Senast vi var nere i Aude och arbetade var ju köksväggar och tadelakt i badrummet de stora spännande förändringarna och det är lätt att glömma bort de små detaljerna som också måste till för att nå ett fint slutresultat.

Dörrkarmen mellan köket och lilla kammaren på bottenvåningen är sannolikt en bärande konstruktion även om normalt en dörrkarm inte brukar vara det. Vi har redan tidigare bytt en del av den vänstra karmsidan som var förruttnad och nu var det dags att skrapa ren karmen och olja den för att få antingen ett underlag för äggoljetempera målning eller behålla den i naturträ.

Från undersökningen vid husköpet vet vi vilka ytor som innehåller blyfärg och denna skall inte vara en av dem, men i alla fall så blir det mask vid skrapningen.

Nästan renskrapad och snart dags för ekologisk linolja.

Nu är hela karmen renskrapad!

Den andra inredningsdetaljen vi skrapade ren var skåpet som byggts i tidigare entrén och som består av ett par fönsterliknande dörrar och karm. Hustrun ägnade säkert två arbetsdagar åt att få dessa i perfekt ren kondition.

Hustrun i full aktion.

Dörrar klara och karmar på g. Här blir det nog målning med äggoljetempera senare.

En detalj av skåpdörren under arbete.

Jag avslutar dagens korta episod med ett par bilder av hustruns namne bland helgonen (i övrigt inga paralleller) Santa Rita av Caisa, de omöjliga fallens helgon som dog cirka 40 år innan vårt hus byggdes!

Och för den mindre religiöst intresserade och alla oss andra en stämningsfull gryningsbild från finan Peyriac-Minervois.

Den öppna spisen var källa till värme, ljus och matlagning i det medeltida  köket.

Vår spiskåpa i typiskt 50-tals snitt var länge föremål för hustruns och mina diskussioner. Jag ville behålla den och hustrun riva den. Men nu är vi eniga då vi är rätt övertygade om att vi kan transformera den till en medeltida stil och fungera som kåpa för köksfläkten.

I tidigare episod kan man läsa om hur vi börjat detta arbete och vid det senaste besöket kom vi ett antal steg vidare.

Originalskicket vid köpet en ganska nedgången spis murad på 50-talet!

Vår ambition är ju att skapa en känsla av 1498 i inredningen (husets förmodade byggår) och en stor öppen spis var vid denna tid det naturliga centrumet i ett kök. Med den begränsade yta vi har att leka med får dock detta bli i form av kåpa för köksfläkten över vår köksspis.

Medeltidsspisar hade ofta utsmyckningar i konstruktionen och vi valde att kopiera profilen på husets gavel som möjligen dessutom kan vara äldre än 1498 enligt vår historiker.

Här på ett annat medeltida hus ser man gavelns funktion när väggen var av korsvirke.

Det var ett ganska smutsigt och hårt jobb att i ett tält uppbyggt för att fånga allt damm, skära till de nya formerna med en vinkelslip.

Profilen på väg att ta form.

Ena väggpelaren ituskuren.

…och borta till hälften.

Bortskuret och klart!

Efter att ha lagt på ett lager med gobetis med vår nya tyrolienne börjar spisen nu ta form.

Ytterligare en åtgärd var att fälla in eldragningen till spisen i väggen.

Nu återstår att förstärka kåpan med en metallram och att fylla på de två väggpartierna med gips för att modellera en normaltjocklek på dessa samt att fundera kring om vi skall sätta dit en spiselkrans i ek.

50-tals spisen börjar ta formen av medeltida spiskåpa!

Rundar av dagens episod med en annons om hus till salu i vår fina by Peyriac-Minervois. En annons av flera  som stöder min tes att man i Occitanie fortfarande har en unik prisbild för fastigheter där skillnaden kan vara upp till faktor 10 jämför med t ex Côte d’Azur (se priskarta för alla Frankrikes orter). Hela vår bild av och turerna kring vårt förvärv av huset för tre år sedan beskriver vi i denna episod.

Tipset som kom just idag som så många andra dagar fick vi via bevakningstjänsten hos Logic-Immo och det visar på denna prisnivå. Detta är dessutom ett utgångspris med visst förhandlingsutrymme. I vår by har vår seriösa och duktiga mäklare som vi köpte av, full koll på alla objekt i trakten.

 

 

Sedan starten för dryga tre år sedan har vi kontinuerlig benämnt husifrankrike.com ett hållbarhetsprojekt inom turism. Varför, och vad har vi de facto gjort och vilken skillnad har det inneburit hittills?

Ja, tills nu är det ju enbart ett renoveringsprojekt så de rent operativa turistiska delarna får vi berätta om när vi börjar hyra ut och då dessutom kommer att ha ansökt om att bli märkta med EU Blomman.

Men jag tänkte nedan roa mig med att lista ett antal exempel på hur vår ambition att vara del av lösningen istället för att bidra till problemen lett till annorlunda beslut (i stort och smått), än vad som betraktas som normalt vid en traditionell renovering, både här och hemma i Sverige.

Vi har hela tiden guidats av hållbarhetsprinciperna (FSSD) som i dagarna visade sig vara bland den mest lästa akademiska forskningen inom hållbarhetsområdet globalt!

Sodablästring: Rengöring av husets alla medeltida ekbjälkar med blästring med bikarbonat istället för kemiska metoder eller sandblästring.

Fördelar: Inga svårnedbrytbara eller toxiska kemikalier har använts och blästringen har skett med ett helt naturligt ämne (bakpulver) som normalt används också som djurfoder. Resterna är lättare att ta hand om än nedsmutsad sand (som används vid vanlig blästring) men skall lämnas in som farligt avfall om man kan misstänka farliga färger på de ytor som blästras.

Hållbar impregnering av de medeltida bjälkarna med det naturliga medlet WoodBliss istället för giftiga kemikalier.

Fördelar: Medlet som är naturligt och helt nedbrytbart, skyddar mot termiter och annan ohyra, mögel, svamp och dessutom mot brand! Man slipper giftiga och persistenta kemikalier.

Äggoljetempera: Målning av tak och takbjälkar med äggoljetempera istället för traditionell målarfärg.

Fördelar: Färgen blandar man själv av ekologiska ägg, rå avslemmad linolja och pigment. Den blir dryg, lättmålad och luktar gott och skulle man vilja går den att äta, vilket man inte kan säga om traditionella färger. Dessutom blir den bara vackrare med åren.

Kalkbruk: Murning och putsning med kalkbruk istället för cementbruk eller cementblandningar.

Fördelar: Kalkbruk som använts sedan medeltiden ger murverk som andas naturligt och tillåter fuktvandring medan cementbruk kapslar in fukt med de problem det kan ge.

PVC-fritt: Eldragning med PVC fria ledare och PVC fria elrör istället för standard av PVC.

Fördelar: PVC är ett fantastiskt material men har tyvärr har mycket negativa effekter då det sprids i ackumuleras naturen med dioxiner och ftalater som ger bestående hormonella störningar hos djur och människor.

Återanvändning av medeltida ekvirke för konstruktionen av terrassen.

Fördelar: Medeltida ekvirke kan se ut som en mossig stubbe på utsidan om det utsatts för väta och påväxning men så snart man kommer någon cm in så är det hårt som järn. Släng aldrig en gammal ekstock!

Oimpregnerat: Nytt konstruktionsvirke för tak och ett golvbjälklag av Douglas gran (oregon pine) som motstår termiter och andra angrepp, istället för tryckimpregnerat virke.

Fördelar: Tryckimpregnerat virke är ett otyg även om kemikalierna idag är aningen bättre än för 20 år sedan (men arseniken förekommer fortfarande i Europa). Sammanfattningsvis kan man konstatera att eftersom ingenting försvinner och allting sprids skall man inte använda det. Douglasgranen har naturligt ett innehåll av bl. a. taxifolin som ger motsvarande egenskaper.

Tadelakt för att fuktsäkra badrumsväggar istället för traditionell våtrumsteknik.

Fördelar: Traditionell svensk våtrumsteknik är ju så fullproppad med kemikalier att det helt enkelt inte ryms inom ett hållbart projekt. Alternativen är inte lätta att hitta men tack vare att huset är helt byggt i sten och väl ventilerat samt i ett klimat som är extremt torrt mer än halva året, vågar vi använda enklare teknik. Tadelakten som vi bara använt på två av väggarna är en unik gammal teknik som ger helt vattentät yta.

Gjutjärn: Gjutjärnsrör för nytt avlopp istället för PVC.

Fördelar: Som nämnts ovan är PVC ett material att fasa ut från varje projekt och även om just rör är lätta att återvinna sker det fortsatt i väldigt liten skala. Gjutjärnet för ju dessutom med sig andra fördelar såsom att det är ljudisolerande för störande spolljud.

Miljösmartare sättlim för golvplattor med miljöbra prestanda istället för traditionellt.

Fördelar: Dessa produkter har normalt ett bedrövligt högt innehåll av persistenta kemikalier medan denna har betydligt mer miljösmart prestanda.

Slutsatser: Sammanlagt kan man hittills konstatera att det inneburit mycket av spännande efterforskning för att hitta hållbara alternativ och att gjutjärnsrören, sättlimmet och PVC-fria eldetaljer inneburit merkostnader medan återbruket och murtekniken varit billigare än alternativen. Självklart är detta bara några få av alla de annorlunda lösningar vi hittat för att verkligen kunna stå för att detta kommer att ha varit en hållbar renovering när vi en dag är klara.

För den som vill botanisera mer inom detta område rekommenderas varmt ekobyggportalen.se

Vi avslutar dagens inlägg med en fin bild från en lokal vide grenier med mängder av fian verktyg att återanvända. Se inte minst den fina tourne-brochen överst!

                                      2015                                                                        2019

Jag kan inte låta bli att inleda denna episod med ovan ”då/nu” bild som visar på att vi har kommit en bit på väg med vårt kök på bottenvåningen sedan hösten för tre år sedan. Resan har varit och är omfattande  den är beskriven i många episoder där jag valt ut några nedan för den som vill följa utvecklingen lite mer i detalj.

Pickering av gammal puts som vi beskriver här…

Blästring av taket i denna episod…

Målning av taket som beskrivs här…

Stängning av dörröppning kan man läsa mer om…

Öppning av ny entré blev en episod…

Omfattande reparation av murväggar blev många episoder varav en finns här…

Eldragning tillsammans med svågern en annan episod…

…och så nu senast det slutliga putsarbetet där väggarna fick sitt ytskikt med en ”enduit de finition” som endast hämtar färgen från den iblandade gula sanden och som vi nu lutar år får blir den slutliga väggfärgen. I följande bildserie på sju bilder kan man följa den färdiga väggen växa fram.

Tempot skiljer amatören från mästaren detta tar mig ett par timmar!

Den ojämna ytan gör det lite knepigt!

Totalt lämnade vi 11 stenar synliga som påminnelse om medeltida konstruktionen

Kalkputsen torkar och andas i evig tid men de första månaderna sker det mesta.

Hörnor och kanter är lite extra krångliga men man lär sig.

Efter en halv dag eller så ”talocherar” man, putsar med ett träverktyg för att jämna ytan.

Ett stort steg till ett väl fungerande mysigt kök med medeltidskänsla!

 

Så ser vår standardfrukost ut och det mesta ekologiskt förstås!

När jag häromsistens vandrade hem från vårt bageri med en baguette under armen kom det plötsligt över mig en känslostorm med minnen från alla de gånger jag varit i Frankrike som turist med framförallt min mor men också med andra vänner.

På tågluff och vanlig semester eller de två gånger jag bott i Paris en månad i stöten på fanstatsiska Centre Culturel Suédois i magiska Le Marais.

Ytterligare en frukostsbaguette denna gång med dottern på klassiska La Coupole i Paris

Alla dessa gånger som jag köpt min baguette och ätit den med glädje men ändå med en viss avundsjuka sett på de som verkligen bor här. Nu bor vi här (ja i alla fall på deltid) och det känns fantastiskt och spännande.

Men med ett annat land kommer, tycker jag önskan att sätta sig in i kulturens och samhällets grunder och var skall man börja om inte med brödet detta över hela världen centrala födoämne och som här i Frankrike är en slags grundbult i måltiden.

Medeltida ugn från Påvepalatset i Avignon i vilken nog en eller annan baguette gräddats

Jag blev inspirerad att skriva denna korta episod just idag när jag läste en episod av en av mina favoritbloggare France Says om Frankrikes bästa baguette och gjorde att jag klickade mig vidare och hittade detta inlägg från 2010 av en annan bloggare med mängder intressanta baguettefakta.

Sex miljarder baguetter per år klämmer fransmännen i sig och det finns en lag från 1993 som föreskriver receptet som endast får innehålla vetemjöl, vatten, gäst och salt (och tyvärr även tillsatsmedel, som till exempel sojamjöl och annat!).

Idag kostar en normalbaguette runt 10 kronor och skall väga 250 g men priset som varit föremål för statens omtanke sedan franska revolutionen (och också en av anledningarna till densamma) är inte längre reglerat då den lagen avskaffades i augusti 1978.

Le croissant förtjänar en egen episod framöver

 

 

Ännu en underbar vårdag i Aude med alla de dofter som gör att man bara älskar Frankrike!

Ytterligare en doft lades denna dag till paletten när vår Tadelaktmästare tog fram burken med svart afrikansk tvål för att ge väggarna den yttersta finishen som ger såväl den silkeslena ytan som täthet.

Tadelakt har ju under tusen år använts såväl i den arabiska varianten av bastu, hammam för att få vattentäta ytor som för förvaring av vin och vatten i cisterner.

Efter intvålning så är det ännu mer massage som gäller och man känner verkligen hur kunskapen som vandrat genom århundraden och drivits till perfektion.

Nästan direkt efter att ytan är torr så kan man känna den tydligt vattenavvisande ytan men man skall vänta ett antal veckor innan man tar badrummet i bruk. Nu är ju detta inget problem för oss som har ett antal saker kvar att göra innan man kan sin först dusch i vårt medeltida badrum.

Resultatet blev ännu bättre än vad vi någonsin hade förväntat oss.

Glad tadelaktmästare och hustru när de två väggarna är klara!

 

Så plötsligt var tadelaktmästaren på väg från Apt utanför Avignon till vår lilla by för att under tre dagar kampera ihop med oss och färdigställa de två badrumsväggar som kommer att vara utsatta för mest vattentryck.

Han dök upp sen eftermiddag dagen före för att stämma av att underlag var OK och etablera en ”chantier” alltså byggarbetsplatsen. Vi bar in verktygen  men också de magiska säckarna med Chaux de Marrakech som hans bolag Atelier Pittoresque importerar. Det är nämligen bara kalkbruk från trakterna kring Marrakech som har de egenskaper som gör dem möjliga att bli till tadelakt.

Efter en fransk frukost första dagen drog vi igång vid 9-tiden och för vår del var det mest att stå och beundra både effektiviteten och elegansen i applicerandet av de två 2,5 mm tunna lagren som läggs vått i vått och talocheras var för sig för att nå en garanterat slät yta.

Bara lugn! Det är fortsatt ett 100% hållbarhetsprojekt – men en praktisk vattenspruta!

I högt tempo applicerades första lagret.

och så vått i vått andra lagret…

Efter att dessa lager är klara vilket tog runt 4 timmar för en 5 m2 vägg, med hans höga tempo var det dags att under ytterligare kanske fyra timmar massera väggen med en liten blankslipad granitsten och en plastskrapa (i gamla tider hade man läder) för att uppnå en sammetslen yta som sedan får torka under natten (temperaturen får ej gå under 10 grader C).

Tadelakt lär betyda massage

Granitstenen man polerar med

Dag 2 fortsätter detta spännande äventyr med intvålning med Savon Noir d’Afrique…

 

 

 

 

Så var det då dags att börja lägga golv i köket med våra urgamla terre cuite plattor som nu åter skall få tjäna som bas i husets kanske viktigaste rum.

Vi har i samband med att vi gjort mood boards för rummen på bottenvåningen börjat lite forskning ”light” om hur man inredde borgarhus på medeltiden. Ja, nu fanns det kanske inte så många borgare men hittills har vi dragit slutsatsen i den forskning vi gjort att det inte var noblessen som bodde i vårt hus (de bodde 50 m. söderut i ”nya” slottet från 1500-talet) men det är inte heller troligt att bönder bebodde ett hus som låg så nära slottet så gissningsvis var det någon form av borgarklass med hantverk eller mer betydande position inom försvaret av greven i slottet, som bebodde vårt hus. Lite insikt i möblering och inredning av hus som inte tillhörde noblessen kan man finna i denna uppsats från England som behandlar 1400-talet.

Hursom så var vår accompagnatrice på plats och med van hand och djup kunskap ledde hon mig in i den spännande världen av golvläggning med en början i att hitta en rak linje som utgår från entrén som bas, för plattornas rutmönster. Efter att ha ritat upp riktlinjen och bland annat använt Pythagoras sats i förenkling så började vi få koll på hur vi ville lägga mönstret (blir inte mer konstlat än vanligt rutnät men med blandade färger på plattorna vilket är standard här) så var vi gång.

Helt vinkelrätt från början är en förutsättning efter som minsta fel blir värre och värre!

Det specialbeställda limmet blandas i korrekta proportioner till rätt konsistens.

Limmet stryks ut i lagom tjocklek och fördelas med special murslev i ränder.

Första plattan på plats!

Viktigt att väga av exakt!

Gummihammare hjälper till att rikta upp.

Börjar likna ett golv!

Efter en stund hade vi lagt runt 40 plattor och resten blir upp till mig att slutföra.

En vision av hur det kommer att se ut när det blir klart – och sen skall det fogas också!

Så var det då dags att börja lägga golv i köket. Vi skall återanvända den antika klinkern som vi sparat från när vi rev golven i salen och på vinden. Dessa ”tomettes” måste först rengöras från århundradens rester av bruk, cement och otaliga ospecificerade kemikalier från 1900-talet.

Det är ett särdeles smutsigt arbete att med en speciell diamanttrissa slipa bort detta lager som kan vara upp till 2 cm tjock och stenhårt. Det vill till att ha redig skyddsutrustning mot såväl slipdammet som glasögon mot sprättande stenar.

Har väl snyggare selfies men så ser man ut med skyddsutrustning!

Sen var det dags att hitta ett sättbruk som inte innehåller några persistenta kemikalier eller annat oönskat. Efter ett besök på Ecomaison i Carcassonne kunde vi konstatera att det finns ett hållbart klinkerlim att beställa on-line från Nature et Harmonie i norra Frankrike vilket vi gjorde direkt på onsdagen och började hålla tummarna att det skulle anlända i tid till arbetsdagen med min accompagnatrice på fredagen.

På torsdagen kunde jag hämta en säck torrt lim på terminalen i Carcassonne och allt var klart för fredagen!     

Färdiga att läggas – fortsättning följer!