För att sätta hela restaureringen i sitt sammanhang har jag i ett antal artiklar med bilder beskrivit utvecklingen av varje rum i huset från det att vi tillträdde hösten 2015 till att det hela står färdigt om ett par år.

Dessa artiklar som kommer att uppdateras återfinns under fliken ”om Huset” för att vara lätta att hitta för varje besökare.

Vi började på bottenvåningen med det som skall bli vårt kombinerade kök och matsal. Detta rum var som övriga belagt med en PVC matta och med väggar som spacklats upp att bli raka vid mitten på 50-talet, för att få en modern känsla.

Den öppna spisen är säkerligen också från mitten på 1900-talet men ansluten till en mycket äldre rökgång. Överbyggnaderna på var sida om öppna spisen förstod vi aldrig vad de hade tjänat till men de är borta nu.

Tyvärr är delar av ytterväggen lagade med cementbruk men merparten är stenmur i gott skick med fönster och dörröverstycken i ek.

Golvet, en helgjuten cementplatta från 1900-talet fick en ny 12 cm högre platta för att få en gemensam nivå på hela bottenvåningen och dessutom täcka vårt nya avloppssystem i gjutjärn.

Juli 2019 har det hänt ganska mycket och köket har nu putsade väggar i en ljusgul sandputs. Väggar som rensats på gammal gips och puts, lagats med bruk i håligheter och grundputsats med gobetis för att få fäste för kalkbruket.

På golvets nya platta har återläggningen av de åldriga terrakottaplattorna har börjat efter arbetsam rengöring av dessa.

I juli 2016 var alla väggar nästan renpickerade ned till grundmuren, innertaket som bestod av gips på tunna trälister borta och de stora fina ektakbjälkarna i god kondition var synliga för att så förbli.

Taket är sodablästrat och två gånger impregnerat samt grundat och målat med äggoljetempera i två kulörer.

Spisen är omdanad från 50-tal till begynnande medeltid och elkablar är dragna.

En dörr är igensatt och ersatt med en ny öppning med en lintau i ovankant.

Förvisso har det gått några år men vi har ju faktiskt gjort nästan alltihop själva och lärt oss så oerhört mycket på denna resa som ännu pågår med full fart.

Vill du följa med på den resan så klicka här och välj sedan ur trepunktsmenyn slideshow/bildspel. I Android klicka på första bilden för att få upp rätt trepunkstmeny och välj sedan slideshow/bildspel.

Imorgon börjar jobbet igen och då är det fokus på dörren till lilla gården och väggarna till lilla rummet på bottenvåningen.

Mycket nöje!

Vi inleder dagens episod med Aude Turisms suggestiva presentation av en ny app.

När man står lutad mot en av våra murväggar byggda på 1400-talet grips man lätt av det magiska i att vi har fått förtroendet att förvalta detta kulturarv i några decennier. I vår egocentrerade samtid är det lätt att få för sig att allt började när vi kom och att vi kommer att vara här för evigt.

Andreaskors i en av de äldsta korsvirkesväggarna, den mot söder.

Hittills har vi i mycket begränsad omfattning köpt nytt material förutom kalk och sand men nu var det dags att bygga väggar till badrummet och förstärka väggen mellan badrum och kök. Så en dag för några veckor blev det lite extra tydligt när det kom en leverans med byggskivor. Byggskivan som vi letat över tvärs Europa och till slut fått tips om, av en vänlig svensk leverantör för att till slut finna en fransk återförsäljare vår grannby.

Från bygghandeln Union Materiaux,  i Rieux-Minervois kom så en lastbil som precis kunde klämma sig in på Rue de la Ville och komma fram till vår port (dessa gator är byggda för att gå, rida eller möjligen köra en mindre vagn på).

Tillsammans lyfte vi av de 3 m2 stora och 40 kg tunga skivorna och baxade in dem i köket där de nu skall bli hållbara delar av vårt medeltidshus.

Dagen avslutades med en underbar middag hos goda vänner på deras terrass där man kan njuta av en magnifik utsikt över vår norra bergskedja Montagne Noir, i solnedgång. När man sitter med ett glas öl och tittar ut över detta fantastiska landskap blir det här med en tidsresa på riktigt helt plötsligt väldigt påtagligt.

För att få lite perspektiv har jag nedan gjort en fri översättning och urval ur nedslag i den lokala och nationella historien från en historisk kalender på departementet Audes hemsida:

450 000 f.Kr      Första bevisen på ”mänsklig” aktivitet i Aude, l’homme de Tautavel.
1700 f.Kr.          Gruvdrift inleddes i Corbières och Montagne Noir med handel som följd.
400 f. Kr.           Volques Tectosages, keltiska stammar från Böhmen bygger megaliter.
200 f.Kr             Romarna grundade kolonin Narbonnaise, med staden Narbo-Martius.
400 talet            Visigoterna intar Narbonnais år 407 följt av Carcassonne 436.
700-talet            Araberna invaderar men besegras av Pippin den lille (Charlemagnes far).

Studie av golvet i vår kyrka l’Église de la Transfiguration med äldsta delar från 900-talet!

900-talet           Frankerrikets makt försvagas och grevskapen uppstår i södra Frankrike.
1000-talet         Katarismen får fäste i Aude.
1100-talet         Greve Trencavel inlemmar Albi, Béziers och Carcassonne i sitt grevskap.
1209                  Albigensiska korståget inleds av påven och grymheter drabbar katarerna.
1229                  Aude blir åter en del av Frankrike och borgar börjar byggas.            1233                  Inkvisitionen startar i Languedoc för att jaga de sista katarerna.
1258                  Franske kungen avstår Roussillon och Aude blir gränsland till Aragonien.

Nästan varje fransk kyrka har en staty av Jeanne!
1429                  Jeanne d’Arc segrar vid Orleans men bränns på bål två år senare.
1453                  Hundraårskriget är över och lite bättre tider stundar.
1498                  Vårt hus står klart för inflyttning och trakten ägs av Johanniterorden

1627                  Protestantiska uppror i Languedoc.
1659                  Pyreneiska freden och Roussillon blir åter franskt.
1666                  Paul Riquet inleder på Ludvid XIVs uppdrag byggandet av Canal du Midi.
1685                  Ediktet i Nantes gav Hugenotterna säkerhet återkallas och de fördrivs
1790                  Departementet Aude skapas som en följd av franska revolutionen.
1800-talet         en sedan länge blomstrande textilindustri börjar ersättas av vinodling.
1853                  Viollet-le-Duc inleder restaureringen av Carcassonne.
1857                  Järnvägen kommer till Aude.
1871                  Revolutionära rörelser uppstår, bland annat i Narbonne.
1907                  Vinodlare gör uppror och Frankrike får sitt Ådalen i Aude.
1914-18             Första världskriget.
1939                  Flyktingvåg av flyende från Francos fascistiska Spanien.
1940                  Andra Världskriget, Frankrike invaderas Aude under Vichyregimen.
1941                  Trakten blir ett säte för motståndsrörelsen under kriget.
1996                  Canal du Midi blir ett UNESCO världsarv.
1997                  Cité de Carcassonne blir ett UNESCO världsarv.
1999                  Katastrofala översvämningar drabbar Aude.
2015                  Vi köper huset på 16, rue de la Ville i Peyriac-Minervois
2016                  Regionerna Languedoc-Roussillon och Midi-Pyrénées blir Occitanie.
Efter dessa korta slumpmässiga nedslag i södra Frankrikes digra och voluminösa historia avslutar jag dagens episod med en bild från en höstmåltid i Stockholms skärgård för att få en lite svensk anknytning.

Vinet från Lézignan-Corbières 25 min från oss i Aude var perfekt till Wallenbergare!

Vi har tidigare berättat om den avsaknad av reservdelsföretag för gamla hus, som vi uppfattat i Frankrike. I England förefaller det ju finnas mängder av sådana företag och i Sverige har vi ett antal.

Men när man väl sätter sig ned och letar så dyker det dock upp ett flertal inom en radie på 3 timmars resa från oss och nedan har vi listat de vi hittat för att själva göra en ”Grand Tour” när vi kommer ner om ett par veckor.

Återbruk är ju också, ur det för vårt projekt helt avgörande hållbarhetsperspektivet, det optimala sättet att införskaffa material.

Några saker har vi redan köpt på loppisar och av vänner:

Eldstadsplatta i gjutjärn

Lykta till lilla gården

Takkrona till salen

Medeltida fönsterskydd

Dörrarna till terrassen

Armaturer till trapphuset

Och här är vår inköpslista:

Plankor av ek för återvunnet golv i lilla kammaren en trappa upp
Fönster som passar i hålet ovan dörren till lilla gården
Trappledstång till trappen i hallen
8m räcke till terrassen av medeltida snitt och i järn
Ny spiselkrans i salen av medeltidssnitt, möjligen i Caunes marmor
Solid trädörr till nya badrummet
Taklampa till köket i järn med medeltida känsla
Breda plankor av ek till salsgolvet
Drygt 100 antika ”tomettes” golvplattor till kök och terrass

Så nu blir de dags att köpa resten, kanske hos någon av firmorna nedan, på en lokal loppis eller på LeBonCoin (när jag med min svenska IP-adress får den att fungera).

M.A.S Materiaux Anciens du Sud, Saint-Christol-lès-Alès

Parlons Pierre, Dourgne

Georges Pougin et Fils Antiquités, Vitrolles

Atelier de Saint-Cannat, Puyricard

SARL BRACHET, Cavaillon

PORTES ANCIENNES, Rémy de Provence

Provence Matériaux Anciens, Comps

Antiquités – Brocante d’antan, Orsans

Au Temps Jadis , Verfeil

Har ni tips på fler liknande firmor tar vi tacksamt emot dessa här i kommentarsfältet!

Dagens episod avslutar vi med en vallmo i full blom för att minnas sommaren!

Urgammal skulptur av en björn i en murad vägg i Narbonne.

Vi koncentrerar oss ju på att skapa en hållbar medeltidsupplevelse. Boende med modern standard för den som vill göra en tidsresa på riktigt och uppleva traktens outtömliga utbud av medeltida besöksmål som Carcassonne och andra städer och byar, de magiska katarslotten och tempelherrarnas efterlämningar.

Men redan de gamla romarna fann glädje i trakten av floden Aude som de kallade Atax och de slog sig ned i det som idag är Peyriac-Minervois runt 118 f Kr.  Strax utanför byn som den ser ut idag kan man hitta ganska fina lämningar av en villa med namnet Gourgouli.

2100 år gamla lämningar av mur från Villa Gourgouli, gjord av en romersk murarkollega

Ytterligare en romersk murkonstruktion från samma villa.

Min vän vinbonden går med fasta steg till villan som han var vänlig att visa oss.

Narbo Martius, nuvarande Narbonne var huvudorten i denna romerska koloni som låg strategiskt på Via Dolomitia på väg mot gränsen till Hispania.  Narbonne är väl värt ett besök med all dess historia och vackra byggnader som åter ger prov på så många av de historiska skeenden som tagit plats i våra omgivningar.

Hôtel de Ville i Narbonne.

Pont des Marchands är unik på många sätt med sitt stora spann på 15 meter och dess överbyggnad med hus och butiker. På romartiden lär bron ha haft sex spann. Canal de la Robine går under bron är en uppdämning av floden Aude från 1600-talet.

Väl vid Canal de la Robine kan man passa på att hyra en elektrisk båt (utan förarbevis!).

Missa inte den imponerande Cathédrale Saint-Just-et-Saint-Pasteur när du är i Narbonne.

Den avslutande bilden i dagens episod får bli ytterligare en dörrbild inspirerade av den tidigare episoden om vår jakt på dörrförebilder och dörrar.

Uråldrig medeltida dörr i Narbonne.

Nygjord dörr av medeltida snitt som vi har lite som förebild till ny entrédörr.

Uppslagen till bloggepisoder är oändligt när man är lycklig ägare till ett 1400-tals hus (även om fortfarande skriver 1500-tals hus eftersom vi ju fastställt byggåret till runt 1498).

Dörrar har under dessa sekler haft många funktioner som att stänga ute fiender och hot, bevara värmen (eller kylan) och visat på ägarens status.

Vid en snabb genomgång kan vi konstatera att om vi räknar ihop de genomgångar av väggar vi känner till från förr och nu samt de vi skall konstruera så blir det totalt 15 stycken som vi kort berättar om i denna episod.

 

Tidigare dörröppningar

Äldre Entrédörr, Under seklerna har med stor sannolikhet entrén flyttats ett antal gånger och den vi känner till är den vi kan se spår av cirka 70 cm till höger om nuvarande ytterdörr. Spåren som är uppenbara och ganska färska då det utgörs av en betongtröskel som säkerligen gjutits på 1900-talet och det fina infällda skåp som öppningen i den 50 cm tjocka murade stenväggen givit möjlighet till.

Gamla köksdörren. Från hallen som vi tagit bort och satt igen för att få ett riktigt badrum på bottenvåningen och plats för köksbänk i köket. Dörren var enkel och tillverkad av brädor troligen på 1800-talet och vitmålad med flera färglager samt försedd med ett typiskt handtag och lås från samma tid.

Trolig dörr, från rivet grannhus. Senast noterade jag en igensatt dörr som leder från grannfruns trädgård där det till sent 1900-tal har stått ett hus. Denna port kan ha varit en genomgång till vårt hus eller en tidigare utgång från det rivna huset om teorin att den lägre delen av vårt hus är en tillbyggnad som kanske bara är 300 år eller så.

Vindsdörren till ett förråd som tyvärr kom bort i rivningen av vindsinredningen 2015 men som med säkerhet var den absolut äldsta dörren säkerligen från 1700-tal eller äldre.

 

Befintliga dörröppningar

Nuvarande entrédörr, är en typisk 50-tals konstruktion av ett gediget mörkt träslag och mycket välgjord och med klassiskt ljusinsläpp ovan. Vi har kortat den med 15 cm i nederkant i samband med gjutning av ny golvplatta men annars bara oljat den. I en framtid kommer den att ersättas eller göras om till en dörr med medeltidskänsla. 40 cm till höger ses spår av tröskel till den tidigare dörröppningen.

Öppningen mellan köket och rummet på bottenvåningen har vi börjat renovera med bland annat byte av en dörrpost och renskrapning av trä. Den är något låg för en 190 cm svensk så vi funderar på någon form av huvudskydd i överkant. Öppningen skall förses med draperi för att kunna avskärma rummet när det skall användas som sovrum. i bakgrunden ses…

Trädgårdsdörren, som kan vara 1800 eller tidigt 1900-tal och är i OK skick och kan bli hur fin som helst efter en restaurering. Troligen målad med blyfärg så färgborttagningen blir en saneringsprocess med värmespistol.  Vi kommer att bevara den i nuvarande utförande trots att det bli en av två ”englasfönster” eftersom de övriga fönstren har fönsterluckor vilket ger i stort samma U-värde som tvåglasfönster.

Salsdörren, vindsdörren och toalettdörren!

Salsdörren, från trapphuset på plan 1 är en enkel trädörr troligen från 1900-tal (eftersom nuvarande trappa byggts då) men kan mycket väl vara återanvänd. Den skall blysaneras och kommer att bevaras om vi väljer att ha kvar väggen mot trapphuset.

Vindsdörren som är en mycket enkel plankdörr av urgammalt slag blir kvar om väggen blir kvar och kan även den möjligen bli en dold dörr enligt ovan. Är idag tapetserad.

Toalettdörren på plan 1 som är modern och idag bara med en dörrkarm kvar skall vi göra om till en dold dörr som blir ett med väggen med motivtapet eller trompe l’oeil målning .

Kammardörren, in till sovrummet på plan 1 är också en 1800-talsdörr som vi renoverar efter blysanering.

 

Nya dörröppningar

Badrumsdörren, i tillkommande nya väggen mot badrummet på bottenvåningen blir en 90 cm bred dörr för tillgängligheten av enkelt slag men med någon form av medeltida anstrykning.

Terrassdörren på vinden i det nyupptagna dörrhålet blir även den ett ”englasfönster” efter den renoverats och målats. Dess historia finns i en egen episod.

Nyöppnat dörrhål vid tidigare fönster på vinden.

Ny köksdörröppningen, som ger ljus och mer rymd åt både kök och hall. Försedd med en lintau som också har sin egen historia.

Vi avrundar dagens episod med solnedgång över vinfälten!

Vi har ju senaste året koncentrerat oss mer och mer på att färdigställa bottenvåningen för att kunna börja bo i huset. Badrummet och köket är ju i full gång så nu var det dags för det lilla chambre (rum) som ligger innanför köket och gränsar mot gården och med stort fönster mot gränden till nya slottet.

Rummet på en bild från 2016 när vi bytte bjälklag mot våningen över.

Jag har beskrivit det tidigare och funderat kring det faktum att väggarna på denna (troliga) tillbyggnad av huset, som tidigare kan ha varit ett stall eller möjligen en liten gränd som byggts in, är av betydligt lägre kvalitet än resten.

Tydligast blir detta när man skall restaurera murverket för att få ett lager ”corps d’enduit” som underlag till finputsen, ”enduit de finition”. Ganska stora hål avslöjar sig framförallt i kortväggen mot gården. Denna vägg består av en salig röra av urgammalt murverk och lite betongförstärkningar från 1900-tal och dessutom ett par ordentliga hålrum. Hittar inte heller denna gång någon skatt vilket annars det finns otaliga berättelser om murare som gjort, i våra trakter.

Väggen mot köket med de stenar som skall lämnas synliga, markerade med kryss.

Här precis som i köket väljer vi att göra ett antal stenar framhävda och synliga för att få den riktiga känslan av medeltida murverk och tyngd.

Rekonstruktionsmurningen skall nu bara torka minst 3 veckor innan slutputsning.

Efter lite riktig konstruktionsmurning med några ordentliga stenar är det dags att jämna till ytan och skapa lite organiska former som det är gott om i detta rum redan.

Fönstret som vi hittade för ett tag sedan i kortväggen skall tas upp och förses med fönsterbåge så snart vi hittat en lämplig sådan på någon loppis. Sannolikt gör vi det öppningsbart och med myggnät så att det kan användas för ventilation när gårdsdörren hålls stängd.

Kortväggen innan arbetsstart.

Kortväggen efter betydande rensning av löst bruk.

En liten suddig kvällsbild med återställd mur färdig att finputsas.

Rummet kommer att vara sovrum till en början och i takt med att vi färdigställer fler rum blir det ett litet vardagsrum.

Osäker på vilken balja bruk i ordningen detta kan vara sedan starten men fler än hundra är det helt säkert. Just detta bruk är för ”corps d’enduit” med receptet: 1 del kalk (NHL 3,5 eller NHL 2), 3 delar sand 0/5 samt vatten till angenäm styrka och smidighet.

 

Redan tidigare har vi gjort rent ett 50-tal tomettes eller carreaux de terres cuites, ja fyrkantiga golvklinker alltså. Golvplattor som är mycket vanligt förekommande här nere och finns i otaliga dimensioner och flera färger.

Bruksresterna täcker efter ett tag hela kroppen – också ett sätt att fira semester!

De vanligaste färgerna är gult och keramikrött och de läggs i slumpmässiga mönster vad gäller färg och ibland med raka eller förskjutna fogar mellan raderna. I Provence ser man ofta rombiska men hos oss är de nästan alltid kvadratiska. Vanligen i en ungefärlig storlek på 23 x 23 cm eller 16 x 16 cm men under seklerna och med otaliga små tillverkningsställen har detta varierat.

Arbetsplatsen iordningställd på vår lilla gård.

Men innan man väl kommer till läggning är det fråga om ett smutsigt jobb när de skall rengöras. Denna gång ägnade jag en halvdag åt att rengöra 27 st. Rengöring består i att blötlägga dem gärna ett dygn i förväg så att det lager av bruk som finns på undersidan blöts upp något.

Lagret av originalplattor från huset.

Sedan monterar man en platt diamanttrissa på vinkelslipen och efter att ha försett sig med alla möjliga skydd, så slipar man bort denna blandning av allt som kreativa golvläggare nyttjat för fastsättning under seklen, från medeltida kalkbruk till cement och i vissa fall Plastic Padding. Smutsigt och kladdigt så det förslår och att tvätta och skölja plattorna efteråt blir nästan som en vilopaus.

Slutrengöring med vatten.

Vi fick en generös gåva denna gång på ett 20 tal tomettes men vi är på jakt efter ytterligare ett hundratal av dessa fyrkantiga plattor och då helst riktigt gamla (gärna 1700-tal)  med måtten 23 x 23 cm för att ha tillräckligt många för köket och terrassens golv. Med denna storlek går det åt cirka 16 plattor per m2 och med totalt 21 m2 för dessa båda golv blir det runt 350 st och huset försåg oss bara med 250 att återanvända.

Skinande blank och klar att lägga!

Ser inte så mycket ut men en halv dags jobb i stekande sol och konstant damm!

Temperaturen snittade på 32 grader C denna dag och solen är obarmhärtig och vacker!

Så dagen fick avrundas skönt med en dusch och en riktig muraröl på fina bykrogen Chez la Sosso!

 

Draken har ju alltid haft en central betydelse i allas vår romantiska bild av medeltiden och dess sägner med fagra ungmör och hjältemodiga riddare. Så vad kunde vara mer passligt än när några av våra vänner i byn hade en eldstadsplatta av gjutjärn att sälja med ett drakmotiv.

Avbildningen av en vacker drake som kråmar sig elegant och håller huvudet bakåt känns som gjord för vår stora öppna spis i salen på första våningen.

Öppna spisen som den ser ut idag i väntan på spiselkrans och ”drake”

Lite efterforskning visar dock att det inte är en drake utan Frans I:s salamander omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar. Detta är ju speciellt kul eftersom Frans I föddes när vårt hus byggdes och han blev kung 20 år senare.

Frans I kung av Frankrike 1494-1547 (kung från 1515)

Plattan är troligen gjuten på 17- eller 1800-talet men våra vänner säljarna som för övrigt har köpt byns gamla destilleri som de i ett omfattande projekt skall göra om till bostad, fann till vår glädje att draken passar bättre i vår medeltidsmiljö än deras från 1800-talet.

 Claude de France 1499-1524

Eldstadsplattor (plaques de cheminée) av gjutjärn har en lång historia och användes för att skydda spisens mur samtidigt som de magasinerade värme och förbättrade den öppna spisens ganska dåliga uppvärmningsförmåga. De är ju också mycket dekorativa.

Vi avrundar dagens episod med en bild av en rustning från Frans I:s tid (1510 italienskt arbete) för att bibehålla medeltidsstämningen.

Så var då cirkusen Tour de France åter i våra trakter och stage 11 var den näst sista av de lite snällare och planare etapperna innan de når Pyrenéerna med sina krävande stigningar på flera kilometer.

Vi gav oss av vid 10-tiden på morgonen min vän den engelske diplomaten och jag, försedda med ett par fällstolar, en GPS och några namn på byar vi visste de skulle passera på vår väg genom Montagne Noir.

Hisnande utsikt över Mazamet

Semestertider i Frankrike innebär precis som i Sverige vägarbeten och varje gång ett sådant dök upp var vi förvissade om att detta var så lång vi skulle komma och att vägarna var avspärrade för Touren.

Men efter att ha trixat oss fram till den första orten fick vi av en vänlig lokal man informationen att det var en ort med samma namn (men lite kortare) och att vi kommit fel. Så in med nästa ort i GPS:en och 40 minuter senare rullade vi in i Gaillac där de precis höll på att sätta upp de första avspärrningarna och en vänlig polisman visade oss en parkering 50 m bort. Vi tog våra stolar och satte oss på första parkett.

Efter en timme av trevligt samtal och en sandwich började cirkusen med Le Caravan som bestod av säkert mer än 100 fordon av de mest skiftande slag där sponsorerna högljutt marknadsförde sig och vräkte ut give-aways av skiftande kvalitet till folket.

En sponsor var Lotto med årets byggnadsvårdslotto…

Fiskeriksförbundet kan man väl kalla dem var en annan.

och Asterix parken en tredje av de som jag fastnade för av alla.

Därefter en timme då spänningen byggdes upp för att strax innan cyklisternas ankomst bli på topp när MC polis körde varv efter varv för att rensa vägen helt från folk.

Säkerheten upplevdes hög men inte överdriven och brandförsvaret hade en sponsorbil.

Så kom då gänget i ledning som i superhög hastighet svischade förbi under folkets jubel…

för att några minuter senare följas av klungan som i lika hög hastighet trots att de var nära 200 cyklister och dessutom strax alla svängde en ganska snäv högersväng. Fransmannen Julian Alaphilippe med ledartröjan var en av dem. Det var en imponerande kraft som passerade på några sekunder och absolut värt att uppleva live.

Annars är ju Touren som TV sport sevärd för den mycket fina bildproduktionen med skickligt invävda presentationer av Frankrikes historia och sevärdheter väl förklarat av kommentatorerna från, som jag gissar, ganska väl och av fransmännen förberedda script.

Sen bar det hemåt genom ett annat pass i Montagne Noir med flera fantastiska utsiktspunkter och besöksmål för framtiden.

Vi avrundar med en bild på ett av de enorma solrosfälten på hemvägen.

Som vi berättat om i tidigare episoder så är det en utmaning att bygga ett hållbart våtrum redan innan man satt kraven att det skall ge en medeltidskänsla.

Photo cred: Wikipedia

Hur var det då på medeltiden?  Jo, man badade och höll sig tämligen ren efter vad historieforskning visat men inte i hemmet utan i lokala badstugor, inrättningar som dessutom vände sig till både män och kvinnor och med tiden fick lite dåligt rykte av detta skäl, rättvist eller ej.

Fransmännen kallade dem étuves medan vi hade förstadiet till bastun nämligen ”bastughu” som sedan blev bastu, och finnen hade sin sauna som troligen har sitt ursprung i det finska ordet savu (rök) och som för övrigt lär vara ett av få finska ord som kommit in i engelska språket.

Lavatorium i klostret i Gloucester                                                              Photo cred; Wikipedia

Klostren hade sina ”lavatorium” och att tvätta sig var del av ritualen. Så där och i städerna samt hos noblessen var det nog rätt bra med hygienen och kan man kanske anta även på landet, efter som staden och de styrande alltid har utgjort norm. Den som vill läsa mer kan kolla in denna artikel.

Dock hade man som nämnts, inte badrum i hemmet så detta får bli en innovativ lösning som kombinerar dagens krav på bekvämlighet med naturliga material och medeltida känsla. Se en 3D översikt av layouten dock med moderna material som exempel.

Det två väggar som skall vara täckta med tadelakt är ju klara sedan några månader så nu är det dags att bygga klart de väggdelar som saknas och skapa ett riktigt rum.

Utmaningen är att hitta ett material som är fuktsäkert, kan utgöra grund för kalkputs (enduit) och dessutom är stabilt nog att konstruera en vägg av.

Efter mycket letande har vi bestämt oss för en skiva som heter Powerpanel H2O och består av cement och glas. Inte perfekt men godtagbart. Med lite tur verkar det som Union Materiaux i Rieux-Minervois kommer att kunna leverera dessa nu i veckan när jag kommer ner.

Powerpanel H2O

Golvet blir i handgjorda klinkers från Marocko och hustrun och jag har funderat på mönster men problemet är att urvalet är för stort och att man dessutom kan få specialdesignade till ett överkomligt pris. Vi fortsätter fundera men måste bestämma oss före augusti.

Katalog med 1000-tals mönster!

Inser just nu på tåget till Toulouse att det är ju det här som är resande man kan följa landskapets förändring genom fönstret, ta de lite lugnt eller vandra bort till Bistron för ett mellanmål. Framförallt får man ju den verkliga känslan av att resa när man kommer till Centralstation. Jag började dagen i Amsterdam och möttes av deras fantastiska station.

Amsterdam Centraal från 1889

Visst är detta coolare än VIP Lounge!

Tåg det är att resa på riktigt!

Not: Produktplacering förekommer ej på denna blogg informationen är helt styrd av oss och omnämnda produkter i denna och andra artiklar finns med utan att företagen är informerade därom.