Vad gör man i dessa tider förutom att följa myndigheternas föreskrifter? Planerar för när allt är åter till det normala. För min del innebär det att istället för att mura på huset i Frankrike så blir det att jobba hemifrån i huset på ön i skärgården och använda tiden till lite förkovran och förberedelser.

Väl medveten om att jag är privilegierad som har denna möjlighet är jag tacksam och ödmjuk men har också valt att tro att denna globala kris kommer som andra kriser att ha ett förlopp och vara över om en ganska snar framtid.

Så vid sidan av vanligt kontorsarbete i mitt bolag så blir det lite tid över till små projekt. I min kalender har jag sedan ett halvår haft en notering som ständigt flyttats fram ”renovera låset”.

När vi av vår vän, den amerikanske finsnickaren som renoverar prästgården i Peyriac, fick en antik (1800-tal) dörr till vårt badrum så var den dessutom försedd med ett lås från samma epok. Det har legat i boden här på ön. Så nu var det dags att prya som låssmed.

Fördelen med gamla produkter är att de är konstruerade för att hålla och för att kunna repareras.

Med en liten skruv öppnar man detta lås och den enkla men sinnrika konstruktionen blir ganska snabbt uppenbar, även för en amatör. Youtube är ju en ständig källa till kunskap och så även i denna nischade verksamhet, här ett smakprov.

Efter borttagning av alla färglager (med viss försiktighet och skyddsmask, då man har haft en svaghet för blyfärger i Frankrike långa tider).

Samtidigt var det dags att försöka tidsbestämma låset och finna tillverkaren. Till min glädje gick det att rengöra den lilla plattan med låssmedens firmamärke där man nu tydligt kan läsa ”M.D 1er QUALITÉ”.

Mot slutet av rengöringen kom en graverad signatur fram, som jag tyder till Launart eller Saunart, om någon läser bättre eller känner någon som kan gamla lås så hör gärna av er.

NOTERA! Efter snabbt inspel från en läsare kan vi konstatera att det troligen rör sig om en låssmed eller firma som heter M.D LAURENT och kan ha hållit till i södra Frankrike.

Och tack vare inspel från ytterligare en läsare så kan vi också konstatera att det finns identiska lås med olika firmanamn så man kan misstänka en gemensam tillverkare eller maskintillverkare och att man sedan satte sin label på låsen lokalt.  

Min slutsats är att låset är från sent 1800-tal vilket dörren kan tyda på men även jämförelser från nätet.

Avslutningsvis var det dags att göra rent och smörja upp låset som är helt funktionellt och det ryktas att originalnyckeln kan finnas kvar i prästgården men det får vi se i framtiden.

Magnifik port till medeltida hus i Paris som vinjett till denna inspirationsepisod.  

Under vårt hus 522-åriga historia har entrédörren varit placerad på flera olika ställen i fasaden och framförallt haft många olika funktioner. Från att i början dels ha uppgiften att se imponerande ut i detta hus som sannolikt beboddes av någon ganska välbärgad och greven närstående, till att stå emot inte bara inbrott men också anfall av illasinnade fiender. Till att idag vara en välkomnande entré men naturligtvis också skydda från inbrott.

På vår väg att skapa ett hus som är trevligt att bo i på 2000-talet men med tydlig känsla av en tidsresa till medeltiden, kommer entrédörren att vara en viktig del och en första signal om att man träder in i en annan epok.

Porten idag med lite skavanker av tidens tand längst ned.

Nuvarande dörr är mycket välbyggd och det troligen senare delen av 1900-talets första hälft. Den är försedd med tre gångjärn vilket gör att vi bedömer att den skulle orka med en ny front i ek och att vi på det sättet kan skapa den dörr vi önskar. Entrén flyttades senast cirka 1 meter åt vänster under 1900-talet av något skäl och man kan fortsatt se spår av den tidigare entrén som vi berättar mer om i den här episoden.

I nedan kavalkad av dörrar med medeltida snitt och i vissa fall kanske till och med medeltida ursprung hämtar vi inspiration till en ny front.

Troligen från medeltiden och så många av dessa finns ej kvar – trä är förgängligt.

Definitivt från medeltiden, en dörr till skattkammare, Påvepalatset i Avignon (1300-tal)

Dörrar blir också gamla även om denna säkert inte är äldre än sent 1800-tal.

Viktigt är att bevara ljusinsläppet i dörrens ovankant dels för att vi behöver dagsljuset men också för att vi tror att denna lösning förekom även på medeltiden.

Dubbeldörr med ljusinsläpp och de klassiska rombiska spikhuvudena.

Enkeldörr med synliga smidda spikar och klassisk hög sparksockel.

Dörren med smidda gångjärn med dekorativa avslut.

Åldrig dörr med snudd på modernistiskt mönster i dekorationen.

En av de förebilder vi tittat på med hög sparksockel, ljusinsläpp och synliga spikar.

En andra förebild vad gäller inte minst färg och sockel.

Vi kommer att troligen att bevara det befintliga vackra brevinkastet även om detta är ett nyare påfund. Postgång har dock funnits i Europa sedan romartiden och La Poste de France föregångare grundades redan 1464 av Louis XI och hette la Surintendance générale des postes.

Lettres

Dagens episod avrundas med detalj av dörren till vår bykyrka och det utsökt vackra låset med utsmyckningar.

Nästan var by i Frankrike har designade lyktstolpar på huvudväg och vid infarten. Ofta av 50-tals snitt och med modig fransk design. I Peyriac (som den uppmärksamme kan notera på ovan video) har vi vita sådana med en diagonal design. I slutet av klippet kan man också se de gatulampor som hittills suttit inne i byns gamla medeltida centrum och som väl kanske inte gjort någon glad.

Men sedan några dagar har byte till lampor med antikt snitt påbörjats och på nedan aningen suddiga bild ser vi hur tjusigt det blivit för vårt hus.

På lampfronten i övrigt har vi hittills införskaffat följande fyra armaturer som skall upplysa olika delar av vårt fina hus.

Kristallkronan till salen

 

                                 Stiliserade facklor till trapphusen

 

Järnkrona med medeltidstouch till köket

 

Lykta till gården från loppis i Azille

Samtliga dessa skall få LED ljus och nya PVC fria kablar och lysa upp vår tid i Frankrike framöver.

I detta sammanhang kan det vara värt att fundera kring hur man skall se på historiskt återskapande och vilka eftergifter för modern teknik och stil man bör göra. Har jag förstått det hela rätt finns det tre synsätt: Dels att inte återskapa utan endast bevara vilket ju har baksidan att man inte kan använda historiska byggnader i modern tid som bostad.

En annan brett accepterad lösning är att komplettera med lösningar som är moderna vid tiden för restaureringen.

Den tredje och den vi hänger oss till är kanske mer amatörmässigt romantisk och den innebär att återskapa så man får en känsla av historisk miljö även om varje del inte är 100 % originalstil. Denna tredje väg är väl lite av vad Eugène Viollet-le-Duc hängav sig till när han vid 1800-talets andra hälft restaurerade la Cité de Carcassonne och det blev ju bra!

Detalj av 1700-tals ”graffiti” som får sin förklaring nedan i denna episod.

En av de stora lärdomarna under vårt spännande projekt har varit, och är fortsatt, att utforska murarkonsten. Som vi berättat om i ett flertal episoder finns det en mycket djupgående kunskap i att bygga med sten här i södra Frankrike.

En kunskap som hos många i den unga generationen hantverkare urholkats till följd av den flodvåg av kemiska produkter som byggbranschen översvämmats av sedan 50-talet. Vi har haft lyckan att från början ha rådgivare som L’Atelier Pittoresque,  Apex och Atout Mur som har en djup kunskap i traditionellt murarhantverk med rötter i medeltiden.

Typexempel på felaktig cementputs på vår bottenvåning som gör att huset ej kan andas.

Otaliga är exemplen på där vi fått, eller kommer att få ta bort 1900-tals lösningar och ersatt dem med traditionellt kalkbruk och sten. Därutöver har vi ju i vårt badrum löst våtrumsfrågan med Tadelakt som är en 1000-årig teknik. I slutet av denna episod har vi listat några av de tidigare episoderna med tips om mureri.

Stenhuggeri är ju nära besläktat med mureri och i takt med att vi tar oss an fasaden framöver och inte minst återöppnar vårt medeltida fönster så kommer vi har behov av att lära mer om detta. Inspiration och mycket kunskap kan som vi tidigare nämnt hämtas från projektet i Guédeleon.

Häromsistens stannade jag till i en av alla dessa historietyngda byar i vår närhet och vandrade runt och inspierades. Alet-les-Bains är en kurort troligen redan sedan romartiden med sina unika källor och sitt vackra kloster. Här bodde också med stor sannolikhet Nostradamus den firade vetenskapsmanen och siaren som levde just vid tiden då vårt hus var nybyggt.

I byns kloster fann jag denna valvstötta som visar tydligt hur man slår ett valv.

Här kan man se tekniken beskriven på Medeltidsmuseet i Stockholm

För vårt medeltidsfönster behöver vi en stenhuggare som kan göra en sådan tvärpost.

Bilden med tvärpost innan från Alet-les-Bains och så här ser vårt idag stängda fönster ut.

Nyhuggen (möjligen putsad) gavelände också i Alet-lesBains.

Vår medeltida gavelände i behov av lite omtanke.

 

Ständigt påminns vi om regionens svindlande historia och var man än letar så träffar man på fascinerande berättelser. Jag var i våras och hälsade på hos frimurarbrodern Kai med hustru Sue som driver en liten uthyrningsverksamhet kombinerad med historieupplevelser i ett hus från 1500-talet i Rennes-les-Bains.

Otroligt nog hittade de vid restaureringen en lämning som tyder på att en frimurarloge haft möten i huset på 1700-talet.

Kai vid den bevarade vägginskriptionen (detalj i början av episoden)

Denna trevliga utflykt fortsatte med ett besök i den fascinerande lilla byn Rennes-le-Chateau som också är lite av anledningen att vi hamnade i just Aude då jag för 20 år sedan först upplevde departementet vid ett besök här.

Tour Magdala – en av prästen Saunières alla fascinerande byggnader från sent 1800-tal.

Denna gång fick jag en djuplodad visning av byns världsunika kyrka av Kai och Sue vilket gav nya dimensioner till legenderna och historien.

Till och med min favorit matjournalisten Julie Andrieu har stannat till i Rennes-le-Chateau!

---

Nedan följer några av alla de episoder där vi berättar mer om allt det vi lärt om mureri:

Medeltida mureri…

Fyra putslager senare…

Dag 5 – första egna konstruktionen efter många dagar av destruktion…

På jakt efter en stenhuggare…

Enduire – att putsa…

---

Dagens episod får avrundas med ett porträtt av Nostradamus som ju fortsatt fascinerar oss med alla de profetior vi tolkar in i hans texter.

 

I tidigare episoder har vi berättat om utmaningarna med att bygga ett badrum med hållbara tekniker och medeltida snitt. Efter noggrann efterforskning tipsades vi av den ypperliga svenska siten ekobyggportalen.se om tadelakt som ju blir lösningen för väggarna med vattentryck.

Tadelaktmästaren lägger sista handen vid badrumsväggen.

Övriga och nybyggda väggar i specialvåtrumsskiva av naturliga material, putsas med vanligt kalkbruk och dörren fick vi av vår vän som renoverar prästgården.

Badrummet klart för golvläggning och avslutande rörmokeriarbete.

Golvet är den största utmaningen. Vi behöver ett golv som kan fungera som badrumsgolv och leda vatten från duschen till duschavloppet. Valet föll på cement- klinker som vi kommer att mätta med linolja när de väl är på plats.

Och idag kom bilden på våra specialdesignade klinker med den stiliserade hermelinsvansen från Frans I tid då de var symbolen för hans hustrus Claude och hennes mor Anne av Bretagne. Frans I som regerade när vårt hus var nytt och tjusigt på 1520 talet. Nedan Anne av Bretagnes vapensköld med tydliga hermelinsvansar.

Om exakt en månad är det dags att åka ner och lägga badrumsgolv – jag längtar!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Textil med nygjord drake från Historiska Museet i Stockholm som inspirerande inledning.

I takt med att vi närmar oss en beboelig undervåning blir det allt mer aktuellt att börja titta på inredningsdetaljer som kan ge den känsla av tidsresa till den sena medeltiden som vi söker och samtidigt fungera rent praktiskt i ett modernt hem.

Vid en rundtur på Historiska museet i Stockholm häromdagen inspirerades vi till några inredningstankar såsom mattmönster skarpa färgställningar och vackra förvaringskistor.

Medeltida kista vackert snidad.

Detalj av altarskåp m. Heliga Birgitta,  bilden av den mörka medeltiden kommer på skam

Kanske något slitet men vackert och tidstypiskt mönster för matta.

Några veckor tidigare på Nationalmuseum i samma stad två tidstypiska fåtöljer.

Sgabello stol från Florens, Italien c:a 1500. Helt klart en förebild för en stol i salen.

Klassisk fällstol, också Italien 1500-tal.

Vi har i tidigare episoder gjort ett antal utflykter bakåt i historien för att bättre förstå och förnimma hur man levde då och hur vardagen såg ut. Här nedan har vi valt ut några av dessa episoder för den intresserade:

1498 var året – här berättar vi om dateringen av huset och lite om vad som hände för 520 år sedan!

De som var här före oss – om Occitanie och dess historia fram till idag.

En Drake kommer hem – en drake som visar sig vara nåt annat, nämligen Frans I:s favoritdjur.

Riddaridealen – om hur trubadurtraditionen och den romantiska riddarbilden uppstod i våra trakter

Dag 6 – om när vår medeltidsarkeolog var på besök!

Vill man botanisera vidare i detta är det enklaste att söka på t ex ordet ”medeltid” i sökrutan uppe till höger!

Som hängiven följare sedan några år av det fantastiska projektet med att bygga en 1200-tals borg i Guédelon 20 mil söder om Paris vill jag nedan visa senaste avsnittet av deras fantastiska tidsresa. Även om detta är ytterligare trehundra år tidigare är det också medeltid och dessutom extra intressant för mig som är både amatörmurare och dessutom frimurare.

 

Dagens episod får avslutas med en detalj från en målning från Nationalmuseum i Stockholm nämligen en olja av Picolet (1626-1679) föreställande Pontus Fredrik De la Gardie i en elegant fantasifull dräkt. Toligen buren vid en maskerad hos Drottning Kristina. Varför då detta? Jo Pontus Fredrik var sonson till Pons d’Escouperie som denne hette när han föddes och bodde i vår grannby Caune-Minervois innan han kom till Sverige 1565. Här gjorde han en kometkarriär och grundade den grevlig ätten De la Gardie!

Historiens vingslag från varje sekel finns runt hörnet i var by Languedoc!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

 

Golvplattor av terrakotta alltså ”bränd jord” är gjorda av gul, ockrafärgad eller röd lera. Mångfalden av kulörer som man ofta ser blandade i oregelbundna mönster här nere, från beigegult till mörkrött ljusröd, beror på den lokala lerans halt av järnoxid. Kulören kan även påverkas av var plattan låg i ugnen under det att den brändes vid ungefär 1000 grader ° C.

En En hög mödosamt rengjorda från salen!

Plattorna som förr gjordes för hand finns i ett otal olika storlekar vilka troligen inte standardiserades förrän på 1900-talet. Carreaux är som ordet avslöjar fyrkantiga medan tomettes mer syftar på de rombiska och ortogonala men terminologin är blandad.

Golvet i salen med hundratals plattor innan utrivning 2016.

De är dock alla ytterligt slitstarka, fukttåliga, lättstädade samt ger en viss känsla av värme på vintern och svalka på sommaren. En annan ytterligt stor fördel är att de precis som kalkbruk andas vilket bidrar till ett friskt hus utan mögel eller unken lukt.

Upplaget på gården när grovrengöringen inleddes.

Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi rengjort plattor och hur vi börjat lägga golvet i köket. Nu planerar vi att sälja våra resterande orengjorda och köpa rengjorda av en antikhandlare uppe i bergen. Huset börjar bli lite för känsligt för den mycket smutsiga rengöringsproceduren med diamantslipning.

Nästan i var lokal kyrka hittar man dessa golv med plattor i oregelbundna färgmönster

I vår bykyrka har vi dock golv av sten med anor från 900-talet vilket är mäktigt.

Vill man bli mer medeltida finns repliker på påvens plattor från Avignon att köpa!

Väl ladga på plats städas de bäst med bara vatten eller såpvatten och kan om man vill mättas med linolja för att bli en mer vatten och smutsavvisande. Därutöver finns naturligtvis en uppsjö av kemiska produkter som man skall hålla sig så långt bort från som någonsin möjligt!

Dagens episod avrundas med tre vackra alster från vår granne konstnärens hand, vilka händelsevis står på hans golv av carreaux de terre cuite och visst är tavlorna fina!

Vu uppskattar om du vill dela inlägg från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ett par av våra vänner i byn som bor här på heltid, flyttade hit några år innan vi kom och bor i ett stort vackert hus nära floden. Men för ett tag sedan förvärvade de en av byns välkända och klassiska fastigheter, det gamla kooperativa destilleriet. Detta med ambitionen att väcka denna gamla fina industribyggnad ur sin törnrosasömn.

Destilleriet med den klassiska skylten. Bild: Google

Destilleriets historia sträcker sig tillbaka till 30-talet då man bildade många av de kooperativ som finns i Languedoc idag. Detta för att effektivisera vinproduktionen. Som i alla länder har den statliga kontrollen av sprittillverkning varit noggrann och i Frankrike var det fram till 1512 apotekarna som hade ensamrätt att bränna brännvin (eau de vie) därefter reglerades det i olika lagar och på 1900-talet hade snart varje kooperativ ett eget destilleri.

Hisnande industriella volymer hittar man inne i huset!

Senast vi var i Peyriac fick vi en unik rundvandring i huset och en inblick i renoveringens planering och fortgång. Destilleriet ligger med en magnifik utsikt över Montagne Noir och har stora ytor och spännande rum att utveckla till en fantastik privatbostad.

Underbar vy från huset mot Montagne Noir.

Vem vill inte ha sitt eget vattentorn?

Charmig detalj; den gamla vågen där man vägde in druvresterna.

Historiska hus av alla epoker har en speciell charm och vi återkommer ständigt till medeltiden då vårt hus byggdes. När man är hemma i Sverige är det lätt att förlora sig i drömmar om medeltiden antingen det är undersköna vackra skrifter från denna tid…

eller fakta från den grymma verklighet som präglade vardagen för många och säkerligen för vårt hus ägare också.

Vi har vid två tillfällen i några av våra absolut mest läsa ainlägg, jämfört hur många hus man kan få i Peyriac för ett hus i Bromma i den här och denna episod men det är ju för svårt att motstå att konstatera att för detta medeltida hus (ett av få i Sverige) i Visby som är till salu nu får man 144 hus i Peyriac som vårt!

Dela gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Med en flaska Crémant och två glas önskas Gott Nytt Renoveringsår! 

Ett nytt spännande renoveringsår har börjat, då vi hoppas kunna färdigställa hela bottenplanet med kök, badrum, sovrum och hall.  Det har nu gått fyra år sedan vi köpte och det börjar bli dags att flytta in i huset. Samtidigt kan vi konstatera att vi kommit rätt långt med tanke på att vi under dessa fyra år varit i Peyriac sammanlagt endast fem månader och arbetat.

Bloggen handlar om vår resa till ett unikt hus renoverat helt med hållbara metoder och med en tydlig prägel av sen medeltid i såväl byggnad som inredning.

Mycket har hänt och inte minst har vi lärt känna många nya vänner och mottagits på ett fantastiskt sätt av alla. Vi har låtit bygga ett helt nytt tak och en ny terrass med hjälp av skickliga hantverkare

Taket DÅ – genomruttet och läckande MEN alla ekbjälkar gick att rädda.

Taket NU – i Douglasgran som motstår röta och insekter utan impregnering.

Platsen för terrassen DÅ – ett risigt tak på husets lägre del.

Terrassen NU – med milsvidd utsikt och byggd av återvunnen medeltida ek.

Men framförallt har vi själva lagt ned runt 1800 timmar i eget arbete. Ofta då med det föredömliga systemet ”accompagnement” som man kan höra mer om tillsammans med mycket annat i detta radioprogram från förra året (på svenska).

 

Ni kan också läsa om allt detta arbete i våra 325 episoder i denna blogg som man kan söka i fritt via sökverktyget uppe till höger.

Många har läst, och nu efter fyra och ett halvt år av bloggande kan vi se tillbaka på över 23,000 individuella besökare från sammantaget 56 länder varav runt 12 % franska läsare (Google translate är fantastiskt; och här räknar vi bara länder med fler än 5 ”views”)

Våra mest lästa inlägg någonsin har varit ”Köket DÅ och NU” och ”En villa i Bromma eller 56 hus i södra Frankrike” båda från 2019.

Förr den som vill uppdatera sig på vad som finns till salu i våra trakter idag och kanske kasat sig in i ett sådant här projekt, finns här exempel på såväl slott som koja. Eller varför inte detta lilla läckra slott från tidig medeltid uppe i norra Frankrike?

Vi avrundar detta årets första inlägg med en bild av vårt hus som pepparkakshus ett pepparkakshus som även det kan komma att se stiligare ut åren framöver.

Så här i årets sista skälvande timmar så är det trevligt att dra sig till minnes det senaste arbetspasset i Peyriac. Den lilla kammarens väggar på bottenvåningen var ett av flera projekt.

Vy över kammaren med köket till vänster och dörren (numera renoverad) mot gården samt det lilla fönstret vi hittade vid den första rivningen av väggytor.

Trots att vi redan tidigare hackat bort de stora mängderna gipsputs från väggarna måste man ta de sista resterna för att få ett bra fäste för kalkputsen. Samtidigt tar man loss dåligt sittande stenar och lös fog.

Tittar man noga på bilden ovan ser man de stenar vi skall lämna synliga markerade med kryss.

Samma vägg omfogad och redo för slutputs.

Vi har valt att på hela undervåningen ha organiska former på väggarna för att få en medeltida men mjuk känsla.

Slutresultatet blir tydligt när slutputsen kommer på plats.

Slutputsen ”enduit de finition” som kan göras fullt ut på alla väggar först efter tre veckor då lagningarna torkat blir mitt stora jobb vid nästa besök i mars, vid sidan av att då koordinera de hantverkare som skall hjälpa till att slutföra arbetet med badrummet.

Samma arbete med väggen ovan dörren mot gården men här var väggen i betydligt sämre skick och en större del fick muras om.

Halvvägs färdigt och dags att vänta till nästa dag då det torkat.

Så klart att de organiska formerna framöver kan förses med slutputs. Fönstret skall återställas när vi hittat ett som passar.

En liten kaffepaus då och då med presskaffe och något gott från byns boulangerie sitter aldrig fel och dessutom framdukat på den lilla hyllan på vår gård.

Sista åtgärden denna gång blev att med cementbruk täta en spricka vid golvet som dessutom läckt fukt.

En tidig morgonbild med en vy över Peyriac-Minervois såsom det sett ut i sekler får avsluta denna episod och detta år!

Dela gärna inlägg från husifrankrike.com via dina sociala medier!