Nygjord dörr av medeltida snitt som vi har lite som förebild till ny entrédörr.

Uppslagen till bloggepisoder är oändligt när man är lycklig ägare till ett 1400-tals hus (även om fortfarande skriver 1500-tals hus eftersom vi ju fastställt byggåret till runt 1498).

Dörrar har under dessa sekler haft många funktioner som att stänga ute fiender och hot, bevara värmen (eller kylan) och visat på ägarens status.

Vid en snabb genomgång kan vi konstatera att om vi räknar ihop de genomgångar av väggar vi känner till från förr och nu samt de vi skall konstruera så blir det totalt 15 stycken som vi kort berättar om i denna episod.

 

Tidigare dörröppningar

Äldre Entrédörr, Under seklerna har med stor sannolikhet entrén flyttats ett antal gånger och den vi känner till är den vi kan se spår av cirka 70 cm till höger om nuvarande ytterdörr. Spåren som är uppenbara och ganska färska då det utgörs av en betongtröskel som säkerligen gjutits på 1900-talet och det fina infällda skåp som öppningen i den 50 cm tjocka murade stenväggen givit möjlighet till.

Gamla köksdörren. Från hallen som vi tagit bort och satt igen för att få ett riktigt badrum på bottenvåningen och plats för köksbänk i köket. Dörren var enkel och tillverkad av brädor troligen på 1800-talet och vitmålad med flera färglager samt försedd med ett typiskt handtag och lås från samma tid.

Trolig dörr, från rivet grannhus. Senast noterade jag en igensatt dörr som leder från grannfruns trädgård där det till sent 1900-tal har stått ett hus. Denna port kan ha varit en genomgång till vårt hus eller en tidigare utgång från det rivna huset om teorin att den lägre delen av vårt hus är en tillbyggnad som kanske bara är 300 år eller så.

Vindsdörren till ett förråd som tyvärr kom bort i rivningen av vindsinredningen 2015 men som med säkerhet var den absolut äldsta dörren säkerligen från 1700-tal eller äldre.

 

Befintliga dörröppningar

Nuvarande entrédörr, är en typisk 50-tals konstruktion av ett gediget mörkt träslag och mycket välgjord och med klassiskt ljusinsläpp ovan. Vi har kortat den med 15 cm i nederkant i samband med gjutning av ny golvplatta men annars bara oljat den. I en framtid kommer den att ersättas eller göras om till en dörr med medeltidskänsla. 40 cm till höger ses spår av tröskel till den tidigare dörröppningen.

Öppningen mellan köket och rummet på bottenvåningen har vi börjat renovera med bland annat byte av en dörrpost och renskrapning av trä. Den är något låg för en 190 cm svensk så vi funderar på någon form av huvudskydd i överkant. Öppningen skall förses med draperi för att kunna avskärma rummet när det skall användas som sovrum. i bakgrunden ses…

Trädgårdsdörren, som kan vara 1800 eller tidigt 1900-tal och är i OK skick och kan bli hur fin som helst efter en restaurering. Troligen målad med blyfärg så färgborttagningen blir en saneringsprocess med värmespistol.  Vi kommer att bevara den i nuvarande utförande trots att det bli en av två ”englasfönster” eftersom de övriga fönstren har fönsterluckor vilket ger i stort samma U-värde som tvåglasfönster.

Salsdörren, vindsdörren och toalettdörren!

Salsdörren, från trapphuset på plan 1 är en enkel trädörr troligen från 1900-tal (eftersom nuvarande trappa byggts då) men kan mycket väl vara återanvänd. Den skall blysaneras och kommer att bevaras om vi väljer att ha kvar väggen mot trapphuset.

Vindsdörren som är en mycket enkel plankdörr av urgammalt slag blir kvar om väggen blir kvar och kan även den möjligen bli en dold dörr enligt ovan. Är idag tapetserad.

Toalettdörren på plan 1 som är modern och idag bara med en dörrkarm kvar skall vi göra om till en dold dörr som blir ett med väggen med motivtapet eller trompe l’oeil målning .

Kammardörren, in till sovrummet på plan 1 är också en 1800-talsdörr som vi renoverar efter blysanering.

 

Nya dörröppningar

Badrumsdörren, i tillkommande nya väggen mot badrummet på bottenvåningen blir en 90 cm bred dörr för tillgängligheten av enkelt slag men med någon form av medeltida anstrykning.

Terrassdörren på vinden i det nyupptagna dörrhålet blir även den ett ”englasfönster” efter den renoverats och målats. Dess historia finns i en egen episod.

Nyöppnat dörrhål vid tidigare fönster på vinden.

Ny köksdörröppningen, som ger ljus och mer rymd åt både kök och hall. Försedd med en lintau som också har sin egen historia.

Vi avrundar dagens episod med solnedgång över vinfälten!

Vi har ju senaste året koncentrerat oss mer och mer på att färdigställa bottenvåningen för att kunna börja bo i huset. Badrummet och köket är ju i full gång så nu var det dags för det lilla chambre (rum) som ligger innanför köket och gränsar mot gården och med stort fönster mot gränden till nya slottet.

Rummet på en bild från 2016 när vi bytte bjälklag mot våningen över.

Jag har beskrivit det tidigare och funderat kring det faktum att väggarna på denna (troliga) tillbyggnad av huset, som tidigare kan ha varit ett stall eller möjligen en liten gränd som byggts in, är av betydligt lägre kvalitet än resten.

Tydligast blir detta när man skall restaurera murverket för att få ett lager ”corps d’enduit” som underlag till finputsen, ”enduit de finition”. Ganska stora hål avslöjar sig framförallt i kortväggen mot gården. Denna vägg består av en salig röra av urgammalt murverk och lite betongförstärkningar från 1900-tal och dessutom ett par ordentliga hålrum. Hittar inte heller denna gång någon skatt vilket annars det finns otaliga berättelser om murare som gjort, i våra trakter.

Väggen mot köket med de stenar som skall lämnas synliga, markerade med kryss.

Här precis som i köket väljer vi att göra ett antal stenar framhävda och synliga för att få den riktiga känslan av medeltida murverk och tyngd.

Rekonstruktionsmurningen skall nu bara torka minst 3 veckor innan slutputsning.

Efter lite riktig konstruktionsmurning med några ordentliga stenar är det dags att jämna till ytan och skapa lite organiska former som det är gott om i detta rum redan.

Fönstret som vi hittade för ett tag sedan i kortväggen skall tas upp och förses med fönsterbåge så snart vi hittat en lämplig sådan på någon loppis. Sannolikt gör vi det öppningsbart och med myggnät så att det kan användas för ventilation när gårdsdörren hålls stängd.

Kortväggen innan arbetsstart.

Kortväggen efter betydande rensning av löst bruk.

En liten suddig kvällsbild med återställd mur färdig att finputsas.

Rummet kommer att vara sovrum till en början och i takt med att vi färdigställer fler rum blir det ett litet vardagsrum.

Osäker på vilken balja bruk i ordningen detta kan vara sedan starten men fler än hundra är det helt säkert. Just detta bruk är för ”corps d’enduit” med receptet: 1 del kalk (NHL 3,5 eller NHL 2), 3 delar sand 0/5 samt vatten till angenäm styrka och smidighet.

 

Redan tidigare har vi gjort rent ett 50-tal tomettes eller carreaux de terres cuites, ja fyrkantiga golvklinker alltså. Golvplattor som är mycket vanligt förekommande här nere och finns i otaliga dimensioner och flera färger.

Bruksresterna täcker efter ett tag hela kroppen – också ett sätt att fira semester!

De vanligaste färgerna är gult och keramikrött och de läggs i slumpmässiga mönster vad gäller färg och ibland med raka eller förskjutna fogar mellan raderna. I Provence ser man ofta rombiska men hos oss är de nästan alltid kvadratiska. Vanligen i en ungefärlig storlek på 23 x 23 cm eller 16 x 16 cm men under seklerna och med otaliga små tillverkningsställen har detta varierat.

Arbetsplatsen iordningställd på vår lilla gård.

Men innan man väl kommer till läggning är det fråga om ett smutsigt jobb när de skall rengöras. Denna gång ägnade jag en halvdag åt att rengöra 27 st. Rengöring består i att blötlägga dem gärna ett dygn i förväg så att det lager av bruk som finns på undersidan blöts upp något.

Lagret av originalplattor från huset.

Sedan monterar man en platt diamanttrissa på vinkelslipen och efter att ha försett sig med alla möjliga skydd, så slipar man bort denna blandning av allt som kreativa golvläggare nyttjat för fastsättning under seklen, från medeltida kalkbruk till cement och i vissa fall Plastic Padding. Smutsigt och kladdigt så det förslår och att tvätta och skölja plattorna efteråt blir nästan som en vilopaus.

Slutrengöring med vatten.

Vi fick en generös gåva denna gång på ett 20 tal tomettes men vi är på jakt efter ytterligare ett hundratal av dessa fyrkantiga plattor och då helst riktigt gamla (gärna 1700-tal)  med måtten 23 x 23 cm för att ha tillräckligt många för köket och terrassens golv. Med denna storlek går det åt cirka 16 plattor per m2 och med totalt 21 m2 för dessa båda golv blir det runt 350 st och huset försåg oss bara med 250 att återanvända.

Skinande blank och klar att lägga!

Ser inte så mycket ut men en halv dags jobb i stekande sol och konstant damm!

Temperaturen snittade på 32 grader C denna dag och solen är obarmhärtig och vacker!

Så dagen fick avrundas skönt med en dusch och en riktig muraröl på fina bykrogen Chez la Sosso!

 

Draken har ju alltid haft en central betydelse i allas vår romantiska bild av medeltiden och dess sägner med fagra ungmör och hjältemodiga riddare. Så vad kunde vara mer passligt än när några av våra vänner i byn hade en eldstadsplatta av gjutjärn att sälja med ett drakmotiv.

Avbildningen av en vacker drake som kråmar sig elegant och håller huvudet bakåt känns som gjord för vår stora öppna spis i salen på första våningen.

Öppna spisen som den ser ut idag i väntan på spiselkrans och ”drake”

Lite efterforskning visar dock att det inte är en drake utan Frans I:s salamander omgiven av hans hustrus mors (Anne av Bretagne) symbol, hermelinsvansar. Detta är ju speciellt kul eftersom Frans I föddes när vårt hus byggdes och han blev kung 20 år senare.

Frans I kung av Frankrike 1494-1547 (kung från 1515)

Plattan är troligen gjuten på 17- eller 1800-talet men våra vänner säljarna som för övrigt har köpt byns gamla destilleri som de i ett omfattande projekt skall göra om till bostad, fann till vår glädje att draken passar bättre i vår medeltidsmiljö än deras från 1800-talet.

 Claude de France 1499-1524

Eldstadsplattor (plaques de cheminée) av gjutjärn har en lång historia och användes för att skydda spisens mur samtidigt som de magasinerade värme och förbättrade den öppna spisens ganska dåliga uppvärmningsförmåga. De är ju också mycket dekorativa.

Vi avrundar dagens episod med en bild av en rustning från Frans I:s tid (1510 italienskt arbete) för att bibehålla medeltidsstämningen.

Så var då cirkusen Tour de France åter i våra trakter och stage 11 var den näst sista av de lite snällare och planare etapperna innan de når Pyrenéerna med sina krävande stigningar på flera kilometer.

Vi gav oss av vid 10-tiden på morgonen min vän den engelske diplomaten och jag, försedda med ett par fällstolar, en GPS och några namn på byar vi visste de skulle passera på vår väg genom Montagne Noir.

Hisnande utsikt över Mazamet

Semestertider i Frankrike innebär precis som i Sverige vägarbeten och varje gång ett sådant dök upp var vi förvissade om att detta var så lång vi skulle komma och att vägarna var avspärrade för Touren.

Men efter att ha trixat oss fram till den första orten fick vi av en vänlig lokal man informationen att det var en ort med samma namn (men lite kortare) och att vi kommit fel. Så in med nästa ort i GPS:en och 40 minuter senare rullade vi in i Gaillac där de precis höll på att sätta upp de första avspärrningarna och en vänlig polisman visade oss en parkering 50 m bort. Vi tog våra stolar och satte oss på första parkett.

Efter en timme av trevligt samtal och en sandwich började cirkusen med Le Caravan som bestod av säkert mer än 100 fordon av de mest skiftande slag där sponsorerna högljutt marknadsförde sig och vräkte ut give-aways av skiftande kvalitet till folket.

En sponsor var Lotto med årets byggnadsvårdslotto…

Fiskeriksförbundet kan man väl kalla dem var en annan.

och Asterix parken en tredje av de som jag fastnade för av alla.

Därefter en timme då spänningen byggdes upp för att strax innan cyklisternas ankomst bli på topp när MC polis körde varv efter varv för att rensa vägen helt från folk.

Säkerheten upplevdes hög men inte överdriven och brandförsvaret hade en sponsorbil.

Så kom då gänget i ledning som i superhög hastighet svischade förbi under folkets jubel…

för att några minuter senare följas av klungan som i lika hög hastighet trots att de var nära 200 cyklister och dessutom strax alla svängde en ganska snäv högersväng. Fransmannen Julian Alaphilippe med ledartröjan var en av dem. Det var en imponerande kraft som passerade på några sekunder och absolut värt att uppleva live.

Annars är ju Touren som TV sport sevärd för den mycket fina bildproduktionen med skickligt invävda presentationer av Frankrikes historia och sevärdheter väl förklarat av kommentatorerna från, som jag gissar, ganska väl och av fransmännen förberedda script.

Sen bar det hemåt genom ett annat pass i Montagne Noir med flera fantastiska utsiktspunkter och besöksmål för framtiden.

Vi avrundar med en bild på ett av de enorma solrosfälten på hemvägen.

Som vi berättat om i tidigare episoder så är det en utmaning att bygga ett hållbart våtrum redan innan man satt kraven att det skall ge en medeltidskänsla.

Photo cred: Wikipedia

Hur var det då på medeltiden?  Jo, man badade och höll sig tämligen ren efter vad historieforskning visat men inte i hemmet utan i lokala badstugor, inrättningar som dessutom vände sig till både män och kvinnor och med tiden fick lite dåligt rykte av detta skäl, rättvist eller ej.

Fransmännen kallade dem étuves medan vi hade förstadiet till bastun nämligen ”bastughu” som sedan blev bastu, och finnen hade sin sauna som troligen har sitt ursprung i det finska ordet savu (rök) och som för övrigt lär vara ett av få finska ord som kommit in i engelska språket.

Lavatorium i klostret i Gloucester                                                              Photo cred; Wikipedia

Klostren hade sina ”lavatorium” och att tvätta sig var del av ritualen. Så där och i städerna samt hos noblessen var det nog rätt bra med hygienen och kan man kanske anta även på landet, efter som staden och de styrande alltid har utgjort norm. Den som vill läsa mer kan kolla in denna artikel.

Dock hade man som nämnts, inte badrum i hemmet så detta får bli en innovativ lösning som kombinerar dagens krav på bekvämlighet med naturliga material och medeltida känsla. Se en 3D översikt av layouten dock med moderna material som exempel.

Det två väggar som skall vara täckta med tadelakt är ju klara sedan några månader så nu är det dags att bygga klart de väggdelar som saknas och skapa ett riktigt rum.

Utmaningen är att hitta ett material som är fuktsäkert, kan utgöra grund för kalkputs (enduit) och dessutom är stabilt nog att konstruera en vägg av.

Efter mycket letande har vi bestämt oss för en skiva som heter Powerpanel H2O och består av cement och glas. Inte perfekt men godtagbart. Med lite tur verkar det som Union Materiaux i Rieux-Minervois kommer att kunna leverera dessa nu i veckan när jag kommer ner.

Powerpanel H2O

Golvet blir i handgjorda klinkers från Marocko och hustrun och jag har funderat på mönster men problemet är att urvalet är för stort och att man dessutom kan få specialdesignade till ett överkomligt pris. Vi fortsätter fundera men måste bestämma oss före augusti.

Katalog med 1000-tals mönster!

Inser just nu på tåget till Toulouse att det är ju det här som är resande man kan följa landskapets förändring genom fönstret, ta de lite lugnt eller vandra bort till Bistron för ett mellanmål. Framförallt får man ju den verkliga känslan av att resa när man kommer till Centralstation. Jag började dagen i Amsterdam och möttes av deras fantastiska station.

Amsterdam Centraal från 1889

Visst är detta coolare än VIP Lounge!

Tåg det är att resa på riktigt!

Not: Produktplacering förekommer ej på denna blogg informationen är helt styrd av oss och omnämnda produkter i denna och andra artiklar finns med utan att företagen är informerade därom.

För en frankofil är det alltid speciellt att komma tillbaka till ens drömmars stad. Jag var nyligen där med yngsta dottern för att hämta lite inspiration till vårt husprojekt och uppleva ett antal ”Paris moments”.

Vi utgick från artonde arrondissementet och startade med en frukost på Place du Tertre för att sedan via Sacré-Cœur ta oss till det charmiga lilla Musée de Montmartre.

Museet som numera ägs och drivs av magnaten och mecenaten Kléber Rossillon, lyckas verkligen fånga så många av de unika beståndsdelar som formar vår romantiska bild av Paris. Beläget i några av de äldsta byggnaderna på La Butte Montmartre utgjorde det en mötesplats för Renoir och gänget runt honom och fortfarande finner man här en återställd vindsateljé från 1910-talet som en gång nyttjades av Pariskonstnärer.

Vid sidan av all lärdom om Montmartres betydelse för Paris utveckling och inte minst som råvarukälla för sten och gips till stadens alla våningar så fick vi med oss ett litet men stilfullt tips på trappdesign som vi skall ta upp vid renoveringen av vindstrappan.

Elegant sväng på trappstegen som ger trappen en arbetad stil med enkla medel.

Tittar man ut genom fönstret från museet ser man den unika vingården Clos Montmartre, som skapades som ett socialt initiativ av Paris stad på 30-talet och sedan dess producerar vin mitt i stan!Vi promenerade vidare till mina gamla kvarter i Le Marais och stannade till vid Victor Hugos våning som också är museum idag. Här hittade vi en av honom designad soffa av senmedeltida snitt med det latinska citatet ”vive ama” vilket väl kan översättas med leva livet eller något sådant. Någon typ av tung möbel av denna typ lär nog dyka upp i salen på en trappa.

Victor Hugo’s skiss

Det imponerande slutresultatet!

Lunch blev det, som så ofta, på favorithaket Chez Luisette i Clignancourt där Piaf en gång i tiden uppträtt i sin karriärs början.

För att sedan fortsätta med en flera timmar lång promenad längs loppmarknadens gränder där man ju kan finna i princip allt man kan (och inte kan) föreställa sig. Spiselkransen nedan är ett bra exempel på vad vi inte skall ha i salen på våning 1.

En spiselkrans som kanske lite mer harmonierar med vårt medeltida tema var den vid vilken kocken, på en annan favoritkrog, Robert et Louise tillredde aftonens middag.

Och här i deras matsal i källaren hittade vi ytterligare en inspirerande detalj.

En spegel med pålimmade spröjs vilka ger ett fantastiskt djup till ett litet utrymme.

Självklart blev det också ett besök på det fina medeltidsmuseet Musée de Cluny som trots att det just nu genomgår en total ombyggnad visar några av sina medeltida skatter.

Helt klart blir det en gobeläng i salen med något romantiskt trubadurmotiv eller så.

Efter två händelserika dygn var det så dags att vinka av dottern och för mig att ta tåget till Toulouse fylld med ett antal fina Parisminnen till och en påfylld frankofilkänsla.

Visst finns det en doft av ”tourist-trap” men Paris är och förblir Paris!

Denna underbara stad som allra bäst besjungs av Yves Montand i klassikern nedan:

Signatur eller monteringsanvisning på takbjälke i ek från sent 1400-tal i vårt hus!

Ett huvudtema för vårt projekt har sedan start varit att med hållbara metoder skapa en plats för en tidsresa på riktigt. En tidsresa med många dimensioner förankrad i södra Frankrikes rika historia under tusentals år men med bas i vårt hus medeltida ursprung.

En detalj bland många som får tanken att  svindla för en husrenoverare i nutid är märkningen på bilden ovan. En märkning som sannolikt utförts av en snickare för över 500 år sedan. Om det var en enkel signatur för att uppbära arvodet eller en monteringsanvisning är osäkert men med tanke på konstruktionens enkelhet talar det mesta för det förra.

I några av de tidigare episoderna har vi besökt såväl ett av de otaliga och magiska katarslotten som påvepalatset i Avignon. Vi har också ofta stannat till vid vår lokala historia i Peyriac och nämnt de historietyngda trakterna som under årens lopp också sett romare, visigoter och tempelherrar och i nyare tid Paul Riquets byggnation av Canal du Midi, franska revolutionen, glada gascognare (bland vilka kan nämnas den svenska kungafamiljens anfader, Jean-Baptiste och förebilden till Dumas musketörer, Comte d’Artagnan).

Resterna av den romerska villan Gourgouli i Peyriac. Romarna kom till Aude 118 f.Kr.

En mosaik från villan lär idag finnas på Chateau Comtal i Carcassonne. Photo cred.

Men vad menar vi då lite mer specifikt med tidsresa? Ja tanken är att skapa en äkta medeltida känsla i inredning och material i huset, en känsla som levandegör det fascinerande medeltida arvet och inspirerar till intresse och förkovran i medeltida europeisk historia i hjärtat av där den verkligen utspelade sig.

Världsarvet La Cité de Carcassonne det självklara första besöksmålet för en tidsresa!

Hur var då medeltiden och vad är fördomar och vad är sanning?  Ja, kanske var den största skillnaden medellivslängden som (rensad för barnadödlighet) beräknas ha legat runt 40 år jämfört med dagens 80 år i Västeuropa. I denna artikel från medievalists.net kommer dock ett antal av våra fördomar på skam.

Andra betydande skillnader mot idag var naturligtvis tempot i det dagliga livet och den begränsade mängd information man möttes av; kristendomens centrala roll i samhället samt den ständiga otryggheten och risken för krig. Men för de flesta också det begränsade område man rörde sig inom under sin levnad.

Narbonne med sitt Ärkebiskopspalats från 1200-talet!

Inom en radie av en mindre än två timmar finner man ett outsägligt antal historiska platser att besöka som till exempel Narbonne. Spännande är också att historien och dess myter fortsatt har en betydande plats i det dagliga livet.

Lokal artikel om kabbalismens utveckling i Narbonnes judiska kvarter från 500-talet.

Med naturliga material, inredning med tydliga medeltida drag och inte minst det fascinerande faktum att vårt hus byggdes 1498 hoppas vi att det skall vara en perfekt grogrund för att göra en tidsresa på riktigt 500 år bakåt i tiden för oss och de som kommer att vara våra gäster.

I vår lilla by behöver man inte gå mer än runt hörnet för att hela tiden hitta känslan av att vara mitt i en medeltida verklighet. Kanske möter man en riddare i full rustning runt knuten i alla fall om man sluter ögonen och drömmer sig tillbaka.

Riddare från riddarspel i Carcassonne.

Riddare i besvärligare situation på originalklinker från Ärkebiskopspalatset i Narbonne!

 

Senast vi var nere i Aude och arbetade var ju köksväggar och tadelakt i badrummet de stora spännande förändringarna och det är lätt att glömma bort de små detaljerna som också måste till för att nå ett fint slutresultat.

Dörrkarmen mellan köket och lilla kammaren på bottenvåningen är sannolikt en bärande konstruktion även om normalt en dörrkarm inte brukar vara det. Vi har redan tidigare bytt en del av den vänstra karmsidan som var förruttnad och nu var det dags att skrapa ren karmen och olja den för att få antingen ett underlag för äggoljetempera målning eller behålla den i naturträ.

Från undersökningen vid husköpet vet vi vilka ytor som innehåller blyfärg och denna skall inte vara en av dem, men i alla fall så blir det mask vid skrapningen.

Nästan renskrapad och snart dags för ekologisk linolja.

Nu är hela karmen renskrapad!

Den andra inredningsdetaljen vi skrapade ren var skåpet som byggts i tidigare entrén och som består av ett par fönsterliknande dörrar och karm. Hustrun ägnade säkert två arbetsdagar åt att få dessa i perfekt ren kondition.

Hustrun i full aktion.

Dörrar klara och karmar på g. Här blir det nog målning med äggoljetempera senare.

En detalj av skåpdörren under arbete.

Jag avslutar dagens korta episod med ett par bilder av hustruns namne bland helgonen (i övrigt inga paralleller) Santa Rita av Caisa, de omöjliga fallens helgon som dog cirka 40 år innan vårt hus byggdes!

Och för den mindre religiöst intresserade och alla oss andra en stämningsfull gryningsbild från finan Peyriac-Minervois.

Den öppna spisen var källa till värme, ljus och matlagning i det medeltida  köket.

Vår spiskåpa i typiskt 50-tals snitt var länge föremål för hustruns och mina diskussioner. Jag ville behålla den och hustrun riva den. Men nu är vi eniga då vi är rätt övertygade om att vi kan transformera den till en medeltida stil och fungera som kåpa för köksfläkten.

I tidigare episod kan man läsa om hur vi börjat detta arbete och vid det senaste besöket kom vi ett antal steg vidare.

Originalskicket vid köpet en ganska nedgången spis murad på 50-talet!

Vår ambition är ju att skapa en känsla av 1498 i inredningen (husets förmodade byggår) och en stor öppen spis var vid denna tid det naturliga centrumet i ett kök. Med den begränsade yta vi har att leka med får dock detta bli i form av kåpa för köksfläkten över vår köksspis.

Medeltidsspisar hade ofta utsmyckningar i konstruktionen och vi valde att kopiera profilen på husets gavel som möjligen dessutom kan vara äldre än 1498 enligt vår historiker.

Här på ett annat medeltida hus ser man gavelns funktion när väggen var av korsvirke.

Det var ett ganska smutsigt och hårt jobb att i ett tält uppbyggt för att fånga allt damm, skära till de nya formerna med en vinkelslip.

Profilen på väg att ta form.

Ena väggpelaren ituskuren.

…och borta till hälften.

Bortskuret och klart!

Efter att ha lagt på ett lager med gobetis med vår nya tyrolienne börjar spisen nu ta form.

Ytterligare en åtgärd var att fälla in eldragningen till spisen i väggen.

Nu återstår att förstärka kåpan med en metallram och att fylla på de två väggpartierna med gips för att modellera en normaltjocklek på dessa samt att fundera kring om vi skall sätta dit en spiselkrans i ek.

50-tals spisen börjar ta formen av medeltida spiskåpa!

Rundar av dagens episod med en annons om hus till salu i vår fina by Peyriac-Minervois. En annons av flera  som stöder min tes att man i Occitanie fortfarande har en unik prisbild för fastigheter där skillnaden kan vara upp till faktor 10 jämför med t ex Côte d’Azur (se priskarta för alla Frankrikes orter). Hela vår bild av och turerna kring vårt förvärv av huset för tre år sedan beskriver vi i denna episod.

Tipset som kom just idag som så många andra dagar fick vi via bevakningstjänsten hos Logic-Immo och det visar på denna prisnivå. Detta är dessutom ett utgångspris med visst förhandlingsutrymme. I vår by har vår seriösa och duktiga mäklare som vi köpte av, full koll på alla objekt i trakten.