Så var det då dags för ett par loppisar även denna gång. Den ena en ganska stor marknad i Ouveillan en söndag men först en av de reservdelsloppisar som jag listat i ett tidigare inlägg, denna i Orsans och med namnet Brocante d’antan, fritt översatt ”loppis från förr”.

Photo cred: Brocante d’antan

Det första som mötte oss på Brocante d’antan var en takkrona av medeltida snitt som vid första anblicken bara såg risig ut men som efter en stund framstod som det kap den är. Vi har ingen aning om när den är tillverkad men gissningsvis tidigt 1900-tal av en lokal smed för något av slotten i trakten och först senare försedd med el.

Väl hemma var det dags att duscha takkronan och demontera det elektriska som var oanvändbart.

Rengjord så börjar den återfå sin forna glans.

Elskrot på väg till återvinning

Läser man om medeltida belysning kan man konstatera att det bara var de välsituerade och kyrkan som hade något mer än elden eller möjligen ett talgljus att lysa upp dygnets mörka timmar med. Det var i högreståndshem och på slotten och i klostren som de första takkronorna kom till, så detta vårt fynd passar väl in i vårt kök à la 1498.

Färdig att nästa gång olja med linolja och få nya ledningar för LED belysning.

Loppisen i Ouveillan fyllde hela den lilla byns alla gator och var arrangerad av en förening som bevarar historik och fordon från andra världskriget.

Jeepen ej till salu utan för uppvisning i ”mint condition”

I övrigt bjöd byn på medeltida bebyggelse samt en intressant iskällare från 1500-talet.

Det var ju så att från 1550 och under 300 år hade man en ”liten istid” i trakten och kunde vintertid få snö ganska ofta och dessutom rädda hem is från sjöarna och spara i iskällare att räcka fram till sommaren för kylning och glassberedning.

Detta styrdes till och med av ett privilegiebrev från kungen och denna by var en av dem som kunde ägna sig åt isförsäljning.

Vi köpte lite av den delikata rosa vitlöken från Lautrec i Tarn (ja just det stan som återfinns i målaren Henris namn som var av adelssläkt från trakten) ,och ett tecknat magasin om Languedoc’s eget Ådalen 1907 vid vinböndernas revolt.

Och så blev det en spegel till toaletten på första våningen. Den kommer sedermera att bli målad svart då den toaletten kommer få en svartvit look.

Som på alla bra loppisar var det ett brett utbud och man hittade även det man inte vill ha som till exempel vapendelar som kunde utgöra byggsats för ett antal gevär.

En fransk bulldog av punkvariant som T-shirt motiv får avsluta denna episod trots att vi inte köpte tröjan, men en hund är aldrig fel.

 

Ja jag vet, det är ett bevis på djupt engagemang eller med klartext, nörderi att skriva tre episoder om en dörrenovering – men kul är det!

Med bara 75 % av dörrkarmen i gott skick inleddes hängningen med att återställa den högra delen som också utgör fäste för de tre gångjärnen. Igenmurning av ett litet hål som fungerat som fuktinsläpp och lett till förmurknandet inledde jobbet.

Litet fukthål som fick cementbruksfyllning (för en gångs skull och för att stoppa fukt).

Ersättningsprofilen tillverkad i ek hos vår Ebeniste i La Redorte fungerade perfekt och skruvades på plats dels i ett kvarvarande fäste och i den ursprungliga karmen.

Trä mot bruk kan börja ruttna igen men denna gång ek mot cement, så lite bättre.

Ett bra tips är att inte ha ett skålat stämjärn när man ska hugga ut gångjärnsspåren men ”man tager vad man haver”.

En halvtimme per gångjärnsursparning men snart var de på plats!

Så upp med dörren på endast det översta gångjärnet och mot all förmodan passade den perfekt. Två urtag och 8 hål senare var de båda nedre gångjärnen också på plats.

Vår gamla dörr är redo att tjänstgöra 80 år till minst och nästa gång vi kommer ner får den slutlig förstrykning och den tjusiga nygjorda dropplisten i massiv ek fastsatt och målad.

Skrytbild 1 som visar perfekt passform i stängt läge!

Skrytbild 2 med detalj av överdelen!

Skrytbild 3 med detalj av nederdelen!

Skrytbild 4 med detalj av anliggning mot dörrkarm och gångjärn!

Dagens episod avslutas med en vy av Peyriac-Minervois som sett likadan ut i över 1000 år! 

Tänk att en enkel dörr kan bli ett så omfattande projekt. Helt renskrapad, kapad och med tre glasrutor borta välkomnade oss dörren för en andra arbetsdag.

Vi hade inhandlat rundstav, träborr och miljömärkt vegetabilisk oljefärg (inte den i Sverige klassiska linoljefärgen utan en fransk variant) på Ecomaison i Carcassonne.

Kunde inte motstå reklamen för cellulosaisolering hos Ecomaison- man känner igen sig!

Hustrun drog igång med den vita grundfärgen och jag borrade för de 10 mm grova träpluggarna en i vart sidstycke. De två dörrspeglarna i dörrens nedre del skall ligga flytande för att träet skall ha plats att röra sig berättade min vän finsnickaren från New York; så dessa fästes inte i den nya nederkanten.

I med de nya 4 mm tjocka glasrutorna (finns 2, 3 och 4 mm fönsterglas och vi valde det riktigt tjocka eftersom det är en ytterdörr) som de skär till medan man väntar, på Mr Bricolage.

– och så tid för att kitta fönstren, Kitt heter mastic på franska ett av dessa ord man lär sig varje gång de blir aktuella.

När dörren grundats på bägge sidor var det dags för första strykningen med vår noggrant utvalda blå kulör som också skall pryda alla husets fönster och fönsterluckor. Den är inspirerade av skymningsfärgen över Montagne Noir vid l’heure bleu (blå timmen) och har diskuterats med STAP i Carcassonne.

En spännande färg vars kulör först ser för ljus ut men som mörknar vartefter den torkar.

Så skulle då understycket (som just hämtats från vår snickare) sättas fast efter att två hål borrats och pluggarna fått räfflor för att bättre fästa med limmet (”som pasta som är ojämn håller såsen bättre” som min italienskättade, amerikanske vän beskrev det).

Fram med gummiklubban och på med trälim. Efter ett 10-tal slag på var sida var det fortfarande 1 cm kvar och paniken började kännas när limmet började torka.

Upp med dörren på högkant och efter några kraftiga slag senare (med skälvande hjärta och omtanke om glasrutorna) var den helt plötsligt ett stycke igen.

Avslutningsvis en snedställd plugg för ökad hållbarhet som efter avsågning blir osynlig.

Så står den då där en 87-åring med nyvunnen stolthet som bara väntar på att få en ”jet d’eau” (dropplist) längst med (också från snickaren) samt monteras och slutmålas.

Dagens episod avrundas med en bild på en sådan där sak man bara måste ha som man finner på dessa mångtaliga franska loppisar. En sparriskastrull i fullängd.

Väl tillbaka hemma i sommarvarma Aude (med Svenska mått mätt, ty här var 26 grader när vi kom) var det dags att starta renoveringen av dörren till vår lilla gård.

Strålande Aude-sol över byns ”nya” slott från 1500-talet, vårt aningen yngre grannhus.

Många (flertalet?) husägare skulle kanske kassera den men vi har ju som huvudmål att återanvända och restaurera och även om denna dörr uppskattningsvis är från 30-talet och inte medeltida, så vill vi bevara dess charm och ge den nytt liv.

Redan att ta loss den från karmen blev lite av ett projekt ty även om den löpte fint på sina gångjärn så var det inte bara att haka av den. Först trodde vi att det fanns någon låsningsmekanism på något av de tre gångjärnen men när vi inte kunde finna någon sådan var det bara att borra ur skruvarna och lossa dörren på det sättet.

Det visade sig att troligen var det nedersta gångjärnet något knäckt vilket satte det hela i spänn.

Stolt reparatör med lös dörr.

Av med dörren och upp till hustruns renoveringsateljé en trappa upp. Själv började jag med att examinera dörrposten som blivit angripen av röta på vissa ställen. Detta händer ju ofta när murverk och trä monteras ihop. Detta trots att man här lämnat en springa som man tätat med tidningspapper. Detta var vi ju dock glada för då det hjälpte oss att datera dörren till 1932.

En av artiklarna i de knappt läsbara fragmenten berättar om ett radiotal med störningar av Hindenburg, i Berlin på nyårsafton 1932, för övrigt året innan han utsåg Hitler till rikskansler något min murarkollega kanske föga anade när han tätade och fuktisolerade med dessa tidningssidor på våren 1932.

Renoveringen av dörren visade sig bli ungefär så omfattande som vi tänkt och började med renskrapning av all färg med värmepistol på dörrens båda sidor. Vi hade redan kollat att denna dörr inte gett utslag på mätningarna efter blyfärg som gjorts vid husköpet men använder ändå andningsskydd med tanke på vad som kan finnas i de tre färglager vi upptäckte.

Dörren upplagd på behandlingsbordet med insidan upp, redo att få ett nytt liv.

Klassiskt mönster från första halvan av 1900-talet, återfinns på många detaljer här.

Lagning av smärre sprickor med träfylla och ihoplimning av småsprickor blev nästa steg.

Därefter borttagning av de tre fönster som haft eller fått sprickor. Sedan var det dags att ta bort de nedersta 20 cm av dörren då de inte orkar med vädrets konstanta påverkan under dessa 87 år.

I dessa fall är det inte fel att ha en granne och vän som drivit inredningsverkstad i New York under decennier innan han och hans hustru köpte prästgården för några år sedan för att renovera till ett B&B för cyklister.

Han var snäll och kapade dörren vinkelrätt med en cirkelsåg samt gav mig några värdefulla tips om hur man limmar fast ny nederdel. Eftersom konstruktionen var gjort helt utan spik var det enkelt att kapa.

Avsågad dörr får lite kallpressad linolja av hustrun efter 87 år!

Nu återstår förlängning och målning men det blir en egen episod. Apropå färger kan jag inte motstå att avsluta med nedan bild från ett av byns torg med franska färgerna om än i fel ordning!

För att sätta hela restaureringen i sitt sammanhang har jag i ett antal artiklar med bilder beskrivit utvecklingen av varje rum i huset från det att vi tillträdde hösten 2015 till att det hela står färdigt om ett par år.

Dessa artiklar som kommer att uppdateras återfinns under fliken ”om Huset” för att vara lätta att hitta för varje besökare.

Vi började på bottenvåningen med det som skall bli vårt kombinerade kök och matsal. Detta rum var som övriga belagt med en PVC matta och med väggar som spacklats upp att bli raka vid mitten på 50-talet, för att få en modern känsla.

Den öppna spisen är säkerligen också från mitten på 1900-talet men ansluten till en mycket äldre rökgång. Överbyggnaderna på var sida om öppna spisen förstod vi aldrig vad de hade tjänat till men de är borta nu.

Tyvärr är delar av ytterväggen lagade med cementbruk men merparten är stenmur i gott skick med fönster och dörröverstycken i ek.

Golvet, en helgjuten cementplatta från 1900-talet fick en ny 12 cm högre platta för att få en gemensam nivå på hela bottenvåningen och dessutom täcka vårt nya avloppssystem i gjutjärn.

Juli 2019 har det hänt ganska mycket och köket har nu putsade väggar i en ljusgul sandputs. Väggar som rensats på gammal gips och puts, lagats med bruk i håligheter och grundputsats med gobetis för att få fäste för kalkbruket.

På golvets nya platta har återläggningen av de åldriga terrakottaplattorna har börjat efter arbetsam rengöring av dessa.

I juli 2016 var alla väggar nästan renpickerade ned till grundmuren, innertaket som bestod av gips på tunna trälister borta och de stora fina ektakbjälkarna i god kondition var synliga för att så förbli.

Taket är sodablästrat och två gånger impregnerat samt grundat och målat med äggoljetempera i två kulörer.

Spisen är omdanad från 50-tal till begynnande medeltid och elkablar är dragna.

En dörr är igensatt och ersatt med en ny öppning med en lintau i ovankant.

Förvisso har det gått några år men vi har ju faktiskt gjort nästan alltihop själva och lärt oss så oerhört mycket på denna resa som ännu pågår med full fart.

Vill du följa med på den resan så klicka här och välj sedan ur trepunktsmenyn slideshow/bildspel. I Android klicka på första bilden för att få upp rätt trepunkstmeny och välj sedan slideshow/bildspel.

Imorgon börjar jobbet igen och då är det fokus på dörren till lilla gården och väggarna till lilla rummet på bottenvåningen.

Mycket nöje!

Vi inleder dagens episod med Aude Turisms suggestiva presentation av en ny app.

När man står lutad mot en av våra murväggar byggda på 1400-talet grips man lätt av det magiska i att vi har fått förtroendet att förvalta detta kulturarv i några decennier. I vår egocentrerade samtid är det lätt att få för sig att allt började när vi kom och att vi kommer att vara här för evigt.

Andreaskors i en av de äldsta korsvirkesväggarna, den mot söder.

Hittills har vi i mycket begränsad omfattning köpt nytt material förutom kalk och sand men nu var det dags att bygga väggar till badrummet och förstärka väggen mellan badrum och kök. Så en dag för några veckor blev det lite extra tydligt när det kom en leverans med byggskivor. Byggskivan som vi letat över tvärs Europa och till slut fått tips om, av en vänlig svensk leverantör för att till slut finna en fransk återförsäljare vår grannby.

Från bygghandeln Union Materiaux,  i Rieux-Minervois kom så en lastbil som precis kunde klämma sig in på Rue de la Ville och komma fram till vår port (dessa gator är byggda för att gå, rida eller möjligen köra en mindre vagn på).

Tillsammans lyfte vi av de 3 m2 stora och 40 kg tunga skivorna och baxade in dem i köket där de nu skall bli hållbara delar av vårt medeltidshus.

Dagen avslutades med en underbar middag hos goda vänner på deras terrass där man kan njuta av en magnifik utsikt över vår norra bergskedja Montagne Noir, i solnedgång. När man sitter med ett glas öl och tittar ut över detta fantastiska landskap blir det här med en tidsresa på riktigt helt plötsligt väldigt påtagligt.

För att få lite perspektiv har jag nedan gjort en fri översättning och urval ur nedslag i den lokala och nationella historien från en historisk kalender på departementet Audes hemsida:

450 000 f.Kr      Första bevisen på ”mänsklig” aktivitet i Aude, l’homme de Tautavel.
1700 f.Kr.          Gruvdrift inleddes i Corbières och Montagne Noir med handel som följd.
400 f. Kr.           Volques Tectosages, keltiska stammar från Böhmen bygger megaliter.
200 f.Kr             Romarna grundade kolonin Narbonnaise, med staden Narbo-Martius.
400 talet            Visigoterna intar Narbonnais år 407 följt av Carcassonne 436.
700-talet            Araberna invaderar men besegras av Pippin den lille (Charlemagnes far).

Studie av golvet i vår kyrka l’Église de la Transfiguration med äldsta delar från 900-talet!

900-talet           Frankerrikets makt försvagas och grevskapen uppstår i södra Frankrike.
1000-talet         Katarismen får fäste i Aude.
1100-talet         Greve Trencavel inlemmar Albi, Béziers och Carcassonne i sitt grevskap.
1209                  Albigensiska korståget inleds av påven och grymheter drabbar katarerna.
1229                  Aude blir åter en del av Frankrike och borgar börjar byggas.            1233                  Inkvisitionen startar i Languedoc för att jaga de sista katarerna.
1258                  Franske kungen avstår Roussillon och Aude blir gränsland till Aragonien.

Nästan varje fransk kyrka har en staty av Jeanne!
1429                  Jeanne d’Arc segrar vid Orleans men bränns på bål två år senare.
1453                  Hundraårskriget är över och lite bättre tider stundar.
1498                  Vårt hus står klart för inflyttning och trakten ägs av Johanniterorden

1627                  Protestantiska uppror i Languedoc.
1659                  Pyreneiska freden och Roussillon blir åter franskt.
1666                  Paul Riquet inleder på Ludvid XIVs uppdrag byggandet av Canal du Midi.
1685                  Ediktet i Nantes gav Hugenotterna säkerhet återkallas och de fördrivs
1790                  Departementet Aude skapas som en följd av franska revolutionen.
1800-talet         en sedan länge blomstrande textilindustri börjar ersättas av vinodling.
1853                  Viollet-le-Duc inleder restaureringen av Carcassonne.
1857                  Järnvägen kommer till Aude.
1871                  Revolutionära rörelser uppstår, bland annat i Narbonne.
1907                  Vinodlare gör uppror och Frankrike får sitt Ådalen i Aude.
1914-18             Första världskriget.
1939                  Flyktingvåg av flyende från Francos fascistiska Spanien.
1940                  Andra Världskriget, Frankrike invaderas Aude under Vichyregimen.
1941                  Trakten blir ett säte för motståndsrörelsen under kriget.
1996                  Canal du Midi blir ett UNESCO världsarv.
1997                  Cité de Carcassonne blir ett UNESCO världsarv.
1999                  Katastrofala översvämningar drabbar Aude.
2015                  Vi köper huset på 16, rue de la Ville i Peyriac-Minervois
2016                  Regionerna Languedoc-Roussillon och Midi-Pyrénées blir Occitanie.
Efter dessa korta slumpmässiga nedslag i södra Frankrikes digra och voluminösa historia avslutar jag dagens episod med en bild från en höstmåltid i Stockholms skärgård för att få en lite svensk anknytning.

Vinet från Lézignan-Corbières 25 min från oss i Aude var perfekt till Wallenbergare!

Vi har tidigare berättat om den avsaknad av reservdelsföretag för gamla hus, som vi uppfattat i Frankrike. I England förefaller det ju finnas mängder av sådana företag och i Sverige har vi ett antal.

Men när man väl sätter sig ned och letar så dyker det dock upp ett flertal inom en radie på 3 timmars resa från oss och nedan har vi listat de vi hittat för att själva göra en ”Grand Tour” när vi kommer ner om ett par veckor.

Återbruk är ju också, ur det för vårt projekt helt avgörande hållbarhetsperspektivet, det optimala sättet att införskaffa material.

Några saker har vi redan köpt på loppisar och av vänner:

Eldstadsplatta i gjutjärn

Lykta till lilla gården

Takkrona till salen

Medeltida fönsterskydd

Dörrarna till terrassen

Armaturer till trapphuset

Och här är vår inköpslista:

Plankor av ek för återvunnet golv i lilla kammaren en trappa upp
Fönster som passar i hålet ovan dörren till lilla gården
Trappledstång till trappen i hallen
8m räcke till terrassen av medeltida snitt och i järn
Ny spiselkrans i salen av medeltidssnitt, möjligen i Caunes marmor
Solid trädörr till nya badrummet
Taklampa till köket i järn med medeltida känsla
Breda plankor av ek till salsgolvet
Drygt 100 antika ”tomettes” golvplattor till kök och terrass

Så nu blir de dags att köpa resten, kanske hos någon av firmorna nedan, på en lokal loppis eller på LeBonCoin (när jag med min svenska IP-adress får den att fungera).

M.A.S Materiaux Anciens du Sud, Saint-Christol-lès-Alès

Parlons Pierre, Dourgne

Georges Pougin et Fils Antiquités, Vitrolles

Atelier de Saint-Cannat, Puyricard

SARL BRACHET, Cavaillon

PORTES ANCIENNES, Rémy de Provence

Provence Matériaux Anciens, Comps

Antiquités – Brocante d’antan, Orsans

Au Temps Jadis , Verfeil

Har ni tips på fler liknande firmor tar vi tacksamt emot dessa här i kommentarsfältet!

Dagens episod avslutar vi med en vallmo i full blom för att minnas sommaren!

Urgammal skulptur av en björn i en murad vägg i Narbonne.

Vi koncentrerar oss ju på att skapa en hållbar medeltidsupplevelse. Boende med modern standard för den som vill göra en tidsresa på riktigt och uppleva traktens outtömliga utbud av medeltida besöksmål som Carcassonne och andra städer och byar, de magiska katarslotten och tempelherrarnas efterlämningar.

Men redan de gamla romarna fann glädje i trakten av floden Aude som de kallade Atax och de slog sig ned i det som idag är Peyriac-Minervois runt 118 f Kr.  Strax utanför byn som den ser ut idag kan man hitta ganska fina lämningar av en villa med namnet Gourgouli.

2100 år gamla lämningar av mur från Villa Gourgouli, gjord av en romersk murarkollega

Ytterligare en romersk murkonstruktion från samma villa.

Min vän vinbonden går med fasta steg till villan som han var vänlig att visa oss.

Narbo Martius, nuvarande Narbonne var huvudorten i denna romerska koloni som låg strategiskt på Via Dolomitia på väg mot gränsen till Hispania.  Narbonne är väl värt ett besök med all dess historia och vackra byggnader som åter ger prov på så många av de historiska skeenden som tagit plats i våra omgivningar.

Hôtel de Ville i Narbonne.

Pont des Marchands är unik på många sätt med sitt stora spann på 15 meter och dess överbyggnad med hus och butiker. På romartiden lär bron ha haft sex spann. Canal de la Robine går under bron är en uppdämning av floden Aude från 1600-talet.

Väl vid Canal de la Robine kan man passa på att hyra en elektrisk båt (utan förarbevis!).

Missa inte den imponerande Cathédrale Saint-Just-et-Saint-Pasteur när du är i Narbonne.

Den avslutande bilden i dagens episod får bli ytterligare en dörrbild inspirerade av den tidigare episoden om vår jakt på dörrförebilder och dörrar.

Uråldrig medeltida dörr i Narbonne.

Nygjord dörr av medeltida snitt som vi har lite som förebild till ny entrédörr.

Uppslagen till bloggepisoder är oändligt när man är lycklig ägare till ett 1400-tals hus (även om fortfarande skriver 1500-tals hus eftersom vi ju fastställt byggåret till runt 1498).

Dörrar har under dessa sekler haft många funktioner som att stänga ute fiender och hot, bevara värmen (eller kylan) och visat på ägarens status.

Vid en snabb genomgång kan vi konstatera att om vi räknar ihop de genomgångar av väggar vi känner till från förr och nu samt de vi skall konstruera så blir det totalt 15 stycken som vi kort berättar om i denna episod.

 

Tidigare dörröppningar

Äldre Entrédörr, Under seklerna har med stor sannolikhet entrén flyttats ett antal gånger och den vi känner till är den vi kan se spår av cirka 70 cm till höger om nuvarande ytterdörr. Spåren som är uppenbara och ganska färska då det utgörs av en betongtröskel som säkerligen gjutits på 1900-talet och det fina infällda skåp som öppningen i den 50 cm tjocka murade stenväggen givit möjlighet till.

Gamla köksdörren. Från hallen som vi tagit bort och satt igen för att få ett riktigt badrum på bottenvåningen och plats för köksbänk i köket. Dörren var enkel och tillverkad av brädor troligen på 1800-talet och vitmålad med flera färglager samt försedd med ett typiskt handtag och lås från samma tid.

Trolig dörr, från rivet grannhus. Senast noterade jag en igensatt dörr som leder från grannfruns trädgård där det till sent 1900-tal har stått ett hus. Denna port kan ha varit en genomgång till vårt hus eller en tidigare utgång från det rivna huset om teorin att den lägre delen av vårt hus är en tillbyggnad som kanske bara är 300 år eller så.

Vindsdörren till ett förråd som tyvärr kom bort i rivningen av vindsinredningen 2015 men som med säkerhet var den absolut äldsta dörren säkerligen från 1700-tal eller äldre.

 

Befintliga dörröppningar

Nuvarande entrédörr, är en typisk 50-tals konstruktion av ett gediget mörkt träslag och mycket välgjord och med klassiskt ljusinsläpp ovan. Vi har kortat den med 15 cm i nederkant i samband med gjutning av ny golvplatta men annars bara oljat den. I en framtid kommer den att ersättas eller göras om till en dörr med medeltidskänsla. 40 cm till höger ses spår av tröskel till den tidigare dörröppningen.

Öppningen mellan köket och rummet på bottenvåningen har vi börjat renovera med bland annat byte av en dörrpost och renskrapning av trä. Den är något låg för en 190 cm svensk så vi funderar på någon form av huvudskydd i överkant. Öppningen skall förses med draperi för att kunna avskärma rummet när det skall användas som sovrum. i bakgrunden ses…

Trädgårdsdörren, som kan vara 1800 eller tidigt 1900-tal och är i OK skick och kan bli hur fin som helst efter en restaurering. Troligen målad med blyfärg så färgborttagningen blir en saneringsprocess med värmespistol.  Vi kommer att bevara den i nuvarande utförande trots att det bli en av två ”englasfönster” eftersom de övriga fönstren har fönsterluckor vilket ger i stort samma U-värde som tvåglasfönster.

Salsdörren, vindsdörren och toalettdörren!

Salsdörren, från trapphuset på plan 1 är en enkel trädörr troligen från 1900-tal (eftersom nuvarande trappa byggts då) men kan mycket väl vara återanvänd. Den skall blysaneras och kommer att bevaras om vi väljer att ha kvar väggen mot trapphuset.

Vindsdörren som är en mycket enkel plankdörr av urgammalt slag blir kvar om väggen blir kvar och kan även den möjligen bli en dold dörr enligt ovan. Är idag tapetserad.

Toalettdörren på plan 1 som är modern och idag bara med en dörrkarm kvar skall vi göra om till en dold dörr som blir ett med väggen med motivtapet eller trompe l’oeil målning .

Kammardörren, in till sovrummet på plan 1 är också en 1800-talsdörr som vi renoverar efter blysanering.

 

Nya dörröppningar

Badrumsdörren, i tillkommande nya väggen mot badrummet på bottenvåningen blir en 90 cm bred dörr för tillgängligheten av enkelt slag men med någon form av medeltida anstrykning.

Terrassdörren på vinden i det nyupptagna dörrhålet blir även den ett ”englasfönster” efter den renoverats och målats. Dess historia finns i en egen episod.

Nyöppnat dörrhål vid tidigare fönster på vinden.

Ny köksdörröppningen, som ger ljus och mer rymd åt både kök och hall. Försedd med en lintau som också har sin egen historia.

Vi avrundar dagens episod med solnedgång över vinfälten!

Vi har ju senaste året koncentrerat oss mer och mer på att färdigställa bottenvåningen för att kunna börja bo i huset. Badrummet och köket är ju i full gång så nu var det dags för det lilla chambre (rum) som ligger innanför köket och gränsar mot gården och med stort fönster mot gränden till nya slottet.

Rummet på en bild från 2016 när vi bytte bjälklag mot våningen över.

Jag har beskrivit det tidigare och funderat kring det faktum att väggarna på denna (troliga) tillbyggnad av huset, som tidigare kan ha varit ett stall eller möjligen en liten gränd som byggts in, är av betydligt lägre kvalitet än resten.

Tydligast blir detta när man skall restaurera murverket för att få ett lager ”corps d’enduit” som underlag till finputsen, ”enduit de finition”. Ganska stora hål avslöjar sig framförallt i kortväggen mot gården. Denna vägg består av en salig röra av urgammalt murverk och lite betongförstärkningar från 1900-tal och dessutom ett par ordentliga hålrum. Hittar inte heller denna gång någon skatt vilket annars det finns otaliga berättelser om murare som gjort, i våra trakter.

Väggen mot köket med de stenar som skall lämnas synliga, markerade med kryss.

Här precis som i köket väljer vi att göra ett antal stenar framhävda och synliga för att få den riktiga känslan av medeltida murverk och tyngd.

Rekonstruktionsmurningen skall nu bara torka minst 3 veckor innan slutputsning.

Efter lite riktig konstruktionsmurning med några ordentliga stenar är det dags att jämna till ytan och skapa lite organiska former som det är gott om i detta rum redan.

Fönstret som vi hittade för ett tag sedan i kortväggen skall tas upp och förses med fönsterbåge så snart vi hittat en lämplig sådan på någon loppis. Sannolikt gör vi det öppningsbart och med myggnät så att det kan användas för ventilation när gårdsdörren hålls stängd.

Kortväggen innan arbetsstart.

Kortväggen efter betydande rensning av löst bruk.

En liten suddig kvällsbild med återställd mur färdig att finputsas.

Rummet kommer att vara sovrum till en början och i takt med att vi färdigställer fler rum blir det ett litet vardagsrum.

Osäker på vilken balja bruk i ordningen detta kan vara sedan starten men fler än hundra är det helt säkert. Just detta bruk är för ”corps d’enduit” med receptet: 1 del kalk (NHL 3,5 eller NHL 2), 3 delar sand 0/5 samt vatten till angenäm styrka och smidighet.