För en frankofil är det alltid speciellt att komma tillbaka till ens drömmars stad. Jag var nyligen där med yngsta dottern för att hämta lite inspiration till vårt husprojekt och uppleva ett antal ”Paris moments”.

Vi utgick från artonde arrondissementet och startade med en frukost på Place du Tertre för att sedan via Sacré-Cœur ta oss till det charmiga lilla Musée de Montmartre.

Museet som numera ägs och drivs av magnaten och mecenaten Kléber Rossillon, lyckas verkligen fånga så många av de unika beståndsdelar som formar vår romantiska bild av Paris. Beläget i några av de äldsta byggnaderna på La Butte Montmartre utgjorde det en mötesplats för Renoir och gänget runt honom och fortfarande finner man här en återställd vindsateljé från 1910-talet som en gång nyttjades av Pariskonstnärer.

Vid sidan av all lärdom om Montmartres betydelse för Paris utveckling och inte minst som råvarukälla för sten och gips till stadens alla våningar så fick vi med oss ett litet men stilfullt tips på trappdesign som vi skall ta upp vid renoveringen av vindstrappan.

Elegant sväng på trappstegen som ger trappen en arbetad stil med enkla medel.

Tittar man ut genom fönstret från museet ser man den unika vingården Clos Montmartre, som skapades som ett socialt initiativ av Paris stad på 30-talet och sedan dess producerar vin mitt i stan!Vi promenerade vidare till mina gamla kvarter i Le Marais och stannade till vid Victor Hugos våning som också är museum idag. Här hittade vi en av honom designad soffa av senmedeltida snitt med det latinska citatet ”vive ama” vilket väl kan översättas med leva livet eller något sådant. Någon typ av tung möbel av denna typ lär nog dyka upp i salen på en trappa.

Victor Hugo’s skiss

Det imponerande slutresultatet!

Lunch blev det, som så ofta, på favorithaket Chez Luisette i Clignancourt där Piaf en gång i tiden uppträtt i sin karriärs början.

För att sedan fortsätta med en flera timmar lång promenad längs loppmarknadens gränder där man ju kan finna i princip allt man kan (och inte kan) föreställa sig. Spiselkransen nedan är ett bra exempel på vad vi inte skall ha i salen på våning 1.

En spiselkrans som kanske lite mer harmonierar med vårt medeltida tema var den vid vilken kocken, på en annan favoritkrog, Robert et Louise tillredde aftonens middag.

Och här i deras matsal i källaren hittade vi ytterligare en inspirerande detalj.

En spegel med pålimmade spröjs vilka ger ett fantastiskt djup till ett litet utrymme.

Självklart blev det också ett besök på det fina medeltidsmuseet Musée de Cluny som trots att det just nu genomgår en total ombyggnad visar några av sina medeltida skatter.

Helt klart blir det en gobeläng i salen med något romantiskt trubadurmotiv eller så.

Efter två händelserika dygn var det så dags att vinka av dottern och för mig att ta tåget till Toulouse fylld med ett antal fina Parisminnen till och en påfylld frankofilkänsla.

Visst finns det en doft av ”tourist-trap” men Paris är och förblir Paris!

Denna underbara stad som allra bäst besjungs av Yves Montand i klassikern nedan:

Signatur eller monteringsanvisning på takbjälke i ek från sent 1400-tal i vårt hus!

Ett huvudtema för vårt projekt har sedan start varit att med hållbara metoder skapa en plats för en tidsresa på riktigt. En tidsresa med många dimensioner förankrad i södra Frankrikes rika historia under tusentals år men med bas i vårt hus medeltida ursprung.

En detalj bland många som får tanken att  svindla för en husrenoverare i nutid är märkningen på bilden ovan. En märkning som sannolikt utförts av en snickare för över 500 år sedan. Om det var en enkel signatur för att uppbära arvodet eller en monteringsanvisning är osäkert men med tanke på konstruktionens enkelhet talar det mesta för det förra.

I några av de tidigare episoderna har vi besökt såväl ett av de otaliga och magiska katarslotten som påvepalatset i Avignon. Vi har också ofta stannat till vid vår lokala historia i Peyriac och nämnt de historietyngda trakterna som under årens lopp också sett romare, visigoter och tempelherrar och i nyare tid Paul Riquets byggnation av Canal du Midi, franska revolutionen, glada gascognare (bland vilka kan nämnas den svenska kungafamiljens anfader, Jean-Baptiste och förebilden till Dumas musketörer, Comte d’Artagnan).

Resterna av den romerska villan Gourgouli i Peyriac. Romarna kom till Aude 118 f.Kr.

En mosaik från villan lär idag finnas på Chateau Comtal i Carcassonne. Photo cred.

Men vad menar vi då lite mer specifikt med tidsresa? Ja tanken är att skapa en äkta medeltida känsla i inredning och material i huset, en känsla som levandegör det fascinerande medeltida arvet och inspirerar till intresse och förkovran i medeltida europeisk historia i hjärtat av där den verkligen utspelade sig.

Världsarvet La Cité de Carcassonne det självklara första besöksmålet för en tidsresa!

Hur var då medeltiden och vad är fördomar och vad är sanning?  Ja, kanske var den största skillnaden medellivslängden som (rensad för barnadödlighet) beräknas ha legat runt 40 år jämfört med dagens 80 år i Västeuropa. I denna artikel från medievalists.net kommer dock ett antal av våra fördomar på skam.

Andra betydande skillnader mot idag var naturligtvis tempot i det dagliga livet och den begränsade mängd information man möttes av; kristendomens centrala roll i samhället samt den ständiga otryggheten och risken för krig. Men för de flesta också det begränsade område man rörde sig inom under sin levnad.

Narbonne med sitt Ärkebiskopspalats från 1200-talet!

Inom en radie av en mindre än två timmar finner man ett outsägligt antal historiska platser att besöka som till exempel Narbonne. Spännande är också att historien och dess myter fortsatt har en betydande plats i det dagliga livet.

Lokal artikel om kabbalismens utveckling i Narbonnes judiska kvarter från 500-talet.

Med naturliga material, inredning med tydliga medeltida drag och inte minst det fascinerande faktum att vårt hus byggdes 1498 hoppas vi att det skall vara en perfekt grogrund för att göra en tidsresa på riktigt 500 år bakåt i tiden för oss och de som kommer att vara våra gäster.

I vår lilla by behöver man inte gå mer än runt hörnet för att hela tiden hitta känslan av att vara mitt i en medeltida verklighet. Kanske möter man en riddare i full rustning runt knuten i alla fall om man sluter ögonen och drömmer sig tillbaka.

Riddare från riddarspel i Carcassonne.

Riddare i besvärligare situation på originalklinker från Ärkebiskopspalatset i Narbonne!

 

Senast vi var nere i Aude och arbetade var ju köksväggar och tadelakt i badrummet de stora spännande förändringarna och det är lätt att glömma bort de små detaljerna som också måste till för att nå ett fint slutresultat.

Dörrkarmen mellan köket och lilla kammaren på bottenvåningen är sannolikt en bärande konstruktion även om normalt en dörrkarm inte brukar vara det. Vi har redan tidigare bytt en del av den vänstra karmsidan som var förruttnad och nu var det dags att skrapa ren karmen och olja den för att få antingen ett underlag för äggoljetempera målning eller behålla den i naturträ.

Från undersökningen vid husköpet vet vi vilka ytor som innehåller blyfärg och denna skall inte vara en av dem, men i alla fall så blir det mask vid skrapningen.

Nästan renskrapad och snart dags för ekologisk linolja.

Nu är hela karmen renskrapad!

Den andra inredningsdetaljen vi skrapade ren var skåpet som byggts i tidigare entrén och som består av ett par fönsterliknande dörrar och karm. Hustrun ägnade säkert två arbetsdagar åt att få dessa i perfekt ren kondition.

Hustrun i full aktion.

Dörrar klara och karmar på g. Här blir det nog målning med äggoljetempera senare.

En detalj av skåpdörren under arbete.

Jag avslutar dagens korta episod med ett par bilder av hustruns namne bland helgonen (i övrigt inga paralleller) Santa Rita av Caisa, de omöjliga fallens helgon som dog cirka 40 år innan vårt hus byggdes!

Och för den mindre religiöst intresserade och alla oss andra en stämningsfull gryningsbild från finan Peyriac-Minervois.

Den öppna spisen var källa till värme, ljus och matlagning i det medeltida  köket.

Vår spiskåpa i typiskt 50-tals snitt var länge föremål för hustruns och mina diskussioner. Jag ville behålla den och hustrun riva den. Men nu är vi eniga då vi är rätt övertygade om att vi kan transformera den till en medeltida stil och fungera som kåpa för köksfläkten.

I tidigare episod kan man läsa om hur vi börjat detta arbete och vid det senaste besöket kom vi ett antal steg vidare.

Originalskicket vid köpet en ganska nedgången spis murad på 50-talet!

Vår ambition är ju att skapa en känsla av 1498 i inredningen (husets förmodade byggår) och en stor öppen spis var vid denna tid det naturliga centrumet i ett kök. Med den begränsade yta vi har att leka med får dock detta bli i form av kåpa för köksfläkten över vår köksspis.

Medeltidsspisar hade ofta utsmyckningar i konstruktionen och vi valde att kopiera profilen på husets gavel som möjligen dessutom kan vara äldre än 1498 enligt vår historiker.

Här på ett annat medeltida hus ser man gavelns funktion när väggen var av korsvirke.

Det var ett ganska smutsigt och hårt jobb att i ett tält uppbyggt för att fånga allt damm, skära till de nya formerna med en vinkelslip.

Profilen på väg att ta form.

Ena väggpelaren ituskuren.

…och borta till hälften.

Bortskuret och klart!

Efter att ha lagt på ett lager med gobetis med vår nya tyrolienne börjar spisen nu ta form.

Ytterligare en åtgärd var att fälla in eldragningen till spisen i väggen.

Nu återstår att förstärka kåpan med en metallram och att fylla på de två väggpartierna med gips för att modellera en normaltjocklek på dessa samt att fundera kring om vi skall sätta dit en spiselkrans i ek.

50-tals spisen börjar ta formen av medeltida spiskåpa!

Rundar av dagens episod med en annons om hus till salu i vår fina by Peyriac-Minervois. En annons av flera  som stöder min tes att man i Occitanie fortfarande har en unik prisbild för fastigheter där skillnaden kan vara upp till faktor 10 jämför med t ex Côte d’Azur (se priskarta för alla Frankrikes orter). Hela vår bild av och turerna kring vårt förvärv av huset för tre år sedan beskriver vi i denna episod.

Tipset som kom just idag som så många andra dagar fick vi via bevakningstjänsten hos Logic-Immo och det visar på denna prisnivå. Detta är dessutom ett utgångspris med visst förhandlingsutrymme. I vår by har vår seriösa och duktiga mäklare som vi köpte av, full koll på alla objekt i trakten.

 

 

Sedan starten för dryga tre år sedan har vi kontinuerlig benämnt husifrankrike.com ett hållbarhetsprojekt inom turism. Varför, och vad har vi de facto gjort och vilken skillnad har det inneburit hittills?

Ja, tills nu är det ju enbart ett renoveringsprojekt så de rent operativa turistiska delarna får vi berätta om när vi börjar hyra ut och då dessutom kommer att ha ansökt om att bli märkta med EU Blomman.

Men jag tänkte nedan roa mig med att lista ett antal exempel på hur vår ambition att vara del av lösningen istället för att bidra till problemen lett till annorlunda beslut (i stort och smått), än vad som betraktas som normalt vid en traditionell renovering, både här och hemma i Sverige.

Vi har hela tiden guidats av hållbarhetsprinciperna (FSSD) som i dagarna visade sig vara bland den mest lästa akademiska forskningen inom hållbarhetsområdet globalt!

Sodablästring: Rengöring av husets alla medeltida ekbjälkar med blästring med bikarbonat istället för kemiska metoder eller sandblästring.

Fördelar: Inga svårnedbrytbara eller toxiska kemikalier har använts och blästringen har skett med ett helt naturligt ämne (bakpulver) som normalt används också som djurfoder. Resterna är lättare att ta hand om än nedsmutsad sand (som används vid vanlig blästring) men skall lämnas in som farligt avfall om man kan misstänka farliga färger på de ytor som blästras.

Hållbar impregnering av de medeltida bjälkarna med det naturliga medlet WoodBliss istället för giftiga kemikalier.

Fördelar: Medlet som är naturligt och helt nedbrytbart, skyddar mot termiter och annan ohyra, mögel, svamp och dessutom mot brand! Man slipper giftiga och persistenta kemikalier.

Äggoljetempera: Målning av tak och takbjälkar med äggoljetempera istället för traditionell målarfärg.

Fördelar: Färgen blandar man själv av ekologiska ägg, rå avslemmad linolja och pigment. Den blir dryg, lättmålad och luktar gott och skulle man vilja går den att äta, vilket man inte kan säga om traditionella färger. Dessutom blir den bara vackrare med åren.

Kalkbruk: Murning och putsning med kalkbruk istället för cementbruk eller cementblandningar.

Fördelar: Kalkbruk som använts sedan medeltiden ger murverk som andas naturligt och tillåter fuktvandring medan cementbruk kapslar in fukt med de problem det kan ge.

PVC-fritt: Eldragning med PVC fria ledare och PVC fria elrör istället för standard av PVC.

Fördelar: PVC är ett fantastiskt material men har tyvärr har mycket negativa effekter då det sprids i ackumuleras naturen med dioxiner och ftalater som ger bestående hormonella störningar hos djur och människor.

Återanvändning av medeltida ekvirke för konstruktionen av terrassen.

Fördelar: Medeltida ekvirke kan se ut som en mossig stubbe på utsidan om det utsatts för väta och påväxning men så snart man kommer någon cm in så är det hårt som järn. Släng aldrig en gammal ekstock!

Oimpregnerat: Nytt konstruktionsvirke för tak och ett golvbjälklag av Douglas gran (oregon pine) som motstår termiter och andra angrepp, istället för tryckimpregnerat virke.

Fördelar: Tryckimpregnerat virke är ett otyg även om kemikalierna idag är aningen bättre än för 20 år sedan (men arseniken förekommer fortfarande i Europa). Sammanfattningsvis kan man konstatera att eftersom ingenting försvinner och allting sprids skall man inte använda det. Douglasgranen har naturligt ett innehåll av bl. a. taxifolin som ger motsvarande egenskaper.

Tadelakt för att fuktsäkra badrumsväggar istället för traditionell våtrumsteknik.

Fördelar: Traditionell svensk våtrumsteknik är ju så fullproppad med kemikalier att det helt enkelt inte ryms inom ett hållbart projekt. Alternativen är inte lätta att hitta men tack vare att huset är helt byggt i sten och väl ventilerat samt i ett klimat som är extremt torrt mer än halva året, vågar vi använda enklare teknik. Tadelakten som vi bara använt på två av väggarna är en unik gammal teknik som ger helt vattentät yta.

Gjutjärn: Gjutjärnsrör för nytt avlopp istället för PVC.

Fördelar: Som nämnts ovan är PVC ett material att fasa ut från varje projekt och även om just rör är lätta att återvinna sker det fortsatt i väldigt liten skala. Gjutjärnet för ju dessutom med sig andra fördelar såsom att det är ljudisolerande för störande spolljud.

Miljösmartare sättlim för golvplattor med miljöbra prestanda istället för traditionellt.

Fördelar: Dessa produkter har normalt ett bedrövligt högt innehåll av persistenta kemikalier medan denna har betydligt mer miljösmart prestanda.

Slutsatser: Sammanlagt kan man hittills konstatera att det inneburit mycket av spännande efterforskning för att hitta hållbara alternativ och att gjutjärnsrören, sättlimmet och PVC-fria eldetaljer inneburit merkostnader medan återbruket och murtekniken varit billigare än alternativen. Självklart är detta bara några få av alla de annorlunda lösningar vi hittat för att verkligen kunna stå för att detta kommer att ha varit en hållbar renovering när vi en dag är klara.

För den som vill botanisera mer inom detta område rekommenderas varmt ekobyggportalen.se

Vi avslutar dagens inlägg med en fin bild från en lokal vide grenier med mängder av fian verktyg att återanvända. Se inte minst den fina tourne-brochen överst!

                                      2015                                                                        2019

Jag kan inte låta bli att inleda denna episod med ovan ”då/nu” bild som visar på att vi har kommit en bit på väg med vårt kök på bottenvåningen sedan hösten för tre år sedan. Resan har varit och är omfattande  den är beskriven i många episoder där jag valt ut några nedan för den som vill följa utvecklingen lite mer i detalj.

Pickering av gammal puts som vi beskriver här…

Blästring av taket i denna episod…

Målning av taket som beskrivs här…

Stängning av dörröppning kan man läsa mer om…

Öppning av ny entré blev en episod…

Omfattande reparation av murväggar blev många episoder varav en finns här…

Eldragning tillsammans med svågern en annan episod…

…och så nu senast det slutliga putsarbetet där väggarna fick sitt ytskikt med en ”enduit de finition” som endast hämtar färgen från den iblandade gula sanden och som vi nu lutar år får blir den slutliga väggfärgen. I följande bildserie på sju bilder kan man följa den färdiga väggen växa fram.

Tempot skiljer amatören från mästaren detta tar mig ett par timmar!

Den ojämna ytan gör det lite knepigt!

Totalt lämnade vi 11 stenar synliga som påminnelse om medeltida konstruktionen

Kalkputsen torkar och andas i evig tid men de första månaderna sker det mesta.

Hörnor och kanter är lite extra krångliga men man lär sig.

Efter en halv dag eller så ”talocherar” man, putsar med ett träverktyg för att jämna ytan.

Ett stort steg till ett väl fungerande mysigt kök med medeltidskänsla!

 

Så ser vår standardfrukost ut och det mesta ekologiskt förstås!

När jag häromsistens vandrade hem från vårt bageri med en baguette under armen kom det plötsligt över mig en känslostorm med minnen från alla de gånger jag varit i Frankrike som turist med framförallt min mor men också med andra vänner.

På tågluff och vanlig semester eller de två gånger jag bott i Paris en månad i stöten på fanstatsiska Centre Culturel Suédois i magiska Le Marais.

Ytterligare en frukostsbaguette denna gång med dottern på klassiska La Coupole i Paris

Alla dessa gånger som jag köpt min baguette och ätit den med glädje men ändå med en viss avundsjuka sett på de som verkligen bor här. Nu bor vi här (ja i alla fall på deltid) och det känns fantastiskt och spännande.

Men med ett annat land kommer, tycker jag önskan att sätta sig in i kulturens och samhällets grunder och var skall man börja om inte med brödet detta över hela världen centrala födoämne och som här i Frankrike är en slags grundbult i måltiden.

Medeltida ugn från Påvepalatset i Avignon i vilken nog en eller annan baguette gräddats

Jag blev inspirerad att skriva denna korta episod just idag när jag läste en episod av en av mina favoritbloggare France Says om Frankrikes bästa baguette och gjorde att jag klickade mig vidare och hittade detta inlägg från 2010 av en annan bloggare med mängder intressanta baguettefakta.

Sex miljarder baguetter per år klämmer fransmännen i sig och det finns en lag från 1993 som föreskriver receptet som endast får innehålla vetemjöl, vatten, gäst och salt (och tyvärr även tillsatsmedel, som till exempel sojamjöl och annat!).

Idag kostar en normalbaguette runt 10 kronor och skall väga 250 g men priset som varit föremål för statens omtanke sedan franska revolutionen (och också en av anledningarna till densamma) är inte längre reglerat då den lagen avskaffades i augusti 1978.

Le croissant förtjänar en egen episod framöver

 

 

Ännu en underbar vårdag i Aude med alla de dofter som gör att man bara älskar Frankrike!

Ytterligare en doft lades denna dag till paletten när vår Tadelaktmästare tog fram burken med svart afrikansk tvål för att ge väggarna den yttersta finishen som ger såväl den silkeslena ytan som täthet.

Tadelakt har ju under tusen år använts såväl i den arabiska varianten av bastu, hammam för att få vattentäta ytor som för förvaring av vin och vatten i cisterner.

Efter intvålning så är det ännu mer massage som gäller och man känner verkligen hur kunskapen som vandrat genom århundraden och drivits till perfektion.

Nästan direkt efter att ytan är torr så kan man känna den tydligt vattenavvisande ytan men man skall vänta ett antal veckor innan man tar badrummet i bruk. Nu är ju detta inget problem för oss som har ett antal saker kvar att göra innan man kan sin först dusch i vårt medeltida badrum.

Resultatet blev ännu bättre än vad vi någonsin hade förväntat oss.

Glad tadelaktmästare och hustru när de två väggarna är klara!

 

Så plötsligt var tadelaktmästaren på väg från Apt utanför Avignon till vår lilla by för att under tre dagar kampera ihop med oss och färdigställa de två badrumsväggar som kommer att vara utsatta för mest vattentryck.

Han dök upp sen eftermiddag dagen före för att stämma av att underlag var OK och etablera en ”chantier” alltså byggarbetsplatsen. Vi bar in verktygen  men också de magiska säckarna med Chaux de Marrakech som hans bolag Atelier Pittoresque importerar. Det är nämligen bara kalkbruk från trakterna kring Marrakech som har de egenskaper som gör dem möjliga att bli till tadelakt.

Efter en fransk frukost första dagen drog vi igång vid 9-tiden och för vår del var det mest att stå och beundra både effektiviteten och elegansen i applicerandet av de två 2,5 mm tunna lagren som läggs vått i vått och talocheras var för sig för att nå en garanterat slät yta.

Bara lugn! Det är fortsatt ett 100% hållbarhetsprojekt – men en praktisk vattenspruta!

I högt tempo applicerades första lagret.

och så vått i vått andra lagret…

Efter att dessa lager är klara vilket tog runt 4 timmar för en 5 m2 vägg, med hans höga tempo var det dags att under ytterligare kanske fyra timmar massera väggen med en liten blankslipad granitsten och en plastskrapa (i gamla tider hade man läder) för att uppnå en sammetslen yta som sedan får torka under natten (temperaturen får ej gå under 10 grader C).

Tadelakt lär betyda massage

Granitstenen man polerar med

Dag 2 fortsätter detta spännande äventyr med intvålning med Savon Noir d’Afrique…