Författare: husifrankrike.com

På jakt efter en receveur till duschen

/ husifrankrike.com / 2 kommentarer

Med en månad kvar till nästa arbetssejour i Peyriac är vi nu fullt sysselsatta med att välja ut de rätta och bästa möblerna för vårt medeltida badrum. Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi lagt golvet med handgjorda klinkers från Marocko som skall linoljeimpregneras för att bli vattentäta och att väggarna är klara sedan ett tag gjorda av vattenavstötande och vacker tadelakt, ett material som man mycket väl kunnat hitta på medeltiden då det har sitt ursprung i Nordafrika runt år 1000.

Ja, tankarna kring att bygga ett medeltida badrum som ju inte är helt självklara har vi också utvecklat i en tidigare episod, men nu skall det till slut bli klart.

Vi har redan köpt IKEAs fina handfat Rättviken med skåp och därtill av en god vän, en oanvänd överbliven (ej kromad) vattensnål armatur.

Badrummet som det ser ut idag i väntan på fogning och inredning.

Nu är det dags att beställa ett duschgolv och eftersom våra klinkers är mönstrade och med det svåra att lägga med det fall som behövs i duschen har vi länge letat efter ett sådan i porslin men inte hittat något tillräckligt tunt. Nu har vi beslutat att låta göra ett duschgolv i solid sten som vi skall mätta med någon form av naturligt medel.

Vid vårt senaste besök kom vi av en händelse att besöka Atelier de la pierre Ferroc i Carcassonne som tillverkar steninreding på beställning. Målet är nu att hitta en stensort som är så vattentät som möjligt och helst från ett franskt stenbrott. Vi har gjort en första skiss men skall nu fråga rörmokaren om lämpligt avlopp så att vi kan beställa uttag för detta i duschgolvet.

Detaljerna är många, så parallellt med detta letar vi toalett, duscharmatur, varmvattenberedare och tvättmaskin, som alla skall vara av absolut miljöbästa prestanda, något som kommer att bli föremål för egna episoder.  

Vi avrundar dagens episod med en helt annan bild från ett möjligt restaureringsobjekt i byn som jag tyvärr tror kommer att rivas. På denna smygtagna bild ser vi väntsalen i Gard de Peyriac-Rieux byggd 1887 under järnvägarnas storhetstid och del av linjen från Moux till Caunes som drevs av Compagnie des chemins de fer du Midi vilket 1934 gick ihop med Compagnie du chemin de fer de Paris à Orléans och blev PO-Midi. Bolaget förstatligades 1938 och blev då SNCF. Redan 1939 sägs det att persontrafiken lades ned för att stänga linjen definitivt 1969.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Våra senaste episoder…

  • På jakt efter en receveur till duschen

    Med en månad kvar till nästa arbetssejour i Peyriac är vi nu fullt sysselsatta med att välja ut de rätta och bästa möblerna för vårt medeltida badrum. Vi har i tidigare episoder berättat om hur vi lagt golvet med handgjorda klinkers från Marocko som skall linoljeimpregneras för att bli vattentäta och att väggarna är klara…

  • Hur var livet för 525 år sedan?

    Allt som oftast kommer vi tillbaka till frågan hur det var att leva i vår lilla by, Peyriac-Minervois år 1498, när vi tror att vårt hus stod färdigt och några stolta tidigare ägare flyttade in? Antalet innevånare i byn har under de senaste 1000 åren kretsat runt 1000 personer i alla tider och är idag…

  • Många små steg

    Ytterligare ett år av vårt franska äventyr är till ända och många små men viktiga steg har tagits för att återställa vårt medeltida hus till beboeligt skick. Detta år har vi helt fokuserat på bottenvåningen med det tydliga målet att under 2023 kunna flytta in och bo i huset. Årets mest läsa episod var en…

  • Sista fogen i köket

    Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från…

  • Med(el)tida installation

    Time for electric installation in our medieval house in southern France

  • Målet och vägen

    När vi funderar tillbaka på hösten 2015 när vi tillträdde vårt hus och den redan långa resa vi gjort under de senaste sju åren är det med en stor glädje och stolthet. Detta trots att vi fortsatt inte kan bo i huset – även om det närmar sig. De gamla katedralbyggena kunde sträcka sig över…

  • Ännu en dag i en murares liv

    Det blir ganska många dagar med bättringsarbete av våra murade väggar och vi har berättat om det tidigare. Hittills har vi köksväggarna och badrummets väggar klara. Sist vi var nere och arbetade så fortsatte vi med lilla rummet på bottenvåningen. Vi har ju en klar bild av hur det skall se ut när det är…

  • Köksskåp med medeltida arv

    I hela Europa firas nu i september Kulturarvsdagar. I Sverige var det i år den 11/9 och i Frankrike nu i helgen den 17-18/9. Glädjande nog är årets tema hållbart kulturarv något man får hoppas blir mer än ett tema och istället en bestående del av detta. För oss som nu drivit vårt lilla hållbara…

  • Tre små lås

    Vår renovering är en blandning av stort och smått och nu hemma i Stockholms Skärgård passar det bra att ägna några timmar åt renoveringsarbete i det lilla. Vi har demonterat tre lås till skåpdörrar som skall återanvändas och nu skall de renskrapas och fräschas upp. Vi har gjort ett försök att tidsbestämma dem och dessa…

  • Blott ett fönster

    Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara. Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi…

Hur var livet för 525 år sedan?

/ husifrankrike.com / 3 kommentarer
Les tres riches heures de duc de Berry cred Wikipedia
Bild ur Les très riches heures de duc de Berry, skapad 1412 till 1416. Greven själv i tjusig pälsmössa. Bild Wikipedia

Allt som oftast kommer vi tillbaka till frågan hur det var att leva i vår lilla by, Peyriac-Minervois år 1498, när vi tror att vårt hus stod färdigt och några stolta tidigare ägare flyttade in? Antalet innevånare i byn har under de senaste 1000 åren kretsat runt 1000 personer i alla tider och är idag drygt 1100.

Peyriac på en historisk karta där vårt hus är utmärkt som nr 12 och slottet som nummer 5 bland de mest unika byggnaderna.
Google Map bild från idag där man kan se att by är en i stort sett bevarad Castrum.

Vid 1400-talets slut levde man sannolikt av jordbruk med egenhushåll i omgivningarna medan man i ”castrumet” den befästa stadskärnan med slottet (där vårt hus ligger), var upptagen med försvaret av grevskapet och säkerligen också att serva soldater och nobless med det som behövdes för det dagliga livet.

Vi har sedan länge en plan att låta vår vän medeltidsarkeologen, en dag göra en fullständig utredning av vårt hus och försöka finna ut vad dess användning och funktion verkligen var.      

Vi har i tidigare episoder tittat på hur man hade det med badrum och kök på medeltiden och naturligtvis var inte detta något som gemene man njöt av men i klostren och slotten fanns det spännande lösningar. Vi har skäl att anta att vårt hus beboddes av någon nära slottets ägare och med det, var ganska välbeställd.

I en tidigare publicerad engelsk högintressant studie av inredning av medeltida hus kan man lära mycket för att inspireras att återskapa den medeltida känslan i dag. Den kommer att vara en bra guide för oss när vi fortsätter att skapa ”mood boards” för husets alla rum. Vi har redan berättat om badrummet, köket och lilla sovrummet på bottenvåningen. Nästa i ordningen blir entréhallen.    

En bild från gervens fantastiska manuskript. Här ser man det dagliga arbetet utanför det triangulära slottet i Poitieres, idag borta,

De bilder som ändå kanske mest skapat dagens bild av medeltida liv är ”Les très riches heures de Duc de Berry”. Greve Jean de Berry (1340 -1416) var yngre bror till Kung Charles V (1338 – 1380) som var den franske kung som stod för framgångarna under 100-årskriget. Brodern Jean var i olika omgångar greve för Auvergne, Poitiers med flera grevskap och även för oss i Languedoc, i några år. Dock är han mest ihågkommen idag för sitt beställande och samlande av oerhört påkostade, illustrerade manuskript.

Vårt medeltida fönster, kanske igensatt på grund av att fönsteryta utgjort skattegrund förr.

Ofta kommer vi tillbaka till det medeltida fönster vi återupptäckte för några år sedan och som vi kommer att återskapa och öppna upp. Helt klart har här suttit några av husets damer på den lilla, än så länge delvis dolda, väggfasta bänken och broderat och sytt i ljuset av de sista solstrålarna på dagen.

Kanske har man skapat klädedräkter i stil med de vackra återskapade dräkterna man nyligen kunde beskåda i Carcassonne på slottet i La Cité.

Färg var förvisso ingen bristvara på medeltiden även om dessa kläder var bara för noblessen.

Inspirationen flödar och efter att under de första sju åren ha återskapat stommen är det nu dags att inreda huset, något som hustrun och jag verkligen ser fram emot.

Med målet att snart välkomna gäster på vår tidsresa till medeltidens Frankrike.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sök och läs alla våra tidigare episoder nedan:

Många små steg

/ husifrankrike.com / 3 kommentarer
Trappa från 1100-talet i Bromma Kyrka utanför Stockholm, fascinerande inspiration till denna episod.

Ytterligare ett år av vårt franska äventyr är till ända och många små men viktiga steg har tagits för att återställa vårt medeltida hus till beboeligt skick. Detta år har vi helt fokuserat på bottenvåningen med det tydliga målet att under 2023 kunna flytta in och bo i huset.

Årets mest läsa episod var en av flera om köksgolvet och självklart blev den mest lästa artikeln den som publicerades i Göteborgs-Posten på nyåret 2022

När jag häromdagen hade förmånen att av min vän Kyrkoherden i Bromma, få mig visad Stockholms och kanske Sveriges äldsta trappa, som återfinns i Bromma Kyrka, kom inspirationen och längtan efter att ta tag i våra trappor.

Till skillnad från denna trappa som är från 1100-talet (runt 400 år innan vårt hus byggdes) är våra trappor faktiskt av betydligt senare datum, den till vinden gissningsvis tidigt 1800-tal och trappan från bottenvåningen så sent som 50-tal. De utgör de få delar av husets konstruktion som inte är original och hur trapporna sett ut dessförinnan kan vi bara gissa oss till.   

Så många små steg har husets två trappor som vi berättat om i fyra artiklar under åren

Trapphuset på våning 1 då/nu, 2016

Trapphuset till vinden då/nu, 2016

Utgrävningen och stenen i trappen, 2017

Trappor i ett town house, 2020

Trappan från bottenvåningen skall vi troligen förse med klinkersteg och trappnosar i ek eller möjligen hela eksteg. Galleribilden nedan visar vår trappa längst till vänster som de ser ut idag samt två möjliga förebilder, (dock båda i lite ankommet skick men de ger en idé).

Trappan skall vidare förses med ett gjutjärnsräcke för den första halvmetern fram till nya badrumsväggen. Därefter blir det en trähandledare antingen på högra eller vänstra sidan. Vår trappa ses först i helikopterperspektiv, följd av exempel på gjutjärnsräcke och handledare. Båda dessa skall dock vara med mer medeltida känsla än dessa.

Trappan till vinden skall vi varsamt restaurera efter att vi gjort den till en del av salen genom att ta bort den enkla träväggen. De eksteg som behöver bytas blir av ny ek och konstruktionen förstärks något. En handledare lika den för nedre trappen monteras på murväggen. Bilderna nedan visar trappen idag. Allt trä behandlas med linolja.

Jag kan inte motstå att dela ytterligare en trappbild som på ett fint sätt visar några av historiens stora steg mellan åren 793 och 1793 och värt att notera att vårt hus byggdes vid det tionde steget uppifrån, runt åren då Columbus ”upptäckte” Amerika.

Vill minnas att bilden är från The Viking Museum på Kungliga Djurgården i Stockholm, ledsen att räcket döljer årtal på min bild.

Dagens episod med många små steg får avslutas med en bild av Stockholms troligen äldsta byggnad, min församlingskyrka, Bromma Kyrka och en tillönskan till alla läsare om ett

Gott Nytt År 2023

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Sista fogen i köket

/ husifrankrike.com / 2 kommentarer

Alla vi som renoverat och byggt om hus vet ju att just den sista listen eller fogen brukar vara den som aldrig blir färdig. Just därför känns det så bra att nu senast kunna konstatera att den sista av hundratals fogar är klar och vårt köksgolv består nu av 199 återanvända antika golvplattor. Många från vårt hus och några inköpta rengjorda hos vår leverantör i bergen norr om Avignon.

Vad gäller ålder och ursprung är de alla sannolikt lokalt producerade och gissningsvis från 1700-tal och framåt i en salig och underbart traditionsrik röra. Keramikklinker har tillverkats i trakten sedan romartiden.

De sista 22 plattorna (tomettes), fördelade över olika mer svåråtkomliga ställen satte jag nu förra veckan och fogade dem med kalkbruk. När jag fyllde den sista fogen med löst kalkbruk och jämnade den ut var det med stor tillfredsställelse.

Det var fem olika delar av golvet som av olika skäl inte blivit klara tidigare och i de flest fallen handlade det om ett antal tillskurna plattor för att få dem på plats.

I nedan exposéer ser vi de olika utmaningarna och deras slutresultat. Först ser vi den nisch mot lilla rummet som skall bli ett öppet skåp framöver.   

Nedan ser vi golvet inne i det skåp som uppstått när man under tidigt 1900-tal satte igen en gammal entrédörr och flyttade entrén till nuvarande plats, berdvid.

Och här en bildserie på de sista sju plattorna i golvet vid entrén från hallen, vilka vi tidigare inte kommit åt att sätta då väggskivor stått ivägen.

Processen lika var gång, mät upp och kapa till plattorna, blanda sättbruk i lagom konsistens (vi använder ett miljösmart hållbart specialbruk från Nature et Harmonie) , blötlägg plattorna, bruk på båda sidor som jämnas av med en fixkam ( Spatule crantée/peigne, på franska ), sätt plattan och väg av med vattenpass och torka av överskott av sättbruk. Låt härda ordentligt minst ett dygn

Foga dagen efter med löst kalkbruk (1 del kalk NHL 3,5 och 2 delar sand 0/2) som ”hälles i” med smal murslev och jämna av samt torka bort rester med blöt svamp. Låt härda ett antal timmar och sluttorka med ljummen 10 % vinägerlösning för att få bort sista rester av bruk på ovansidan. Ganska tidskrävande men inte så svårt när man väl kommit igång.  

En liten bit som saknades vid spiselfoten kräver samma process.
Och en platta som blivit utlämnad av andra skäl nu på plats.

Vi avrundar dagens episod med en bild på en utsökt lammlägg som fick avsluta en arbetsdag. Tillagad på vår bykrog Chez la Sosso.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Med(el)tida installation

/ husifrankrike.com / 7 kommentarer
Runt 200 kg blandad sten är ett bra gympass som start på dagen. Sten som sparas att mura med är guld värd i ett medeltida hus.

Med en inledande ursäkt för rubriken är det dags för en första rapport från vår ”chantier” (byggarbetsplats) här i Peyriac-Minervois. En intensiv vecka med ett flertal småarbeten gör att rumskänslan i köket ökar men också att tiden för att blogga varit begränsad.

Köket med blivande gästrum bakom. börjar ta form men nu var det dags att förbereda de sista elinstallationerna på denna våning.

Det stora arbetet denna gång är att nu slutföra elinstallationen på bottenvåningen. Installationen som gjordes av min svåger från Finland, för några år sedan, är färdig till 80 % och nu tar en lokal elektriker vid och avslutar.

Hoppas självklart se svågern mycket här framöver men lite långt att åka från Finland för att jobba varje gång. Ser fram emot att se honom här för att åka motorcykel och dricka vin (dock ej samtidigt).

Först uppmätning av den nuvarande ganska dålig jordtaget från tidigare installation från 60-talet.

Efter genomgång med elektrikern (som gav toppbetyg till svågern!) inleddes dagen med ett test av vårt nya jordspett som jag själv monterat och berättat om i en tidigare episod. Det visade sig vara perfekt och mätte 54 Ω (får ej vara över 100 Ω i Frankrike) till skillnad från vårt nuvarande inkopplade som gav över 150. Så en bra start.

…och sedan toppresultatet från vår nya jord. Denna elcentral och all ny installation ännu ej inkopplad.

Med ambitionen att husets inredning skall förmedla en tydlig upplevelse av medeltid blir ju elektriska installationer et utmaning och därför är ambitionen att göra dem dolda. Det innebär en del bilning för dosor och återstående dragning av flexslang (pvcfri och skärmad).

Så dag ett handlade om bilning och förberedelser för installation allt enligt nedan bildserier.

Dags först att att göra genomföringen till lilla rummet i den 65 cm tjocka väggen. Med lite tur anades en öppning vid sidan av nischens vägg som gjorde att endast 10 cm vägg behövde borras upp och strax kunde man se ljuset! Sedan en bilning av kanal fram till hörnet och ned till golv.

Hål för uttag för ett stödelement (huvuduppvärmning blir luft/luftvärmepump) samt vägguttag klara.

För första gången blev golvets ojämnhet (som resulterat i ett väl tjockt lager av dyrt ekologiskt sättlim för golvplattorna) till glädje då det ger tillräcklig höjd för att dra elrör längs golvet utan bilning.

och så ytterligare ett vägguttag i den södra ytterväggens bastanta murverk.

Eftter ett antal ytterligare bilningar är nu allt klart för elektrikerns återkomst för en full arbetsdag om någon dag och till dess har jag dukat upp ett smörgåsbord med materiel. Resan att hitta PVC fria dosor blir värd ett eget inlägg framöver men nu är de här!

Smörgåsbord för en elktriker och allt PVC fritt (förutom den gamla centralen som ej skall användas här).

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Målet och vägen

/ husifrankrike.com / 4 kommentarer
Ett katedralbygge i full fart på medeltiden, bild från fransk skolaffisch från förra seklet. Skolmuseet i Carcassonne.

När vi funderar tillbaka på hösten 2015 när vi tillträdde vårt hus och den redan långa resa vi gjort under de senaste sju åren är det med en stor glädje och stolthet. Detta trots att vi fortsatt inte kan bo i huset – även om det närmar sig. De gamla katedralbyggena kunde sträcka sig över ett sekel så i det perspektivet är ju sju år blygsamt.

Vi brukar slarvigt säga att vi köpte en ruin och till delar är detta sant. Att taket omgående skulle totalrenoveras var självklart. Vår vän arkitekten sa det direkt till oss att alla ytskikt kommer ni att ta bort ned till väggmur och ekbjälkar, något vi inte insåg från början men som vartefter blev självklart och resulterade i hårt arbete och kubikmeter av ”gravat” att köra bort till återvinningen.

Ett exampel på förändring sedan 2015 är vår terrass som är på god väg att bli klar.

Arbete med att hitta rätt hantverkare som kan hållbart och historiskt byggande har varit omfattande och kul. På samma sätt har sökandet efter miljömässigt hållbara material, produkter och tekniker varit en oerhört lärorik resa för såväl oss, som de vi arbetat med.

Systemet med accompagnement där man arbetar ihop med en skicklig hantverkare har varit en framgångsfaktor och vi har lärt oss massor.

Ett annat exempel är ju hur vår skiss gjord i IKEAs program börjar ta form i köket.

Bland de förebilder vi har finns naturligtvis Guédelon, detta praktexempel på experimentell arkeologi i byggandet av ett befäst slott med medeltida originaltekniker. De har just gett ut en vackert illustrerad bok på 152 sidor om sitt projekt som pågått i 25 år och beräknas färdigt 2029. De har dessutom en kursverksamhet där man praktiskt kan delta i projektet.    

En annan förebild är det förtjusande och unga paret Anna och Philipp och deras projekt i Calvados med renoveringen av ett 1700-tals slott till hotellverksamhet och sitt hem. Allt lustfyllt beskrivet på deras egen YouTubekanal, How To Renovate A Chateau med gott om praktiska tips.

De har i dagarna valt att pausera sin gästverksamhet för att koncentrera sig på renoveringen (och de har bara hållit på i fyra år!) men kommer fortsatt publicera videos.    

Så tiden är en vän snarare än fiende då den ger oss möjlighet att förkovra oss i såväl husets och traktens historia såväl som medeltida byggnadstekniker.

Att vi inte har ett tvingande slutdatum har hela tiden varit befriande och vi har redan tidigare citerat Karin Boye med en strof ur hennes dikt I rörelse ur diktsamlingen Härdarna från 1927:

Nog finns det mål och mening i vår färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Tiden ger oss också möjligheten att i denna blogg dela med oss av erfarenheterna, hittills i 392 episoder på sammanlagt runt 120 tusen ord!

Något som redigerat och tillsammans med de tusentals bilder vi har tagit, en dag kanske skall bli en bok.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Ännu en dag i en murares liv

/ husifrankrike.com / 1 kommentar

Det blir ganska många dagar med bättringsarbete av våra murade väggar och vi har berättat om det tidigare. Hittills har vi köksväggarna och badrummets väggar klara. Sist vi var nere och arbetade så fortsatte vi med lilla rummet på bottenvåningen. Vi har ju en klar bild av hur det skall se ut när det är klart men vägen dit består av dagar av murande.

En annan Stockholmsk murare, fast på medeltiden och dessutom mästare.

Det är klart man känner en samhörighet med de murare som under de 524 åren bidragit till vårt hus och med samma metoder (men troligen större skicklighet) som vi, arbetat metodiskt och på samma sätt med lokala material.

Verktyg och redskap klara för användning

Arbetet tar tid, i alla fall för en amatör så frimurare jag är, men är också kontemplativt och kreativt och inte minst ser man efter arbetsdagen ett tydligt bevis på resultat.  

Nogsamt handblandat kalkbruk för fogning och utjämning

Stenar som skall lämnas synliga markeras med ett kryss och väggen fuktas. Långsamt men säkert återtar väggen sin forna form och vi är noggranna med att bevara en organisk form som underlag för putsen.

När man så rört sig någon kvadrat framåt är det dags för paus och att drömma om hur den kommer se ut färdigputsad.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Köksskåp med medeltida arv

/ husifrankrike.com / 5 kommentarer

I hela Europa firas nu i september Kulturarvsdagar. I Sverige var det i år den 11/9 och i Frankrike nu i helgen den 17-18/9. Glädjande nog är årets tema hållbart kulturarv något man får hoppas blir mer än ett tema och istället en bestående del av detta.

Luckor från första halvan av 1900-talet är en del av husets levande historia och får också vara med!

För oss som nu drivit vårt lilla hållbara kulturarvsprojekt sedan hösten 2015 går det sakta men säkert framåt. Vid vårt senaste besök i juli fick sig köksskåpet som vi tidigare renskrapat nu en slutlig yttre restaurering.

Innan jag i detalj visar restaureringen kan jag inte låta bli att dela denna jämförelse av byggnadsår som blev så tydlig för mig när jag tog en av mina nästan dagliga lunchpromenader på Kungliga Djurgården, där jag har mitt kontor. Det blev inte bara tydlig utan fyllde mig med ödmjukhet och stolthet att få vara del av att bevara det mittre objektet till framtiden.

Ett av Skansens äldsta hus 1478 Vårt hus 1498 Regalskeppet Vasa 1628

Så till vårt lilla skåp och värt att notera är att detta skåp skapats så sent som i mitten på 1900-talet av en nisch från en äldre dörröppning och med återanvända antika fönster (gissar vi) som överluckor och då nygjorda nederluckor. Detaljerna är otaliga när man vill återställa och bevara också detta sena tillskott i vårt hus nu 524-åriga historia.

Nu till skåpets pånyttfödelse. De renskrapade dörrarna fick två nya glasrutor från Mr Bricolage (tyvärr har de bara modernt floatglas) för att sedan grundas och målas två gånger i vår nya ekbruna kulör av vår ekologiska färg. Se nedan bildserie.

Skåpets innandöme fick en första grov lagning med plâtre de Paris av håligheter och de gamla inplastade maskätna hyllorna åket ut för att senare ersättas med sörmländsk ek.

Grundfyllning med plâtre de Paris

Den avsågade nederluckan (golvet höjt 12 cm) slipades och fick nya gångjärn Det nedre paret satt så längt med att de försvann när luckan kapades).

Sist men inte minst målades alla luckor och ramar så att skåpet fick sin ekbruna färg i harmoni med våra takbjälkar från 1400-talet.

Metamorfos

Kan inte heller i dessa kulturarvsdagar låta bli att drömma om vad som stått i detta köks tidigare hyllor och skåp, när huset var nytt.

Nedan en exposé av medeltida keramik från Historiska Museet i Stockholm som ger en känsla av tidsresa men också inspel till vilken typ av porslin vi skall ha till del, när huset blir klart att användas.

I detta sammanhang känns det rätt att lyfta fram två projekt som kan fungera som häftig inspiration för oss och andra medeltidsrenoverare.  

Arkeologer i Tjeckien har upptäckt resterna av ett kök med anor från 1400-talet. Många föremål har hittats i anmärkningsvärt skick, inklusive grytor med intakta lock och köksredskap.

Nordens kanske främsta medeltidsborg Glimmingehus som började byggas 1499 (året efter vårt hus) visar nedan på ett ypperligt sätt upp sitt kök i en fascinerande 3D presentation som ger en känsla för ett riktigt ståndsmässigt kök.

Klicka på länken för att nå Riksantikvarieämbetets fascinerande funktionalitet https://skfb.ly/6WnYU

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Tre små lås

/ husifrankrike.com / 5 kommentarer

Vår renovering är en blandning av stort och smått och nu hemma i Stockholms Skärgård passar det bra att ägna några timmar åt renoveringsarbete i det lilla.

Vi har demonterat tre lås till skåpdörrar som skall återanvändas och nu skall de renskrapas och fräschas upp. Vi har gjort ett försök att tidsbestämma dem och dessa så kallade ”verrou targettes” eller regellås är lite svåra att tidsbestämma men jag gissar på tidigt 1900-tal.

Det första av låsen rengjort med varmluftpistol och färdigt att stålullsrengöras.

Det första av låsen som vi nu rengjort är tillverkat av firman V.F. som startades av bröderna Louis och Emile Vachette (Vachette Frères) 1864 i Troyes i trakterna av Paris och finns fortsatt idag och ägs sedan 1997 av svenska ASSA Abloy.

V.F. logo

Märkningen som vi hittar under ett antal lager av färg innehåller förutom bokstäverna V.F. för bolaget också Paris, två korslagda nycklar som var bolagets symbol och ordet deposé som var en tidigare motsvarighet till designpatent i Frankrike.

Låset nästan klart att monteras, bara några repor kvar att fixa.

Arbetet består i att skrapa bort färgen efter att ha mjukat upp den med värmepistol och rengöring med stålull för att få en stålren yta. Låset oljas sedan och blir som nytt. Så nu bara två kvar att fixa till. Den som är intresserad av mer låsrenovering är välkommen att läsa en tidigare episod om renovering av ett större lås.

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!

Blott ett fönster

/ husifrankrike.com / 12 kommentarer
Köksfönstret inifrån med den charmiga låsanordningen, totalrenoverat. Fönstersmygen kommer bli träpanel.

Ja, våra icke svenskspråkiga läsare får ursäkta den dåliga ordvitsen (blott=endast och blått=färgen uttalas lika på svenska) men efter allt arbete vi under åren lagt ned på vårt köksfönster är det ett gott exempel på vår ambition att bevara.

Fönstret som sannolikt inte är mer än dryga 100 år, möjligen från sent 1800-tal, beslöt vi på ett tidigt stadium att spara trots att det var husets största blykälla. Dels för den charmiga låsanordningen och det antika munblåsta fönsterglaset men också för att vi i ny forskning lärt att englasfönster plus tät fönsterlucka ger bra energivärde.

Nu är det ju bara det där att man skall välja kulör på färgen och med två starka viljor och dessutom med olika färgseende är detta en källa till förhandling mellan hustrun och undertecknad. Vi var nog rätta eniga om blått och för mig är det en blå nyans man vissa kvällar ser när man tittar mot vår blånande bergskedja, Montagne Noir, så svart den heter.

Blott en blånande bergskedja som dessutom är en utlöpare av Centralmassivet, Montagne Noir.

Sagt och gjort iväg till EcoMaison, en väl försedd byggmaterialbutik i Carcassonne med uteslutande hållbara produkter. Döm om bådas vår förvåning när vi efter en knapp timme med de uthålliga fransmännens hjälp, enats inte bara om färgen på våra fönster och fönsterluckor utan även om en brun kulör för mindre snickerier inomhus.

EcoMaison med brett utbud av hållbara produkter försåg oss med ekologiska färgen Natura.

Nu var det så till slut dags att måla efter renovering och renskrapning från flera lager av blyfärg och kittning, allt beskrivit i en egen episod.

Hustrun tog sig an detta ganska omfattande jobb. Fönstrens åldriga gångjärn har vi inte lyckats lista ut hur man hänger av så det blev att måla ”in situ” vilket ju alltid blir lite krångligare.

Efter nogsam tejpning (34 tejpremsor till de åtta glasens båda sidor), först ett lager Natura grundfärg för fäste och utjämning av underlaget som ju var påverkat av tidens tand och mycket skrapning.       

34 tejpremsor på plats och grundmålningen kan börja!

Sedan efter ett dygns torktid med julivärmen som hjälp, dags för ett första lager av vår fina blå nyans. Återigen torktid ett dygn och sedan ett andra täckande lager blått.

Nu återstår bara att sätta fönsterlister av lin för täthet och energibesparing samt fönstertvätt!

Blytyngt fönster 2015 att jämföra med Naturafärgat blått 2022, sakta men säkert återuppstår vårt hus.

Vi avrundar dagens episod med bilder från vårt (välförtjänta) deltagande i det lokala vinkooperativets fest efter arbetsdagen där vi njöt grillat kött, Aligot de l’Aubrac och Chateau Peyriac i magnumbuteljer! Aligot är ett ostblandat potatismos som på medeltiden var klassisk mat för pilgrimer på deras väg från norra Europa till St Jaques de Compostelle. Rätten kommer i denna variant från Aubrac cirka tre timmar norr om oss i Centralmassivet.  

Välkommen att följa oss på WordPress eller via mail!

Dela och gilla gärna inläggen från husifrankrike.com på dina sociala medier!