver dock tillstånd av staten och om jag förstått det hela rätt hängde dessa tillstånd i alla fall förr, ihop med fastigheten och var reglerade i detalj.

Etikett från en äldre variant av Marc från våra trakter. Riktigt vad symboliken med det stackars fåret eller hunden på etiketten innebär är oklart för mig.

Dags att mäta sockerhalten.

Eftermiddagens arbete avslutades med ett glas av förra årets utsökta vin av dessertkaraktär och dessutom möjligheten att kasta ett öga på en dyrgrip, en Chateau Suduiraut, Sauternes från 1950 som jag förstod tjänade som förebild till det vin vi höll på att framställa. Om ett år eller så vet vi resultatet.

Dagens episod avrundas med en bild från Agde och en av alla dess restauranger, denna med ett vågat namn!

Dela gärna inlägg från husifrankrike.com via dina sociala medier!

 

I veckan besökte vi världsarvet Drottningholms Slott med dess teater strax utanför Stockholm. Denna fantastiska teater som väcktes ur sin törnrosasömn på 1920-talet av konsthistorikern Agne Beijer är en dröm för varje byggnadsvårdsintresserad.

Döm om vår förvåning när vi i första rummet vi kom in i möttes av en nästan identisk dörr med den vi just fått (läs mer om den här) av vår vän som renoverar prästgården i byn nere i Frankrike.

Visst, den här var från senare delen av 1700-talet och vår är troligen 100 år yngre eller så men likheten är slående. Teatern ritades i fransk rokoko av arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som bland annat studerat en längre tid i Paris, så kopplingen finns.

Våra associationer vindlade vidare och vi föll för den vackra texten på dörren och funderar nu på att med ett något mer medeltida typsnitt skriva ”Toilette” eller ”Salle de bains” på vår dörr, som ju kommer leda till det nya badrummet.

Salen på 1 trappa med plasttäckt öppning till toalett som framöver skall ha en ”lönndörr”

Nästa steg i tankebanan var att i salen en trappa upp kanske på ett liknande sätt märka ut lönndörren till den lilla toalett som vi bevarat där.

Då slog det oss att vi snarare skall skriva Garde-robe som ju under medeltid och även i början av barocken var ordet nere i Europa, för de små toaletter som hängde utan på slottsmuren. För en svensk är det dessutom lite extra kul att notera att en Garde-robe som mynnade över en flod eller sjö istället kallades ”dansker”.

Vi avrundar dagens associativa inlägg med några magiska bilder från den underbart vackra Drottningholmsteatern i juletid.

Julsceneri från bostadsvåning i teatern.

Kanske tjänstefolkets jul.

Sagolikt vacker panel ursprungligen från Gustav den III:s opera i Stockholm.

Dela gärna inlägg från husifrankrike.com via dina sociala medier!

En magisk kväll med fest i byn som lika gärna kunnat vara för hundratals år sedan.

Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi daterat huset, vad som hände vid tiden för dess tillblivelse men också om några samtida ögonblick från en lokal tidning från den 16 november 1931 som lästs av en murare innan han använde dem som isolering mot dörrkarmen till gårdsdörren.

Vårt projekt som skall utmynna i huset Le Coin du Chateau som bostad för oss och för hyrande gäster består ju av tre delar, totalrenoveringen av det medeltida huset, den övergripande målsättningen att göra allt på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt och den historiska kartläggningen av huset och dess olika epoker sedan 1498 och möjligen tidigare!

Vy över överdelen av vår urgamla gavel som till och med kan vara från långt före 1498.

Vad hörde och såg i så fall stenarna i våra solida väggar för 80 år sedan? Ja, som vi redan berättat om hördes 1931 Hindenburgs radiotal men också mer triviala saker som erbjudanden i annonsform och nu har vi återställt ytterligare ett par av pappersbitarnas budskap som ger en och annan inblick i vardagen då.

Riktigt hur logiken med jaktgevär och cyklar hänger ihop vet jag dock inte!

Men skulle man handla så kanske en diskret kredit ända från Paris kunde vara aktuell.

Denna trettiotalsvardag som för övrigt ypperligt beskrivs med en tydlig fläkt från historiens vindar om man läser berättelsen ”Min by mellan de två krigen” av en anonym Peyriac-bo. Den berättar bland annat att vi då hade över 10 butiker på vår Rue de la Ville (idag ingen kvar). Man kan läsa den på franska i sin helhet här i nättidningen Journal du MAUSS.

Unnar vi oss nu lyxen att hoppa hela 800 år bakåt i tiden istället och läser texter som nedan (min översättning) samtidigt som vi drar oss till minnes att vår vän medeltidsarkeologen här i Aude nämnt att gaveln på vårt hus mycket väl kan vara av betydligt äldre datum än 1498 så blir man nästan andlös.

”Vid delningen av Castrumet i Peyriac-Minervois mellan Greven av Carcassonne och Greven av Minerve, som sker under andra hälften av 1100-talet beskrevs denna typ av aristokratiska hus i detalj. Här finns en fantastisk ”Cinctus” som hör till Greve Roger II, ett antal ”solarium” ägda av Ermengaudus Ferraca, Pierre Guilhem de Grava och två ”solarium cum camera” där Pierre de Minerve och Arnaud av Thézan bodde. Här finns också en kyrka, ett gammalt torn och en tornförsedd port”

Den som vill rådbråka sitt latin kan kasta ett öga (kapitel 58) i boken La Seigneurie collective som beskriver denna tidiga modell av europeisk stadsbildning. Vi kan utan tvekan föreställa oss att de sex ädla husen som nämnts ovan, av vilka några var mer eller mindre befästa utgjorde Peyriac på sent 1100-tal. Och kanske kan vårat ha varit del av ett av dem…

Ja uppslagen med kopplingar till historien blir oändlig och vi har tidigare berättat om böcker värda att läsa och avrundar idag med att nämna boken Ermengard of Narbonne and the world of Troubadours som kom med posten från Kopparberg idag, där jag hittat ett exemplar.

Trubadurtraditionen som uppstått några hundra år tidigare är intimt förknippad med Ermengard och hon i sin tur var djup involverad med alla de grevar som härskade i våra trakter på 1100-talet. Trubadurernas poesi är ju mycket av en resonansbotten för hela den Occitanska kulturen så det känns rätt att börja studera den här boken och varför inte lyssna på en musikalisk introduktion till boken för att komma i medeltida stämning.

 

Dela gärna våra inlägg från husifrankrike.com på sociala medier!